Restaurering

Eftersom en viss typ av markanvändning ska uppnås, så kan det innebära det att ett lantbruks pågående markanvändning inte är förenlig med den markanvändning som förordningen ställer krav på. Det kan få till följd att det krävs omfattande tillståndsprövningar vid nyetableringar. Verksamheter som inte är förenliga med den naturtyp som ska uppnås kan komma att behöva läggas ner.  

Ett exempel är kommissionens krav på att återväta jordbruksmark, som enligt Naturvårdsverkets analys kan beröra upp till 330 000 hektar. Ökade krav på landskapselement och populationer av fåglar samt pollinerare, motsvarar 250 000 hektar som kan behövas läggas i träda för att uppnå målen . Utifrån Naturvårdsverkets bedömning kan det också bli aktuellt att restaurerar stora arealer av betesmark, upp till 100 000 till 370 000 ha. Sammantaget berör stora arealer av  jordbruksmark  i Sverige, vilket kommer ha en kraftigt negativ påverkan på den svenska livsmedelsproduktionen.

För att det ska bli verklighet behöver staten tillföra åtskilliga miljarder för omställning och långsiktig skötsel. Detta måste också vara förenligt med lönsamhet för den enskilde bonden och avsättning på marknaden.

En hel del justeringar har föreslagits i den slutliga politiska kompromissen men då det råder stor osäkerhet hur svenska myndigheter kommer tolka lagen så är beräkningarna ovan fortsatt relevanta.

För skogsägare i Sverige är det av yttersta vikt att engagera sig i ett skogsbruk som är hållbart och som värnar om den biologiska mångfalden. Det finns ett stort engagemang för att främja utvecklingen av mer miljöanpassade metoder och tekniker inom skogsbruket. Detta inkluderar specifika åtgärder såsom att skydda träd längs vattendrag och att bevara lövträdsbestånd. Över de senaste tre decennierna har detta engagemang bidragit till en märkbar ökning av den biologiska mångfalden inom flera områden i skogen.

LRFs konsekvensanalys av det ursprungliga lagförslaget från kommissionen visar att Sverige måste återskapa ungefär 2,5 miljoner hektar naturskog till ett mer ursprungligt tillstånd om Sverige rapporterar som man gjort hittills. Det motsvarar all skogsmark i Värmland två gånger om.

Enligt kommissionens förslag får det heller inte ske några försämringar i den skogsmark som redan idag klassas som naturtyp. LRFs analys visar att det leder till att ungefär en miljon hektar skog kommer behöva tas ur produktion och läggas under formellt skydd, såsom naturreservat.

En hel del justeringar har föreslagits i den slutliga politiska kompromissen men då det råder stor osäkerhet hur svenska myndigheter kommer tolka lagen så är beräkningarna ovan fortsatt relevanta.

I vissa områden får EU-kommissionens ursprungsförslag som det ser ut i dag stora lokala effekter. I sydligaste Sverige ska enligt förslaget exempelvis arealen näringsrik bokskog och ekskog femdubblas. Därutöver så ska ädellövskog i branter 14-dubblas. Dessa ökningar motsvarar hela Staffanstorps och Lunds kommun sett till ytan. 

Stora delar av de skogar som idag håller naturtypsklass och därför inte får brukas finns i nordvästra Sverige.

Skogsstyrelsen beräknar att kostnaden till följd av restaureringslagen, utifrån EU-kommissionens förslag, skulle bli 175 miljarder kronor fram till 2050, enbart för inlösen av skogsmark. 

Andra stora kostnadsposter för staten är att återskapa betesmarker, där Naturvårdsverket uppskattar kostnaderna till omkring 45 miljarder kronor och våtmarker omkring 13 miljarder. Därtill kommer kostnaden för staten att upprätthålla tillräcklig skötsel av dessa marker.

Utifrån de konsekvensanalyser som ansvariga myndigheter har lämnat in baserade på EU-kommissionens förslag kommer kostnaderna för staten landa på minst 233 miljarder tills år 2050, enbart för insatser på jord- och skogsbruksmark.  

Därutöver tillkommer kostnader för jord- och skogsägare som drabbas av förslagen. Skogsägare beräknas drabbas av uteblivna intäkter för virke på 27 miljarder kronor. 

Kommissionen å sin sida ser dock enorma vinster med lagförslaget i form av tryggade ekosystemtjänster.

Det råder stor osäkerhet hur svenska myndigheter kommer tolka lagen så är beräkningarna på hur stora arealer som berörs har beräknats på kommissionens ursprungliga lagförslag. Närmare 5 miljoner hektar mark skulle påverkas av restaureringen med Sveriges hittillsvarande sätt att rapportera och om EU-kommissionen får igenom sitt förslag. Det motsvarar ungefär 16,2 procent av Sveriges totala jord- och skogsbruksmark. Ungefär 3,4 miljoner hektar, rör skogsmark och resten rör odlingsmark som ska tas ur produktion eller betesmark som ska återskapas. Det betyder inte nödvändigtvis att all denna mark tas ur bruk men att nuvarande markanvändning inte kan fortsätta och att Sveriges totalt sett brukbara yta minskar.

Idag rapporterar Sverige status för naturtyper, såsom taiga och nordlig ädellövskog, utifrån kriteriet ”20 procent av förindustriellt tillstånd”. Detta skiljer sig från andra länder som ofta utgår ifrån EU-inträdet. 

Den avvikande rapporteringen gör att Sverige uppfattas ha sämre status för den biologiska mångfalden än andra länder i EU på felaktiga grunder, vilket gör att Sverige också får högre krav på sig att återskapa natur. 

Regeringen har nu gett Naturvårdsverket i uppdrag att ändra sin rapportering till att efterlikna övriga EU, vilket LRF välkomnar. Vår uppskattning att en ändrad rapportering kan leda till att 2,5 miljoner hektar skog och ca 900 000 hektar betesmark inte kommer behöva återställas utan kan brukas som idag, i relation till EU-kommissionens förslag.

Den 17 juni röstade EU:s miljöråd för att anta naturrestaureringslagen. Varje medlemsland ska nu ta fram en nationell plan för att peka ut områden som ska restaureras. Sverige har 24 månader på sig att presentera ett utkast på plan efter det att lagstiftningen träder i kraft.

Lagförslaget har tidigare behandlats både i rådet och i EU-parlamentet. Båda dessa instanser landade i omfattande justeringar som godkändes i rådet i juni 2023 och i Europaparlamentet i juli 2023. Under hösten 2023 har kommissionen och rådet samt Europaparlamentet förhandlat om kompromisser i det som kallas trepartssamtal eller trilog. En politisk kompromiss nåddes i november 2023 och den har förankrats i Europaparlamentet i februari 2024 och i rådet i juni 2024. Nästa steg i EU blir att publicera slutliga lagen i deras offentliga journal, efter det så träder lagen i kraft inom 20 dagar i varje medlemsstat som därefter ansvarar för genomförandet. 

LRF har under hela processen med naturrestaureringslagen arbetat mycket proaktivt med svenska beslutsfattare, både i rådet och i Europaparlamentet. LRF har tagit fram en rad olika konkreta ändringsförslag till lagförslaget som vi spelat in direkt till EU:s beslutfattare men också till de olika intressentplattformar som LRF är medlem i som till exempel Copa Cogeca, CEPF och Nordisk allians för familjeskogsbruket (NSF).