En tillräcklig tillgång på friskt vatten är avgörande för att kunna odla, föda upp djur och bedriva andra verksamheter inom det gröna näringslivet.

Vatten

Sveriges jord- och skogsbrukare har sjöar, vattendrag, kustavsnitt och grundvattenmagasin , och i anslutning till, sina marker som de värnar. Dikesunderhåll och bevattning ses som naturliga och självklara delar i företagandet då både för mycket och för lite vatten kan leda till minskad matproduktion.

Är du intresserad av det här? Du som är inloggad kan välja att följa det här sakområdet och kommer då få nyheter från LRF direkt till din inkorg.

Logga in som medlem eller skapa ett kostnadsfritt konto.

Är du intresserad av det här? Du som är inloggad kan välja att följa det här sakområdet och kommer då få nyheter från LRF direkt till din inkorg.

Logga in som medlem eller skapa ett kostnadsfritt konto.

Till sidomenyn

LRF driver på för bättre vattenvård

Lantbruket i Sverige har arbetat systematiskt med vattenvård ända sedan början av 1980-talet, bland annat genom initiativ som Greppa Näringen.

Greppa - Greppa

Tillsammans med Havs- och Vattenmyndigheten, Jordbruksverket och de regionala Vattenmyndigheterna samarbetar LRF i vattenvårdsprojektet LEVA. Där har lokala åtgärdssamordnare blivit en viktig och effektiv länk för att driva arbetet med vattenvård ute på landsbygden.

LEVA - Lokalt engagemang för vatten

LRF tar en tydlig ledarroll i frågor som rör vattentillgång och bevattning, och jobbar för att myndigheter och politiker ska förstå vilka konsekvenser olika beslut kan få för lantbruket. Det arbetet har redan lett till förenklade regler inom både vattenskyddsområden och dikesunderhåll.

LRF driver också frågan om att odlingen måste klimatanpassas. Enligt myndigheternas egna beräkningar handlar det om investeringar på tiotals miljarder kronor. För att det ska bli möjligt jobbar LRF för att skapa bättre förutsättningar för satsningar på till exempel bevattningsdammar och täckdikning.

Samtidigt bidrar lantbrukarna själva till forskning kring mer hållbara odlingsmetoder med mindre påverkan på vattenmiljön. En del av avräkningspriset på exempelvis potatis, vete och mjölk går till Stiftelsen Lantbruksforskning, som finansierar forskning på just de här områdena.

Till sidomenyn

Vattendirektivet

EU:s vattendirektiv beslutades år 2000 och syftar ytterst till att vattnen i Europa ska bli renare och att vattnet ska räcka till alla.  

Den tredje och officiellt sista cykeln i EU:s vattendirektiv är under åren 2021-2027. Liksom i de två tidigare cyklerna finns 25-30 000 svenska sjöar och vattendrag klassade. Statusklassningen och åtgärdsförslagen påverkar landsbygden både genom åtgärder i växtodlingen, i skogsbruket, enskilda avlopp och vandringshinder. Det vatten som ingår i direktivet är sjöar, vattendrag, kustavsnitt och grundvattenmagasin. 

Kopplingen mellan EU:s vattendirektiv och den svenska landsbygden är främst genom åtgärder för att minska näringsläckage från åkermark, åtgärder i skogsbruk och enskilda avlopp men även i vandringshinder. 

Till sidomenyn

LRF vill se rimligare krav

EU:s vattendirektiv ska skydda och förbättra alla vatten i medlemsländerna, men Sverige ställer också högre krav än många andra länder. När Vattenmyndigheten listar de största miljöproblemen så är det övergödning, markavvattning och vandringshinder - tre områden som i högsta grad berör LRFs medlemmar. Vattenfrågan är lika viktig för stad som för land, men åtgärderna och därmed kostnaderna hamnar oftast på landsbygden.

  • LRF ser en risk i att Sverige sätter målen i vattendirektivet så högt att de försvårar målen i den livsmedelsstrategi som riksdagen beslutat och försämrar det svenska lantbrukets konkurrenskraft.
  • LRF jobbar för att vattendirektivets undantag ska tillämpas för mindre stränga krav och en mer positiv attityd till dikesunderhåll som åtgärd för produktion, miljö och klimatanpassning.
  • LRF vill se att Vattenförvaltningsutredningen (SOU 2019:66) utvecklas till en proposition för att möjliggöra att Sverige uppnår vattendirektivets förpliktelser samtidigt som alla undantag som är möjliga utnyttjas.  
  • LRF efterlyser också återkoppling från myndigheterna på de insatser som görs av lantbrukare, så att man får ett kvitto på att vattnet faktiskt blir renare med hjälp av det arbete som läggs ner på att exempelvis anlägga våtmarker och skyddszoner.
Till sidomenyn

Vanliga frågor

Det svenska lantbruket har under lång tid minskat sin vattenanvändning, bland annat genom att investera i dammar för att ta tillvara på vintrarnas regnvatten. Idag står jordbruket i Sverige för endast tre procent av landets totala vattenförbrukning – en tydlig minskning från 4,7 procent år 1990. Till jämförelse står industrin för 70 procent och hushållen för 18 procent av vattenanvändningen.

Internationellt ser det helt annorlunda ut. I genomsnitt står lantbruket för omkring 70 procent av länders vattenförbrukning, mycket på grund av omfattande bevattningsbehov. I takt med att klimatet förändras riskerar många av dessa länder att få stora problem med att upprätthålla sin livsmedelsproduktion.

Mer extremt väder med större variationer i nederbörd kommer att påverka förutsättningarna för livsmedelsproduktion i Sverige under de närmaste decennierna. Förändringarna märks redan idag och innebär utmaningar för både jordbruket och samhället.  

Klimatförändringarna väntas ge större variationer i nederbörd med större variationer i vattentillgång som följd. I framtiden spås nederbördsmönstren förändras med bland annat fler skyfall. Samtidigt tros vattentillgången minska under sommaren, vilket kommer att kräva mer bevattning. Det beror på att avdunstningen kommer att öka när somrarna blir varmare, samt att nederbörden förväntas öka mest under vintern.  

Ökad och mer intensiv nederbörd ställer större krav på jordbrukets vattenanläggningar som diken och täckdiken för att leda bort vatten. Samtidigt kan behovet av att hålla kvar vatten som skydd för nedströms översvämningar eller som bevattningsvatten under torrperioder bli större. 

Lantbruket behöver fortsätta anpassa sig till ändrade förutsättningar, och kunna hantera både brist och överskott på vatten samt förstärka kompetensen inom odlingsteknik för växtskydd. 

Kväve finns i gödsel och hjälper växterna att växa. Men om grödorna inte tar upp allt kan överskottet sköljas bort av regn och hamna i sjöar och hav. Det leder till övergödning, algblomning och syrebrist – särskilt i känsliga områden som Östersjön.

Därför är det viktigt att bönder använder rätt mängd gödsel. Svenska lantbrukare har minskat kväveutlakningen med cirka 25 000 ton eller 30 procent sedan 1985 och Sverige har lägst läckage per person bland Östersjöländerna. Det är bra både för maten och miljön.

Till sidomenyn
Till sidomenyn

Läs mer