Regionstämma LRF Sydost 2025

Hållbarhet har blivit tidens trendigaste ord. Och det med all rätt. Människan lever i ett överkonsumerande samhälle, där avtrycket i miljön aldrig varit större. Men - att denna debatt lyckats luta så starkt mot att det är lantbruket, att det är våra idisslande djur som är så starkt bidragande orsak, är oförsvarligt. Att det blivit accepterat att man endast räknar utsläpp och inte inlagring av kol i de klimatberäkningar som används både av FN, EU, politiker samt våra egna organisationer inom lantbruket är anmärkningsvärt.

En ko tillverkar inte något nytt kol. Den precis som allt annat levande på jorden, består till mesta delen av kolatomer. Den är del i det naturligaste kretslopp som finns. Kon äter gräs, den omvandlar detta till mjölk och kött och restprodukter i form av gödsel och urin som återförs till jorden igen. Debatten har dock fastnat i metanet från kons rapande.

Detta metan bildas när kon idisslar och mikroberna i vommen bryter ner växtmaterialet som kon ätit. Metanet består av väte och kol och som omvandlas till koldioxid i en relativt kort cykel och som återgår till kretsloppet. Växterna tar upp koldioxiden. Tillsammans med vatten och solljus ger detta ny mat till kon. I denna process tillförs inte en enda ny kolatom som inte redan finns. Hur har det blivit så tokigt i debatten att man kan peka ut den idisslande kon som en stor bov i klimatdebatten? Så tokigt och så cyniskt att man i vårt grannland Danmark infört lagkrav på att tillföra ett kemiskt ämne i kons matsmältning (läs Bovear 3-nitrooxypropanol) Så tokigt att även lantbrukets företrädare köper miljörörelsens extrema problembeskrivning?

Vi är många inom lantbruket som idag mår dåligt av denna debatt. Vi saknar att våra egna organisationer tar ställning för det naturligaste som finns. För det kretslopp vi arbetar med, för den inlagring av kol som varje jord och skogsbrukare bidrar med. Vi saknar att man tar ställning för att lantbruket är klimathjältar och inte de utpekade klimatbovarna som extrem rörelserna pekat ut oss som. Vi saknar att LRF och övriga lantbruksorganisationer samlar den forskarkompetens som finns inom beräkning av kolinlagring. Vi saknar att man kämpar för ett rättvist sätt att räkna klimatbalans och gör skillnad på brutto och nettoutsläpp. Vi saknar att vara de klimathjältar vi egentligen är.

Vi yrkar:

att     LRF tydliggör skillnad på brutto och nettoutsläpp i samhällsdebatten

att     LRF samlar och synliggör de forskare och den kunskap som finns etablerad inom klimatvetenskap som visar på effekterna av inlagring i det gröna kretsloppet. 

att     LRF säkerställer intern kompetens i att beräkna och kommunicera klimatfrågorna på ett sätt som tydliggör jord och skogsbrukets roll i inlagring av kol och det gröna kretsloppet.

att     motionen i sin helhet sänds vidare till riksförbund stämman

LRF behöver en medlemstidning för att visa på våra framgångar och kommunicera i medlemsleden.
Idag har vi Land Lantbruk som medlemstidning och kommunikation till medlemmen men den har mer och mer blivit en branschtidning och ingen medlemstidning. Inget fel i det men sedan man plockade bort gröna sidorna från tidningen har vi även plockat bort delen som man såg vad som hände ute i andra regioner.
En medlemstidning behöver sammanfatta vad som är aktuellt just nu och visa på våra framgångar inom LRF. Man kan även (visa upp) vilka som är förtroendevalda på olika nivåer och ansvariga tjänstemän. Den behöver inte skickas ut allt för ofta 2-4 gånger per året.

Vi har idag blivit mer digitala, LRF syns mer i media än tidigare och på sociala medier delar och gillar vi inlägg. Men vi konkurrerar med andra om hjärtan, tummar och delningar där inlägg försvinner fort på en sekund från skärmen. Men tidningen på köksbordet den ligger kvar med våra framgångar.
Vi kan även kommunicera med andra människor som inte är medlemmar på engagemang/ träffar tex i möte med politiker eller mässor.

Vi är flera organisationer i den gröna näringen som idag har uppskattade medlemstidningar för kommunikation och visa på vad den organisationen gjort.

LRF Syd skickade ut en tidning tillsammans med Jordbruksaktuellt är ett bra exempel på hur man visar vad som jobbas med och belyser framgång för medlem och icke medlem.

Även LRF Norr har skickat ut en tidning med framgångar i Norr till sina medlemmar som ett bra exempel.
En medlemstidning för hela organisationen vore önskvärt där vi kan ta del av vad som är på gång från Söder till Norr i landet.

Vi yrkar:

Att     LRF tar fram en medlemstidning för sina medlemmar
Att     Motionens intentioner tas vidare i en motion till riksförbundsstämman 

Mer måste göras för att få ner stammen av Vildsvin samt begränsa utbredningen av Hjort!
Utbrottet av svinpest måste vara en väckarklocka för alla om att det är ett stort hot mot Sveriges livsmedelsproduktion när det finns en så stor stam av vildsvin. Det är inte hållbart att vi bönder dagligen måste kämpa mot de förödande svårigheter som vildsvinen orsakar. Hos oss i Kronoberg ger det otaliga förluster av grödor och foder, skador och onormalt slitage på maskiner och utrustning, produktionsstörningar p.g.a. förorenat foder med produktionsbortfall som följd, så är det på flera håll i vårt land, men för oss med mindre produktionsenheter eller dålig arrondering och mer svårodlade jordar blir det en ytterligare börda.
Om det skulle ske ett utbrott av afrikansk svinpest i vårt län med betydligt tätare vildsvinsstammar än i Fagersta skulle det ge förödande effekter på både jord och skogsbruket som vi är så beroende av, det skulle få förödande effekt både på enskilda näringsidkare och Sveriges land som helhet, bruttonationalprodukten står i fara.

Hjortstammarna är i vårt län ännu inte lika utbredd som i tex Norra Kalmar län, och Sörmland där det lokalt inte längre går att bedriva ett ekonomiskt hållbart jordbruk. Men hjortstammen är på kraftig tillväxt i vårt län, hjortarnas spridning får troligen hjälp på traven av illegala utsättningar, då det plötsligt dyker upp hjort på nya platser där det inte tidigare funnits några hjortar. Hjortstammarnas utbredning och storlek måste begränsas omgående innan de är lika utbredda både till antal och geografisk yta som vildsvinen om det överhuvud taget skall finnas något aktivt ekonomiskt hållbart jordbruk kvar i vårt län.
Vi anser att de åtgärder som hittills tillkommit inte ger någon märkbar effekt på vildsvinsstammen.

Vi yrkar:

Att     Staten måste ta sitt ansvar att begränsa viltstammarna till en acceptabel nivå, så att det går att bedriva ett ekonomiskt hållbart jord- och skogsbruk
Att    Utfodring av vilt måste upphöra.
Att    Utöka ordinarie jakttid på hjort, både Dovhjort och Kronhjort,
Att    Tillåta skyddsjakt på hjort på enskilds initiativ likt skrivningen som gäller för vildsvin på enskilds initiativ, både kalv och vuxna djur.
Att    Tillåta skyddsjakt på hjort med mörkersikte nattetid utan specifika tillstånd.
Att    Stävja illegal utplantering av vilt
Att    Vi måste ta vara på de erfarenheter som finns från Fagersta och utrotningen av vildsvin i samband med utbrottet av svinpest, för att minska vildsvinsstammen till en acceptabel nivå.
Att    Motionen skall gå vidare till riksförbundsstämman.

De ersättningar som betalas till markägare som drabbas av olika former av intrång i jordbruksmark bestäms med hjälp av olika värderingsmetoder. För kraftledningsintrång används åkerstolpsnormen och för intrång av allmänna vägar används vägnormen.

Båda värderingsmetoderna har många år på nacken. Åkerstolpsnormen togs fram i mitten av 1970-taletoch vägnormen i början av 1980-talet. Värderingsmetoderna bygger därför på hur jordbruksmark brukades på 1970-talet respektive 1980-talet. Mycket har hänt sedan dess som gör att alla konsekvenser så som kraftledningar och vägar innebär för brukande av jordbruksmark inte beaktas då ersättning bestäms enligt dessa normer och det finns därför stort behov av att se över dem. Att ta fram nya värderingsmetoder innebär ett omfattande arbete som lämpligen görs av en oberoende institution som t.ex. SLU och bekostas av skattemedel.

Eftersom det inte går att snabbt få fram nya värderingsmetoder behöver de gamla normerna uppdateras under tiden för att drabbade markägare ska få mer relevanta ersättningar fram tills dessa att nya värderingar finns.

I åkerstolpsnormen finns tabeller för beräkning av ersättning för olika stolpstorlekar och i olika delar av landet. Tabellvärdena räknas visserligen om med förändringen i konsumentprisindex (KPI) men eftersom brukningskostnaderna i lantbruket har ökat mer än KPI urholkas ändå ersättningarna. Redan då man tog fram åkerstolpsnormerna insåg man att tabellerna skulle behöva uppdateras med jämna mellanrum och det finns därför anvisningar för hur sådan revidering ska göras. Tabellerna har reviderats vid några tillfällen, senast år 2006 och 2016. Vid dessa båda revideringar höjdes ersättningsnivåerna med i storleksordningen 50-60%. Nu har det snart gått 10 år sedan den senaste revideringen och det är därför angeläget att en ny revidering görs.

Vägnormen innehåller beräkningsformler där resultatet av beräkningarna är beroende av prisfaktorer för t.ex. maskinkostnader och arbetskraft som används i beräkningarna. Tidigare har Vägverket/Trafikverket förhandlat med LRF om dessa prisfaktorer men sedan några år tillbaka bestämmer Trafikverket ensidigt prisfaktorerna.

Vi yrkar:

Att     nya värderingsmetoder för beräkning av ersättning för intrång av vägar och kraftledningar i jordbruksmark tas fram
Att     åkerstolpsnormens tabeller revideras snarast och återkommande fram tills dess att en ny värderingsmetod för intrång av kraftledningar i jordbruksmark finns
Att    prisfaktorerna i vägnormen årligen förhandlas tillsammans med Trafikverket fram tills dess att en ny värderingsmetod för intrång av vägar i jordbruksmark finns

Den ökande förekomsten av invasiva växter som t. ex hönshirs utgör ett växande hot mot svensk livsmedelsproduktion. Hönshirs har på kort tid etablerat sig i stora delar av södra Sverige och visat sig svår att bekämpa med mekaniska metoder. Andra invasiva arter som parkslide och lupiner påverkar även ekosystem och biologisk mångfald negativt.

Det krävs ett förhållningssätt där moderna växtskyddsmedel och alternativa metoder kan användas på ett ansvarsfullt sätt.
Med hänvisning till ovanstående vill vi fästa uppmärksamheten på att LRF visar handlingskraft och att stödja sina medlemmar i att hantera de utmaningar som invasiva växter utgör.

Vi yrkar:

Att     LRF ska arbeta för att myndigheter o politiker prioriterar forskning av nya, miljövänliga och effektiva växtskyddsmedel för att bekämpa invasiva växter som t.ex hönshirs,
Att    LRF ska verka för att lantbrukare får fortsatt tillgång till nödvändiga växtskyddsmedel genom rimliga regler och tillståndsgivning
Att    LRF ska driva på för en nationell handlingsplan för bekämpning av invasiva växter som hotar jordbruket med fokus på samverkan mellan lantbrukare, myndigheter och forskare
Att     motionen förs vidare till LRF:s riksförbundsstämma.

Att bedriva företag på landsbygden är något vi alla i LRF brinner för, oavsett om vi själva äger ett företag eller inte. Men det finns flertalet saker som ständigt riskerar att sätta käppar hjulet för utveckling och fortsatt verksamhet på landsbygden. En av dessa saker är våra vägar och Trafikverket som har ansvaret för skötsel och underhåll av dessa. För att kunna driva våra företag så krävs det vägar som är farbara, både gällande beläggning och framkomlighet. Med dagens rationalisering av jordbruket med större och bredare maskiner så krävs det större förståelse för våra företag när Trafikverket planerar och utför underhåll av vägarna. 

Öland har enkelt förklarat två huvudvägar, en på östra och en på västra sidan. Under sommaren utförde Trafikverket ”underhållsarbete” av den östra vägen. Detta ”underhållsarbete” innebar att de la oljeblandat grus på vägen. Men alla som varit på Öland på sommaren vet att somrarna blir varma, vilket innebar denna beläggning inte blev något annat än en enda smörja. Lantbrukare fick stenskott i sina rutor på traktorer och andra maskiner, vilket resulterade i spruckna och krossade rutor. Det är inte heller roligt att varken köra bil eller gå längs dessa sträckor då man hör och känner hur det smattrar grus överallt. 

Det var precis samma sak på sydöstra sidan av Öland sommaren året innan, då la man också oljeblandat grus vilket resulterade i krossade rutor och småbarnsföräldrar som inte ville ut och gå på vägarna. Landsbygden är också en del av Sverige, då har vi också rätt till att ha vägar som är körbara och som vi kan gå och cykla på, det är inte bara städerna som har den rättigheten. Utan vägar med asfalt som håller högre standard än idag så kommer det bli både dyrt och svårt att bedriva jordbruk och andra landsbygdsföretag på östra Öland och även resten av Sveriges landsbygd. Vi vill ha till en förändring i hur man prioriterar budget och insatserna på landsbygden, det är inte meningen att vi åter igen ska glömmas bort och prioriteras ner för att vi ligger utanför tullarna i Stockholm. 

Vi yrkar:

att    Regionstyrelsen skickar en motion i motionärens anda till riksförbundsstämman
att    LRF påverkar Trafikverket i budgettilldelning till vägunderhåll på landsbygden 
att    LRF Sydost regionalt påverkar Trafikverket att sluta lägga oljeblandad grus som beläggning på landsbygden 

Svenska jord och skogsbrukare belastas sen EU-inträdet av en allt hårdare detaljstyrning från
myndigheterna. 

Vi yrkar:

Att     LRF centralt (förbundsstyrelsen) bör använda dom poliska kontakter som finns, att på ett mer offensivt sätt föra frågan mer framgångsrikt framåt.

Det har under de senaste åren varit en intensiv debatt om nötkreaturs klimatpåverkan, särskilt relaterat till metanutsläpp. Kor är en del av ett naturligt kretslopp, där metan från kor bryts ner inom 10 år och inte ackumuleras som koloxid från fossila bränsle. Dessutom bidrar betande djur för den livsviktiga biologiska mångfalden, öppna landskap och kolinlagring i marken.

Debatten att kor är ”huvudorsaken” till klimatförändringen är förenklad och riskerar att påverka personer en uppfattning som är felaktig och riskerar en av Sveriges viktigaste sektorer inom hållbar livsmedelsproduktion, dessutom riskerar det att minska förtroendet för det svenska jordbrukets bidrag till en hållbar framtid.

Vi yrkar:

Att     LRF genom informationskampanjer, såsom exempel betesdjurens positiva effekter på     ekosystemtjänster och biologisk mångfald

Att    Samarbetar med myndigheter och forskningsinstitut för att lyfta fram det svenska lantbrukets roll i kolinlagring och hållbart lantbruk

Att         LRF arbetar för att sprida kunskap om skillnaden mellan biogena och fossila utsläpp samt sambandet mellan metanets kortsiktiga påverkan och klimatbalansen

Att     motionen förs vidare till LRF,s riksförbundsstämma.

Varför upplever jag att LRF blundar för det faktum att vindkraften sakta men säker ödelägger Sveriges landsbygd? Borde inte LRF värna om landbygden?

Är det inte hög tid att tillvarata drabbade medlemmars intressen och dags att se att dessa vindkraftsprojekt runt om i Sverige håller på att förstöra vår landsbygd? Plötsligt drabbas de som har fastigheter i närheten av de planerade vindkraftsindustriparker av kraftigt sänkta fastighetsvärden ibland ned till noll, de kan inte ta lån eller förnya lån, de kan inte ens sälja.

Problem med ljud, ljus och vibrationer. man kan ifrågasätta hur miljövänligt är det egentligen med stor påverkan på fåglar och övrigt djurliv. Makroplaster och utsläpp av bisfenoler - oljeläckage. Naturen omvandlas till industriområden med breda vägar, uppställningsplaner och enorma betongfundament. Vad händer med de här bolagen om de går med förlust och går i konkurs? Då åligger det markägaren att återställa marken vilket naturligtvis inte är möjligt till fullo- endast en tunn jordskorpa lämnas att täcka de kvarvarande fundamenten. Vindkraftsbolagen är till största del olönsamma och ägs till stor del av utländska aktörer. Detta är i högsta grad aktuellt då flera stora vindkraftsindustriparker är under rekonstruktion.

Vindkraft är en intermittent kraftkälla - den skapar el när det blåser och då ger den inte sällan ett överskott och priset går ner. Ingen el produceras när det inte blåser och då måste elnätet balanseras av andra kraftslag kärnkraft, kol/oljekraft och vattenkraft -det sistnämnda orsakar snabba nivåförändringar i älvarna vilket bland annat påfrestar dammkonstruktioner och påverkar livsmiljön nedströms. Sammanfattningsvis saknas konsekvensanalys av dessa etableringar av vindkraftsverk lika höga som Eiffeltornet, människor drabbas på ett exceptionellt sätt både ekonomiskt och av förstörd livsmiljö.

LRF behöver vakna upp och se vad som håller på att hända. Den nuvarande vindkraftspolicyn (presenteras i broschyren LRFs vindkraftspolicy 2013) är föråldrad och bygger på en rad faktafel och väger inte nog in de nackdelar som uppstår för de närboende vid uppförande av vindkraftsindustriparker. Det är hög tid att agera.

Vi yrkar:

Att     LRF reviderar sin vindkraftspolicy så att det framgår att man värnar hela landsbygden och inte bara de markägare som skriver avtal med vindkraftsbolagen. Den bör uppdateras och samtliga grundläggande faktafel korrigeras.

Att    Sydost regionstämma tar detta vidare till riksstämman

Att vildsvinsstammen har ökat, har alla lantbrukare konstaterat. Det har skett trots att jägarorganisationer framhåller att de har läget under kontroll. Vidare har Naturvårdsverket satt som mål att skadorna på de odlade grödorna skulle vara i princip kraftigt minskade till 2025.Dessutom har många jägare gjort stora insatser och skjutit många vildsvin. Men trots allt detta så ökar stammen. Vilket är oacceptabelt, dels ur lantbrukarens ekonomi, dels ur att beredskapsperspektiv, men också ett trafiksäkerhets perspektiv mm.
En organiserad satsning på fällfångst kan bidra till att minska vildsvinsstammen och den negativa påverkan på jordbruksmark samt skapa bättre förutsättningar för lantbrukare att skydda sina grödor.

Förslag till åtgärder
1.    Stöd till investering av fällor, kan finansieras ur jaktkortsbudgeten
2.    Förenklat regelverk, inklusive hantering av tillstånd och tillsyn
3.    Regionala samarbetsgrupper för organiserad fällfångst
4.    Pilotprojekt för organiserad fällfångst

Vi yrkar:

Att    LRF ska verka för ekonomiskt stöd till investera i godkända fällor
Att     LRF ska driva frågan att förenkla regelverket kring fällfångst
Att     LRF ska medverka till etablera regionala samarbetsgrupper för organiserad fällfångst
Att     LRF ska initiera och stödja pilotprojekt i utvalda områden, för organiserad fällfångst
Att     motionen sänds vidare till regionstämman i LRF Sydost, för vidare behandling till LRF.s riksförbundsstämma

Lantbruket blev en samhällsviktig verksamhet under coronapandemin och politikerna har under de senaste åren arbetat fram “Livsmedelsstrategin 2.0” för att säkra livsmedelsförsörjningen. Men utan någon plan för hur resursen vatten ska hanteras anser vi i ungdomen att den nya strategin är minst sagt torr! Även Svenskt Vatten anser att regeringen helt missat vatten när de gjort sin planering för den nya livsmedelsstrategin. 

Kommunerna borde rimligen bära ansvar för att deras samhällsviktiga verksamheter har tillgång till kommunalt vatten om kris uppstår, finns andra källor till vatten bör de användas i första hand både för näringsidkarens ekonomiska fördel och för att värna om våra vattenresurser. Just nu grävs dock kommunalt vatten från fastlandet till Öland ner och varken befintliga eller nya lantbrukare får koppla på sina fastigheter. För att säkra livsmedelsförsörjningen och kunna göra det till säkra livsmedel av god kvalité behöver lantbrukare möjligheten att vid kontaminering eller brist av befintlig vattenkälla kunna använda kommunalt vatten. Det är en förutsättning för att dessa verksamheter överhuvudtaget ska etableras eller utvecklas av nästa generation. För en frodig framtid så vill vi addera vatten till en torr strategi!

Vi yrkar att 

att    regionstämman beslutar uppdra åt styrelsen att jobba för att säkerställa vattentillgång för alla lantbruksföretag 
att    regionstämman beslutar uppdra åt styrelsen att jobba för att berörda tjänstemän och myndigheter förstår att vatten är en livsviktig resurs för denna och nästa generations lantbrukare 

Vi är många som av egen erfarenhet eller åtminstone hört om exempel som visar på nödvändigheten av ytterligare en revidering av jordförvärvslagen. Dagens ordning där juridiska personer i bolagsform i de flesta fall inte äger rätt att förvärva jord och skogsfastigheter är långt ifrån tillräcklig.

Exemplen är många på att ägare av stora bolag via utdelning ger sig själva möjlighet att som privatperson förvärva jord- och skogsfastigheter vilket inte leder till en positiv samhällsutveckling. Vi varken kan eller ska förhindra utboägande men vill vi säkra en något så när socialt acceptabel ordning med människor bosatta på landsbygden behöver några avarter täppas till.

Beredskapsfrågan som närapå varje dag aktualiseras kräver att fler bor på landsbygden och helst som självägande fastighetsinnehavare. Det duger inte att konstatera att arbetstillfällen finns kvar även om stora aktörer i kraft av sitt ekonomiska övertag köper upp jord- och skogsfastigheter. Vill vi säkra en ordning med förbättrad beredskap så behöver vi fler, inte färre som kan kombinera ägande med boende, då behöver jordförvärvslagen åter revideras.

Vi yrkar:

Att     att ställa sig bakom tankarna i motionen och skicka den vidare till riksförbundstämman med en begäran om en översyn av jordförvärvslagen.

I debatten deltog Frida Vännman Kvantenå, LRF Skåne och Marcus Söderlind, LRFs riksförbundsstyrelse.

Stämman beslutade:

• att med bifall till motionens intentioner uppdra åt riksförbundsstyrelsen att inleda arbetet med att bredda målgruppen för Bonden i skolan till att inkludera högstadiet samt
• att motionen anses i övrigt besvarad med vad riksförbundsstyrelsen anfört.

Styrelsens redovisning

Förslaget att bredda Bonden i skolans målgrupper till att även inkludera årskurserna 7-9 samt gymnasiet fyller en lucka vad gäller LRFs barn- och ungdomskommunikation idag. Idag finns det inget tillgängligt pedagogiskt material om vårt svenska lantbruk för den aktuella målgruppen under Bonden i skolan. Riksförbundsstyrelsen ser att det finns goda möjligheter att koppla undervisningsmaterial på temat till läroplanerna för högstadiet och gymnasiet samt till skolans allmänna uppdrag vad gäller att integrera studie- och yrkesvägledning i undervisningen, främja entreprenörskap och undervisa om hållbarhet.

Styrelsen delar också motionärens bild att stärka attraktionskraften för de gröna näringarna och visa att det är en framtidsbransch med fördel görs mer framträdande i arbetet mot den äldre målgruppen, jämfört med den yngre. Att ta fram helt nytt material är dock mycket tids- och resurskrävande. Styrelsen är medveten om att det finns en efterfrågan av just sådant material. Därmed anser styrelsen att resurser bör prioriteras i det kommande arbete med Bonden i skolan till att inleda arbetet med att bredda målgruppen för Bonden i skolan till högstadiet i första hand.

Att gårdsbesök är ovärderliga i arbetet med barn- och unga är styrelsen enig om. I detta arbete har regionerna med lokalavdelningar och kommungrupper en viktig roll eftersom de är närmast skolorna och lantbrukarna. Redan idag finns det material från Bonden i skolan att ”ha i handen”. Vid årsskiftet lanserades två foldrar för lärare att skriva ut eller att beställa. Den ena bestod av ett övningshäfte med knep och knåp och den andra av ett häfte med uppdrag och uppgifter att utföra under gårdsbesök. Efterfrågan finns men att erbjuda kostnadsfritt tryckt material för lärare är dyrt. Idag finns därför båda häftena samt mycket annat material inklusive praktiska lektionsupplägg för lärare att själva skriva ut i önskad upplaga på bondeniskolan.se

Hur har LRF arbetat med frågan hittills?

Förarbetet med att ta fram material för högstadiet är påbörjat och är en prioriterad fråga att arbeta med under 2025. Johanna Hovnert johanna.hovnert@lrf.se 

I debatten deltog Henrik Nisser, LRF Värmland; Åsa Sikberg, LRF Mälardalen; Jeanette Blackert, LRF Östergötland; Johan Nyman, LRF Jönköping; Martina Schagerlund, LRF Södermanland; Roland Hermansson, LRF Västra Götaland; Johan Eriksson, Sveriges Grisföretagare och Lennart Nilsson, LRFs riksförbundsstyrelse.

Originalmotionen inkom från LRF Ungdomen och hade nummer 7

Stämman beslutade:

• att bifalla motionens första yrkande och uppdra åt riksförbundsstyrelsen att fortsatt arbeta för att vildsvinsstammen minskar med minst 90 procent,
• att avslå motionens andra yrkande om ett totalt förbud mot utfodring av vildsvin och uppdra åt riksförbundsstyrelsen att fortsatt arbeta för en reglering av hur tillåten viltutfodring får utföras samt
• att bifalla motionens tredje yrkande och uppdra åt riksförbundsstyrelsen att undersöka möjligheten till skottpeng för fällda vildsvin.

Styrelsens redovisning

Styrelsen delar motionärens uppfattning om problemen med skador av vildsvin i jordbruket. Motioner med förslag om olika former av ändringar i regelverk, subventioner, ersättningar, hjälpmedel vid jakt med mera har behandlats vid riksförbundsstämmorna under en period av mer än tio år.

I skrivande stund är bara några få av de åtgärder som LRF har arbetat för genomförda. Subventionerade tester av trikinförekomst och radioaktivt cesium i vildsvinskött gäller med stöd av en tillfällig regeringsförordning till och med 2025-12-31. Från 2019 är det tillåtet att jaga vildsvin med hjälp av lampa, mörkerriktmedel och termiska riktmedel. Enligt uppgift från regeringskansliet kommer försäljning av vildsvinskött direkt från jägare till konsument att bli tillåten, på vissa villkor, under 2024. Efter utbrottet av ASF under hösten 2023 sände LRF en sammanfattning av LRFs alla kvarvarande förslag om vildsvinsförvaltning från LRF till regeringen, som regeringen dittills lämnat utan åtgärd.

Skrivelsen innehöll också en ny begäran om att införa premier (skottpengar) för fällda vildsvin och en påstötning om att Naturvårdsverket skulle tillåta fler stora fällor för vildsvin. Vidare påstötning om att Naturvårdsverket skulle definiera vad åtel är med stöd av det bemyndigande om åtling som verket har sedan många år. Det vill säga, åtgärder för att fler vildsvin ska kunna fällas. Mot bakgrund av de risker som en tät stam av vildsvin för med sig vid utbrott av ASF.

LRF framförde också krav på att vildsvinens antal i Sverige bör minskas med 90 procent. Det senare är en markering om att det inte finns något intresse för samhället i att ha så många vildsvin som det nu finns. En reduktion av vildsvinen med 90 procent skulle innebära att cirka 30 000 vildsvin återstår. Det är ca tio gånger fler vildsvin än det nu finns i Finland. Efter några månader blev regeringens respons på LRFs sammanfattande skrivelse att ge Naturvårdsverket i uppdrag att analysera om det finns behov av LRFs förslag, och att ta fram en åtgärdsplan för lokal eller regional minskning av vildsvin. Verket ska också ta fram förslag på incitament för att öka jakten på vildsvin. LRF kommer att följa upp och påverka Naturvårdsverket i deras arbete med regeringsuppdraget.

LRF har i många år arbetat för olika former av begränsning och reglering av utfodring av vilt. En proposition med en verksam möjlighet till att minska problemen med viltutfodring fälldes i riksdagen 2016. Därefter arbetar LRF för att viltutfodring ska regleras, inte förbjudas. Detta eftersom det finns en politisk majoritet i riksdagen mot att förbjuda utfodring av vilt. Efter en proposition från regeringen 2021 tog riksdagen beslut om en ny paragraf 6 i jaktlagen (1987:259). Den ger länsstyrelsen möjlighet att besluta om ett lokalt, tidsbegränsat förbud mot utfodring av vilt. Under förutsättning att det behövs för att förebygga eller minska risken för trafikolyckor med vilt eller risken för att viltet orsakar allvarliga skador på egendom. Det är länsstyrelsen som ska bevisa att sådan risk finns.

Som LRF förutsade innan paragrafen trädde i kraft är bestämmelsen tandlös. På grund av att länsstyrelsen har bevisbördan och på grund av att ett förbud endast får avse en liten areal och en begränsad tid. Så vitt det är känt har endast ett beslut om förbud tagits med stöd av 6 § jaktlagen. Beslutet upphävdes av förvaltningsrätten på grund av att domstolen bland annat ansåg att länsstyrelsen inte hade visat att det fanns ett samband mellan den aktuella utfodringen och skadorna på jordbruksmarken. Vidare menade domstolen att länsstyrelsen inte hade stöd i lag när den definierade vilken typ av utfodring som fick ske i form av åtling i beslutet. Styrelsens uppfattning är att ett totalt förbud mot utfodring av vildsvin inte är en framkomlig väg. Styrelsen kommer att avvakta utvärdering av 6 § jaktlagen som enligt den aktuella propositionen ska genomföras senast under 2025.

Reglering av utfodring med bestämmelser om vilka fodermedel, vilka metoder och vilka mängder foder som är tillåtna för viltutfodring skulle minska problemen med utfodring avsevärt. Det är den inriktning som styrelsen bedömer vara den mest framkomliga när det gäller att begränsa negativa effekter av viltutfodring. LRF har länge arbetat för att Naturvårdsverket ska använda sitt bemyndigande om att besluta om föreskrifter om åtling, som verket haft i mer än tio år. LRF erfar att en remiss med förslag till sådan föreskrift kommer under 2024. Föreskrifter om åtling förutsätter att åtel respektive viltutfodring definieras. Sådana definitioner skulle underlätta reglering av utfodring men också bidra till att lokala konflikter om vad som är en utfodring och vad som är en åtel kan minska.

Hur har LRF arbetat med frågan hittills?

Regering och myndigheter har inte agerat i enlighet med LRFs förslag om att minska vildsvinen med 90%. Däremot har regeringen remitterat förslag som till stor del överensstämmer med LRFs förslag om att tillåta drönare vid jakt på vildsvin och att i viss omfattning utöka skyddsjakten på vildsvin.

2021 infördes en ny 6 § i jaktlagen som ger länsstyrelserna möjlighet att lokalt förbjuda utfordring av vilt. Bestämmelsen är formulerad så att den i praktiken inte går att tillämpa. LRF arbetar nu för att paragrafen ska utvärderas i enlighet med det förslag som regeringen presenterade i samband med att 6 § beslutades. 6 § måste få en fungerade lydelse.

I regeringens uppdrag till Naturvårdsverket om att utveckla förvaltningen av vildsvin ingick uppdrag om att föreslå incitament för att öka avskjutningen. Verket avstyrkte LRFs förslag om skottpengar. Anders Wetterin anders.wetterin@lrf.se 

I debatten deltog Martina Schagerlund, LRF Södermanland; Jenny Karlsson, LRF Norrbotten och Mikaela Johnsson, LRFs riksförbundsstyrelse.

Stämman beslutade:

• att avslå LRF Södermanlands andra och tredje yrkande,
  
  
• att bifalla LRF Södermanlands fjärde yrkande och uppdra åt riksförbundsstyrelsen att arbeta för att djurägare som har sin verksamhet i ett revir eller i närheten av ett revir fortsättningsvis kunna ansöka om medel till rovdjursavvisande stängsel precis som idag,
  
  
• att bifalla intentionerna i LRF Södermanlands första yrkande samt LRF Sydosts första och fjärde yrkande och uppdra åt riksförbundsstyrelsen att fortsätta arbeta för bättre ersättningar för förebyggande åtgärder och kostnader på grund av vargförekomst,
  
  
• att bifalla LRF Sydosts andra yrkande och uppdra åt riksförbundsstyrelsen att fortsätta arbeta för att skyddsjakt på varg blir mer effektiv,
  
  
• att bifalla intentionerna i LRF Sydosts tredje yrkande och uppdra åt riksförbundsstyrelsen att fortsätta arbeta enligt riksdagsbeslutet om att tamdjurshållning inte påtagligt får försvåras på grund av förekomst av stora rovdjur, samtatt LRF Sydosts femte yrkande anses besvarad med vad som anförts ovan.
  
  
• att verka för att alla produktionsdjur får samma rätt till skyddsjakt som rennäringen, redan vid risk för skada,
  
  
• att styrelsen verkar för att staten betalar ut ersättning för genomfört arbete för att sätta upp rovdjursavvisande stängsel.

Styrelsens redovisning

Styrelsen instämmer i att vargförekomst är något som påverkar förutsättningarna för tamdjurshållningen i hög grad, inte minst vad gäller oro för djuren, men det påverkar även arbetsbördan och kostnaderna för produktionen. Rovdjursförekomst som leder till skada och skaderisk kan inte anses som normal affärsrisk och de kostnader som skador och förebyggande av skador medför fullt ut skall bekostas av staten. LRF har länge arbetat för en höjd ersättning till rovdjursavvisande stängsel (RAS).

Sedan ersättningen inte längre är en del av den strategiska CAP-planen, utan helt och hållet finansieras av nationella medel, bör det finnas en större flexibilitet för hur ersättningen kan fördelas. RAS är dock som motionären skriver inte en lösning som går att förlita sig på helt och hållet. Under senare tid har vi sett angrepp även innanför sådana stängsel. SLU har räknat ut att det skulle kosta drygt tre miljarder kronor att sätta upp RAS runt alla fårbesättningars beten. Lantbruket kan omöjligen stå för den kostnaden och det är uppenbart att det inte är en generellt gångbar lösning på problemet med varg som angriper tamdjur.

Viltskadecenter (VSC) har i samband med uppdrag om uppdatering av Naturvårdsverkets riktlinjer för skyddsjakt på stora rovdjur uttalat att genom att rikta skyddsjakterna till områden med hög täthet av fårbesättningar och RAS till områden med låg täthet av fårbesättningar samt fast förekomst av varg, så kan dessa två förebyggande åtgärder komplettera varandra. Styrelsen anser därför att det inte är säkert att den som drabbas av ett angrepp ska eller ens bör sätta upp ett RAS. Däremot bör den som drabbats av ett angrepp och vill sätta upp RAS inte nekas ersättning för det. VSC har ett stående uppdrag från Naturvårdsverket att utforma rekommendationer för RAS.

Länsstyrelsen fattar beslut i enlighet med dessa rekommendationer och de besluten går inte att överklaga. LRF arbetar för att besluten ska gå att överklaga. LRF har även framfört att ersättningen för RAS även bör omfatta kostnaden för uppsättning av det. Så är det till exempel i Finland. Även ersättningen för röjning under stängsel behöver höjas för att motsvara den verkliga kostnaden för att upprätthålla förutsättningarna för ett fungerande RAS. För att det ska vara möjligt krävs det en politisk vilja att förstärka budgeten för dessa åtgärder samt att VSC ändrar i sina rekommendationer.

LRF avser att fortsätta arbeta med att få till bättre villkor för ersättning till RAS. Styrelsen ser dock inte att det är möjligt att få till stånd att staten ansvarar för uppsättning och underhåll av RAS, eller att det är möjligt att få till en annan ordning än en årligt beslutad budget i regeringens budgetproposition. Ett av de främsta hindren för att få till en snabb skyddsjakt har varit att länsstyrelserna har utgått från rekommendationer från VSC som definierar vad som är en så kallad problemindivid och har sitt ursprung i en promemoria från 2006 som togs fram till den då pågående rovdjursutredningen.

Syftet med dessa rekommendationer var inte att definiera vad som är allvarlig skada och de tog inte hänsyn till omfattningen av skadorna som angreppen ledde till eller hur tamdjurstätheten var i området. Länsstyrelsen har krävt tre eller fyra angrepp beroende på om angreppen skett inom ett revir eller inte innan beslut om skyddsjakt fattats. Dessa rekommendationer har inte varit en del av Naturvårdsverkets riktlinjer för skyddsjakt på stora rovdjur. Länsstyrelserna har dock tagit in dem i sina regionala riktlinjer som de tagit fram för respektive rovdjursförvaltningsområde med stöd av förordningen som reglerar viltförvaltningsdelegationerna.

Naturvårdsverkets riktlinjer för skyddsjakt på stora rovdjur har setts över två gånger sedan 2023. Den senaste revideringen presenterades i mars 2024. De uppdaterade riktlinjerna ersätter de rekommendationer som VSC tog fram 2006. Syftet är att förbättra förutsättningarna för att beslut om skyddsjakt på stora rovdjur ska kunna fattas tidigare, efter färre dokumenterade angrepp. De uppdaterade riktlinjerna bygger, till skillnad från VSCs rekommendationer från 2006, på ett underlag med bedömningar om allvarlig skada. De nya riktlinjerna tillämpades omgående i ett beslut om skyddsjakt i Skåne län, som överklagades och upphävdes av förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten skriver bland annat att ”en uppdatering av riktlinjer med en generösare tolkning av kriteriet allvarlig skada inte per automatik medför att domstolspraxis som har utvecklats vid överprövning av ärenden om skyddsjakt kan åsidosättas. Vid domstolens prövning av ett överklagat beslut är utgångspunkten att en bedömning ska göras utifrån det överklagade beslutets förenlighet med gällande lagstiftning och praxis på området”.

Ett grundläggande problem är att den praxis som utformats utgår från de gamla rekommendationerna från VSC som tagits fram för att definiera en problemindivid, inte för att definiera vad som är allvarlig skada. Ändå menar förvaltningsrätten att de utgör kriterier för allvarlig skada. Sommaren 2023 drev LRF ett principmål tillsammans med en medlem som drabbats av omfattande skador vid ett vargangrepp. Ett av syftena med att driva ärendet var att få till en prövning i domstol gällande begreppet allvarlig skada som omfattade andra parametrar än bara antalet angrepp. Enligt LRF var det enda sättet att få till en korrekt tolkning av lagstiftningen. Kammarrätten gav oss dock inte prövningstillstånd så LRF fick aldrig till en sådan prövning.

I skrivande stund ser LRF ingen annan utväg för att få till en effektivare skyddsjakt än att regeringen ser över hur skyddsjakten på stora rovdjur är reglerad i lagstiftningen. Vargpopulationen är idag långt över referensvärdet för gynnsam bevarandestatus. Det värdet ses dessutom just nu över av Naturvårdsverket och regeringen har tydligt uttalat att den vill ha ett lägre referensvärde och därmed färre vargar i Sverige. Regeringen arbetar även för en flytt av vargen i art- och habitatdirektivets bilagor så att vi kan ha en förvaltning av vargen. Får vi ett lägre referensvärde kan vargpopulationen minska med hjälp av licensjakt. Sverige kommer dock fortfarande ha krav på sig att vargen som art ska ha en gynnsam bevarandestatus och det går inte att garantera att det inte kommer att ske angrepp av varg på tamdjur.

LRF ska dock arbeta för att det finns förutsättningar för att angreppen är så få som möjligt i enlighet med riksdagsbeslutet om att tamdjurshållningen inte påtagligt får försvåras. Det gäller dock enbart stora rovdjur och inte statens övriga vilt. Under de senaste åren har vi fått flera motioner som yrkat på att LRF ska uppdatera sin rovdjurspolicy. En ändring av en policy kan föranledas av stämmobeslut som innebär att LRFs strategiska ståndpunkter förändras på något sätt. Det är ett löpande operativt arbete som bland annat sker efter att den årliga riksförbundsstämman har genomförts och förslag på ändringar beslutas av styrelsen. Från 2013 när nu gällande rovdjurspolicy beslutades och fram till idag har det inte funnits anledning att ändra i den utifrån vad som beslutats på stämman eller av andra omständigheter. Efter att årets stämma är avslutad kommer en översyn göras för att återigen säkerställa att rovdjurspolicyn är i linje med de beslut som fattats på årets stämma.

Hur har LRF arbetat med frågan hittills?

LRF har fortsatt dialog med VSC som på uppdrag av Naturvårdsverket utformar rekommendationer om RAS utformning och ersättningsnivåer. Vi påtalar behovet av höjd ersättning. Under 2024 höjdes den till 58 kr/m vilket fortfarande är alldeles för lågt. Vår utredning har visat att grunderna för nuvarande rekommendationer är oklara, vilket vi ska arbeta vidare med. LRF har gjort en hemställan till regeringen med rubriken "Hemställan om ändring i jaktförordningen för att underlätta skyddsjakt på stora rovdjur" med förslag på ändringar i lagstiftningen. Regeringen har
ännu inte vidtagit några åtgärder med anledning av den. Anders Wetterin anders.wetterin@lrf.se 

I debatten deltog Christian Horn, LRF Sydost; Annelie Almérus, LRF Östergötland; Hans Ramel, LRFs riksförbundsstyrelse och Martin Gustavsson, LRF Västra Götaland.

Stämman beslutade:

• att bifalla motionens första yrkande och uppdra åt riksförbundsstyrelsen att arbeta för att tillvarata de gröna näringarnas intressen i utredningen om koordinatbestämda fastighetsgränser,
• att med bifall till motionens intentioner i andra yrkandet uppdra åt riksförbundsstyrelsen framföra synpunkter i enlighet med styrelsens yttrande ovan till utredningen om koordinatsbestämda fastighetsgränser.
• att LRF driver frågan om avveckling av samfälld mark där det säkerställs att samfälligheten inte fyller någon funktion idag eller i framtiden. 

Styrelsens redovisning

LRF har under lång tid uppmärksammat lantmäteriets långa handläggningstider och att dessa också skiljer mellan olika delar av landet beroende på vilken lantmäterimyndighet som handlägger olika frågorna. Detta påverkar markägaren på ett negativt sätt vid bruk av mark. I dagens system, där de fysiska utmärkta fastighetsgränserna har företräde vid bedömning av fastighetsgränser, finns osäkerhet. Osäkerheter kan bero på att gränserna är utsatta för lång tid sedan. Gränserna kan vara otydligt markerade eller att gränserna inte accepteras av kringliggande fastigheter.

Lantmäteriet gör en samlad bedömning när gränser skall fastställas och först när en sentida förrättning är genomförd kan markägaren känna trygghet i var gränserna går. Dessa osäkra gränser leder till att markägaren inte alltid kan bruka sin mark fullt ut. En genomgång av fastighetsregistret där dessa osäkerheter upphör skulle vara av stort värde, större del av marken skulle kunna nyttjas vid till exempel avverkning, lättare att beräkna utsäde vid nyttjande av jordbruksmark är några exempel.

Ett fastighetsregister med säkra koordinater skulle förkorta handläggningstider och ge trygghet i markanvändning. Koordinatbestämda fastighetsgränser skulle också minska kostnaderna vid olika fastighetsregleringar. Det är också så att ett koordinatsystem som det är tänkt att utformas innebär att de registrerade koordinaterna har företräde framför det traditionella sättet att fastställa fastighetsgränser. Att genomföra en sådan förändring är betydande med många svåra underliggande parametrar. Innebörden blir i princip omprövning av alla fastigheter som idag är registrerade där vissa fall blir lätta att överföra till ett koordinatsystem men också att många fastigheter skulle behöva bedömas utifrån ett förfarande som liknar en lantmäteriförrättning. En ordinär lantmäteriförrättning är kostsam. Motionären belyser också detta.

Det är viktigt att genomförande av en sådan förändring inte drabbar markägaren ekonomiskt. Frågan som berör samfälligheter är intressant med anledning av att bedömningar av samfälligheter kommer att vara av betydelse vid fastställelse av fastighetsgränser. Det finns situationer där samfälligheter inte nyttjats under lång tid. Samfälligheter som ligger vilande kan skapa problem när förändringar skall genomföras i en eller flera fastigheter. Att städa upp dessa vilande samfälligheter skulle ge markägare bättre förutsägbarhet och minska risken för överraskningar.

Det är väl motiverat att bevaka utredningsarbetet ur denna aspekt särskilt med anledning av att dessa inte särskilt nämns i utredningsdirektivet. Det är viktigt att inte en övergång till ett koordinatsystem genomförs med hjälp av schabloniserade förfaringssätt. De fördelar som en övergång skulle innebära bör avvägas mot att rättssäkerhet för fastighetsägaren kan upprätthållas. Att göra en sådan stor förändring kan sannolikt endast vara möjligt om det sker stegvis under en längre tid. Det finns få internationella exempel att hämta vägledning från i detta arbete vilket motiverar försiktighet. Sammanfattningsvis är styrelsen positivt inställd till motionärens intentioner och ser särskilt behov av att bevaka frågan ur kostnadsfördelning, tidsutdräkt, övergångsförfarande, rättssäkerhet och betydelsen av att bringa ordning i frågor som berör samfälligheter.

Hur har LRF arbetat med frågan hittills?

LRF har gjort inspel till utredningen gällande möjligheter och nyttor med koordinatbestämda fastighetsgränser samt de risker LRF ser med förslaget. Gällande frågan om avveckling av samfälld mark finns det inget öppet fönster att driva den frågan. Angelica Billevik angelica.billevik@lrf.se 

Stämman beslutade:

• att bifalla motionens första yrkande och uppdra åt riksförbundsstyrelsen att arbeta för att kraven kring skattereduktion dimensioneras om så de gröna näringarnas bidrag till energiomställning främjas samt
  
  
• att motionen i övrigt anses besvarad med vad riksförbundsstyrelsen anfört.

Styrelsens redovisning

Styrelsen delar motionärens åsikt att reglerna avseende möjligheten att erhålla skattereduktion är snäva. Det är relativt små anläggningar som kvalificerar sig och även om anläggningen kvalificerar sig är högsta möjliga skattereduktion relativt låg. Våra medlemsföretag har särskilt goda förutsättningar att producera elektrisk kraft från solceller eftersom de ofta har tillgång till stora takytor samt även ofta har tillgång till markarealer som inte är lämplig för skogs- eller lantbruk. Sveriges behov av el antas komma att öka väldigt kraftigt under kommande decennier och klimatomställningen ställer höga krav på utfasning av utsläpp. Solceller har därför en viktig roll för Sveriges totala elbehov och det är även en intressant inkomstkälla för många av LRFs medlemmar. LRF antog under hösten 2022 ett energipaket som presenterades för beslutsfattare och lagstiftare där LRF framställer ett flertal krav för att öka energiproduktionen i Sverige. Bland dessa krav finns bland annat följande punkter avseende solenergi:

• Ändra gränsen för mikroproduktion och höj istället anläggningseffekten till 138 kW, motsvarande säkringsabonnemang med en effekt på 200 ampere.

• Skattebefria all egenanvänd solel och ta bort 500kW-gränsen. För att LRFs förslag avseende att höja maxgränsen från en säkring om 100 ampere till 200 ampere ska få någon effekt måste även underlagsgränsen om 30 000 kWh höjas. 262 Styrelsen delar motionärens åsikt och anser att såväl gränsen om 100 amperes säkring och underlagsgränsen om 30 000 kWh bör höjas. Styrelsen finner att det tidigare beslutet om att arbeta för en höjning från säkring om 100 ampere till 200 ampere fortsätt är rimlig.

För att detta ska få någon effekt är det nödvändigt att även underlagsgränsen höjs. Vad gäller skattefriheten avseende punktskatt delar styrelsen motionärens förslag. Styrelsen konstaterar att ett beslut redan har fattats avseende detta och att förslaget finns med i LRFs energipaket. Styrelsen delar motionärens åsikt att det är oerhört viktigt att medlemmar har goda möjligheter att leverera grön el. Frågan är viktig för medlemmars möjlighet att öka inkomsterna samt att det är viktigt för Sverige som helhet med god tillgång till grön el. Det är av den anledning som LRF har tagit fram det tidigare nämnda energipaketet som tar ett helhetsgrepp på vad som krävs för att Sverige ska kunna öka energiproduktionen och vilka krav LRF ställer på lagstiftaren för att vår bransch ska kunna bistå på bästa möjliga sätt.

Hur har LRF arbetat med frågan hittills?

Regeringen har i budgeten föreslagit försämringar av regelverket enligt följande: Subventionsgraden för skattereduktion för installation av solceller sänks från 20 till 15 procent. Skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar el slopas. Martin Mörman martin.morman@lrf.se 

Stämman beslutade i enlighet med regionsstyrelsens förslag:

• Att Regionstyrelsen via olika kanaler uppmärksammar befintliga fallgropar och luckor i försäkringssystemen och verkar för ökad trygghet i oförutsedda händelser i lantbruksföretaget
• Att Regionstyrelsen via en skrivelse till riksförbundsstyrelsen påtalar vikten av att trygga försäkringslösningar finns att tillgå för företagen i de gröna näringarna.

Hur har LRF Sydost arbetat vidare med motionen?

LRF Sydost har skickat en skrivelse till riksförbundsstyrelsen och fått svar. Här kommer kontentan av svaret: Styrelsens uppfattning är att varje medlem själv måste ansvara för att denne har en för sin verksamhet relevant försäkring. För att hjälpa medlemmarna med detta erbjuder LRF, precis såsom LRF Sydost anför, försäkringsrådgivning via vårt intressebolag Ludvig & Co. Styrelsen anser att eftersom varje medlem har olika behov av försäkringar är det lämpligast att varje medlem själv går igenom sitt behov och sina försäkringar med en försäkringsexpert på till exempel Ludvig & Co.

Stämman beslutade i enlighet med regionstyrelsens förslag:

• Att regionstyrelsen tar fram ett underlag till skrivelse som LRF Sydosts kommungrupper kan skicka som en skrivelse till deras hemkommun.
• Att motionen i övrigt anses besvarad med vad styrelsen i sitt yttrande anfört.

Hur har LRF Sydost arbetat vidare med motionen?

Regionstyrelsen har tar fram ett underlag till skrivelse som LRF Sydosts kommungrupper.