LRF Skånes regionstämma 2025

När man tar del av LRFs kommunikation kan man fundera över var LRF finns mest och varför. På gård, i dom frågorna som direkt rör lantbruk, skogsbruk etc eller i regionalt och nationellt påverkansarbete eller mitt i smeten i Bryssel & EU?

En väsentlig del av ”Gårdens” och det svenska lantbrukets intäkter och kostnader styrs direkt eller indirekt via EU och vår gemensamma CAP. Trots detta är har LRF en ganska liten skara människor som outtröttligt jobbar i Bryssel och bevakar olika möten eller sitter i någon arbetsgrupper inom EU.

Debatten är långt ifrån livlig bland Sveriges bönder om vad som diskuteras i EU, vad som pågår i andra länder och hur vi eventuellt kan stötta varandra över landsgränserna.

På LRFs hemsida finns lite information om EU och några nyheter om arbetet som förs där. Nyhetsbrevet – ”Brysselnytt” finns för den intresserade prenumeranten men det är mest ett informationsbrev om vad som händer i närtid.

”Internationella perspektiv” är tyvärr pausat/ nedlagt. Ett fullspeckat, kortfattat blad som kontinuerligt gav många förtroendevalda viss inblick i aktuella frågor och internationell lantbrukspolitik. T ex diskussion om handelsavtal som MERCOSUR , valuta utveckling, viktiga nationella val etc och vilken påverkan det kunde förväntas ge för lantbruket i EU och Sverige. Sverige är med i EU men är vi med fullt ut där vi behöver och borde vara? Eller hur skulle det kunna stärka Svenska bönder och andra Europeiska bönder om vi hade ett ännu starkare engagemang i EU och Bryssel?

Vi yrkar:

Att LRF ökar sitt engagemang i EU/Bryssel för att långsiktigt kunna stärka Sveriges bönder och öka samarbetet och samverkan med EUs bönder/deras organisationer.

Att LRF ser över möjligheten att stärka kommunikationen kring vad som händer i EU, medlemsländerna och världen vad gäller frågor som direkt påverkar svenska bönder.

Att LRF gynnar en ökad diskussion och debatt bland medlemmarna kring internationella lantbruksfrågor.

Att Stämman skickar motionen i sin helhet direkt till Riks.

2008 kom Blåtunga till vårt område och kommunerna spärrades. Vi är många som minns dilemmat med förflyttningar till slakt, vaccination mm. Allt arbete var självklart men då betalade staten vaccin och vaccinatör och vi lyckades skydda Sverige med vaccinering 2008 och 2009.

Nu nytt allvarligt blåtungavirus, BT3 och åter är det vaccin som är den enda möjligheten att försöka skydda djuren. Självklart vaccinerar nog de flesta men inte riktigt alla. Om vaccinet bekostades av staten i det område som beräknas drabbas i södra Sverige skulle sannolikt nästan alla vaccinera för att skydda sina djur.

Att bo i drabbade områden skapar kostnader för både vaccin och för arbetet med att vaccinera, även om man tillåts göra det själv. I drabbade områden ser vi redan och kan fortsatt sannolikt även förvänta oss fler sjuka djur, sämre tillväxt ev kastningar och fosterskador. Det vore därför rimligt att viss kompensation ges till lantbrukarna redan 2025 i varje fall för vaccin. Vi måste hjälpas åt!

Vi yrkar:

Att LRF driver att staten i varje fall tar kostnaden för vaccinet i drabbade (röda och oranga områden) och att detta görs redan retroaktivt för 2025.

Att Stämman skickar motionen i sin helhet direkt till Riks.

Utan rätt till ersättningen för betesmarken går inte kalkylerna ihop för dikorna , kvigorna/stutarna eller fåren dvs boskap som betar. I Skåne är den mesta marken utan kompensationsstöd (extra ersättning) vilket innebär att marken inte är kopplad djuren (undantaget vid eko) vilket innebär att stöd för betesmarken betalas ut till markägare eller arrendator. Ett stort dilemma är att mycket mark – privat men även statlig och kommunal mark inte längre brukas av ägaren eller arrendatorn då denne tex inte har djur längre eller har slutat som lantbrukare eller endast köpt en gård med mark utan att vara lantbrukare. Betesmark brukas trots det men ofta inte med full ersättning för djuren och lånas till och med ”gratis”. Snällt kan tyckas men då sker produktionen utan rimlig och rättmätig ersättning .

Pengarna kapitaliseras istället utanför djurhållningen. Detta är ett dilemma i Skåne (men även i tex Halland) 1. Det gynnar inte lönsamheten på gård och driver inte ökad produktion 2. Det gynnar inte aktiva lantbrukare (0-100 år) 3. Det gynnar inte generationsskiften och en ny generation lantbrukare 4. Det gynnar inte den biologiska mångfalden och bevarandet av fälads- och ängsmarker långsiktigt genom fortsatt bete 5. Det försvårar väsentligt för lantbrukare / djurhållare att få lån på banken eller att få investeringsstöd via Lst om man inte har ”papper på” att man har långsiktig tillgång på betesmark och själv söker SAM och därmed arrenderar mark.

Vi yrkar:

Att LRF utreder hur man kan koppla betesmarksstödet till betesdjuren.

Att LRF aktivt driver ”koppling” betesmark/ betesdjur via Departement, och i EU så att pengarna hamnar hos djurbonden även i icke komp område som i tex Skåne.

Att motionen i sin helhet skickas direkt till Riks.

Under förra året har flera fall uppmärksammats, där skogsägare fått restriktioner eller avverkningsförbud, utan någon ersättning från staten. Skogsägare som tagit sina ärenden vidare till domstol och där förlorat har dessutom dömts att betala statens rättegångskostnader. LRF har föredömligt drivit frågan om full ersättning och hoppet ställdes till grundlagskommittén, som tyvärr inte levererade Nu återstår bara att stämma staten inför Europadomstolen för att ärendet skall komma vidare. Vi vill därför genom denna motion uppmana LRF att gå vidare med en stämning av staten till Europadomstolen.

Vi yrkar:

Att LRF går vidare med en stämning av staten till Europadomstolen.

Prognoser visar att elnätet kommer att vara i stort behov av snabb utbyggnad de kommande åren. Men dagens ersättningsmodell kan bli en bromskloss. I dag är det en väldigt dålig affär för en jordbrukare och skogsägare att få en kraftledning på sin mark. Vi vill därför genom denna motion uppmana LRF att utarbeta ett förslag till nationell ersättningsmodell samt försöka få denna accepterad av marknadsaktörerna.

Vi yrkar:

Att LRF utarbetar ett förslag till nationell ersättningsmodell samt försöka få denna accepterad av marknadsaktörerna.

I 25 kap. 10 §, miljöbalken (MB) finns bestämmelser om kostnadsfördelning vid tillståndsprövning av ny markavvattning. Denna bestämmelse ska även tillämpas vid omprövning enligt 7 kap. 17 och 18 §§, LSV. Bestämmelsen i 25 kap. 4 §, MB, kan därmed utgå.

Definitioner Först några begrepp: Tillämpliga lagar: Lag (1998:808), miljöbalken, MB Lag (1998:812), med särskilda bestämmelser om vattenverk samhet, LSV Lag (1983:291), vattenlagen 1983, VL

Markavvattning: Åtgärd för att avvattna mark eller att skydda mot vatten, när syftet är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål. Utdrag ur 11 kap. 2 §, MB. Markavattningsföretag, även kallat dikningsföretag: Ägare av fastigheter som har nytta av markavvattningen ska delta i verksamheten, 3 kap. 1 § LSV. För utförande och drift utgör deltagarna en samfällighet, 3 kap. 2 § LSV

Dagvatten; nederbördsvatten, dvs. regn- eller smältvatten, som inte tränger ned i marken utan avrinner på markytan, 2 § (NFS 2016:6) Naturvårdsverkets föreskrift. Avloppsvatten; Vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom detaljplan som inte görs för en viss eller vissa fastigheters räkning, 9 kap. 2 § 3 p, MB. Detta innebär att om en kommun har inrättat verksamhetsområde för allmän VAanläggning avseende dagvatten inom detaljplanelagt mmåde, så definieras dagvattnet som avloppsvatten. Lagbestämmelser Bestämmelser om möjlighet till omprövning av tillstånd enligt äldre vattenlagstiftning infördes i VL 1983. Bestämmelserna i YL som avsåg markavvattning överfördes i huvudsak ordagrant till MB respektive LSV, dock med skillnaden att markavvattning enligt YL handlades vid förnättning, medan markavvattning enligt MB och LSV handläggs av Länsstyrelsen eller Markoch miljödomstolen.

När markavvattning som handlades vid förrättning enligt VL gjordes inte någon skillnad mellan tillståndsprövning och omprövning vad avsåg fördelning av för-rättningskostnader, 20 kap. 7 §, VL. I MB har en särskild bestämmelse, 25 kap. 10 § MB, införts när det gäller sökandens kostnader vid tillstånd till markavvattning, medan vid omprövning ska sökanden svara för domstolens kostnader, 25 kap. 4 och 8 §§ MB. Detta innebär att om t.ex. en exploatör inte söker om omprövning av ett markavvattningsföretag så lär det inte bli omprövat, då ingen annan vill ta på sig kostnaderna. Vid fördelning av förnättningskostnaderna enligt VL bedömdes det skäligt att den eller de som förorsakat förändringen skulle svara för förrättningskostnaderna. Har kommunen inrättat verksamhetsområde för allmän VA-verksamhet, dagvatten inom detaljplanelagt område, så definieras "dagvattnet" som avloppsvatten och då blir bestämmelserna i 3 kap. 3 - 8 §§, LSV, tillämpliga. Då prövas det om det är lämpligt att släppa avloppsvattnet till en markavvattningsledning samt hur kostnaderna för utförande och drift ska fördelas.

Problembeskrivning

Samhället byggs ut med bostads- och verksamhetsområden, infrastruktur som vägar, järnvägar och ledningsdragning samt övrig exploatering. I samband med dessa exploateringar berörs ofta våra markavattningsföretag, dikningsföretag. Vattenavrinningen blir större från hårdgjorda ytor än från naturmark. Flödestoppar behöver utjämnas, för att inte överbelasta ledningar och diken nedströms. Utsläpp av avloppsvatten (dagvatten) medför t.ex. att vattennivån fluktuerar mer frekvent. Fluktuationerna ökar risken för erosion i nedre delen av slänter och dikesbottnar på grund av tryckförhållandena, vilket innebär ökade underhållskostnader i öppna diken.

Har kommunen inrättat verksamhetsområde för allmän va-anläggning avseende dagvatten inom en detaljplan, så definieras dag- och dräneringsvatten från verksamhetsområdet som avloppsvatten, 9 kap. 2 § 3 p, MB. Bestämmelserna i 3 kap. 3 - 8 §§, LSV, kan då tillämpas vid omprövning, för att bl.a. fördela drift och underhållskostnader.

Risk finns att avloppsvattnet (dagvattnet) innehåller föroreningar, som kan avlagras i diken nedströms. Det bör ställas krav på vattenkvaliteten så att rensmassor kan spridas på åkernark utan åtgärder och att riktvärden för känslig markanvändning ska innehållas.

Fastighetsindelningen ändas och båtnadsmarkens omfattning påverkas av exploateringar. Nyttan av markavvattning belastar berörda fastigheter. En aktuell kostnadsfördelningslängd behövs för att fördela kostnaderna för drift och underhåll.

När förändringar sker som påverkar markavvattningsföretag ska företagen omprövas med beaktande av de nya förhållandena, enligt bestämmelserna i 7 kap. 17 och 18 §§, LSV. Omprövning sker vid MMD efter ansökan av en deltagare.

Problemet är att det är sökanden till omprövning som svarar för domstolens kostnader, 25 kap. 4 och 8 §§ MB, till skillnad från att vid tillstånd till ny markavvattning ska sökandens kostnader fördelas mellan deltagarna efter vad som är skäligt, 10 §.

Det är väsentligt att markavvattningsföretagen omprövas, för att få ordning på hur drift- och underhåll ska skötas, vattenflödena så att inte överbelastning eller t.o.m. översvämningar inte uppstår samt ekonomin. Vidare att det prövas om eller hur avloppsvatten kan tillföras ledningar för markavvattning.

Sammanfattning

När en exploatering ska genomföras behöver markavvattningsföretagen omprövas, för att klarlägga förutsättningarna i markavvattningsföretagen bl.a. bör följande prövas:

1. Dimensionerade vattenflöden att få släppa ut till markavvattningsföretaget (utjämningsmagasin erfordras oftast)
2.  Eventuella ökade drift- och underhållskostnader
   
   
3.  Om det är lämpligt att tillföra avloppsvatten till markavvattningsföretaget
   
   
4. Villkor för att tillföra avloppsvatten till markavvattningsföretaget
   
   
5. Vattenkvaliteten på avloppsvattnet
   
   
6. Ny kostnadsfördelning för drift- och underhåll ska bestämmas
   
   
7. Belopp som den som inträder i samfälligheten ska ersätta övriga deltagares kostnader som de lagt ner i den gemensamma anläggningen 
   
   

Fördelning av domstolens kostnader m.fl. Exploatörer inklusive kommuner har ofta svalt intresse av att ansöka om omprövning av markavvattningsföretag. Ansöker en deltagare om omprövning får denne stå för kostnaderna, varför omprövning sällan genomförs. De springande punkterna är således vem som betalar och vem som kan ansöka om att bli deltagare.
Rättsfall

Rättegångskostnader 

Svea Hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen, MMÖD, har i tre mål M 6157-15, M 6299-15 och M 7616-15 i domskälen fördjupat tankegången i bestämmelserna i 7 kap. 17 och 18 §§ LSV. Bland annat framgår att även om ändrade förhållanden inte föreligger får omprövning ske bl.a. om någon vill ansluta sig som deltagare och att den som vill ansluta sig ges möjlighet att ansöka om omprövning.

Domstolen utvecklar vidare att vid omprövning av markavvattning följer av 25 kap. 4 §, MB, att vardera part svarar för sina kostnader. Detta innebär att sökanden enligt 8 § ska stå för bl.a. domstolens kostnader vilket innefattar arvode till en markavvattningssakkunnig. Vid prövning av ny markavvattning gäller däremot enligt 10 § att sökandens kostnader ska fördelas mellan deltagarna i markavvattningen efter vad som är skäligt. Om en deltagare vill ompröva markavvattningen för att utöka kretsen av deltagare, medför detta alltså att denne får stå för merparten av kostnaderna själv, vilket torde ha en avhållande effekt.

Avloppsvatten

Frågan hur bestämmelsen i 9 kap. 2 § 3 p, MB, "Med avloppsvatten avses vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom detaljplan som inte görs för en viss eller vissa fastigheters räkning" är för många svårtolkad.

Rådman Carl-Olof Håkanson vid Växjö Tingsrätt Vattendomstolen har i mål VF3/1988 haft skiljaktig mening, domsbilaga 5, bilaga 1. Vattenöverdomstolen har i beslut STV 18/90, den 29 november 1990, i mål TV 1145/89 klargjort hur bestämmelsen ska tolkas, bilaga 2.

Övrigt

Vid omprövning av markavvattningsföretag bildade före VL ska en samfällighet enligt den nya lagen anses bildad. Samfälligheten ska då förvaltas enligt (1973:1150) lagen om förvaltning av samfälligheter. Delägareförvaltning tillämpas till något annat blir bestämt. En sådan förvaltning är opraktisk. Lämpligt är att det bildas en samfällighetförening för förvaltning av samfälligheten. Kostnaden för detta bör fördelas på samma sätt som kostnaderna för omprövningen.

Vi yrkar:
Att LRF verkar för att sökandens kostnader vid omprövning av markavvattningsföretag ska fördelas mellan deltagarna i markavvattningen efter vad som är skäligt, på samma sätt som när tillstånd till markavvattning meddelas.

Ledningsintrång på jordbruksmark orsakar betydande skador på produktiviteten, minskar markens värde och påverkar driften för markägare under lång tid. Trots detta är den ekonomiska ersättningen som erbjuds idag otillräcklig och står inte i proportion till de negativa konsekvenserna intrången medför.

Våra jordbruksmarker utgör en ovärderlig resurs för livsmedelsproduktion. När ledningsintrångsker på våra marker påverkas inte bara den dagliga driften utan även markens långsiktiga produktivitet och värde. Idag är ersättningen för ledningsintrång inte tillräcklig för att kompensera markägare för de ekonomiska och prak ska konsekvenser som intrången medför.

Vi anser att det är nödvändigt att revidera nuvarande ersättningsnivåer för att säkerställa att vi år rättvis kompensa on för de skador och inskränkningar som uppstår.

Dagens ersättning är väldigt låg, ca 5 kr/ lpm för intrång av ledningen. Det kan kosta fastighetsägaren både tid och pengar om man behöver göra omfattande grävarbete på fastigheten. Det står i de flesta avtal att markägaren inte får göra några förändringar 4–8 meter runt ledningarna som försvårar för ledningsägaren utan ledningsägarens tillstånd. Detta är ett stort intrång i äganderätten för markägaren. I de flesta avtal står det också att det gäller för all framtid, vilket är helt oacceptabelt. I alla fall med den ersättning vi har idag.

Det är många år sedan det blev någon uppdatering av ersättningen. Både markkostnader och driftskostnader är betydligt högre numera. Vi har även alla gamla ledningar, som t.ex. kopparledningar, som ligger och belastar fastigheten. Dessa ledningar som inte används skulle behöva tas bort från fastighetsregistret.

Vi yrkar:

Att Simrishamnsbygdens LRF ger LRF Skåne i uppdrag att se över så att ersättningen för ledningsintrång på jordbruksmark höjs och anpassas till de faktiskakostnaderna och förlusterna som markägare drabbas av, inklusive långsiktiga konsekvenser för markens produktivitet.

Att Simrishamnsbygdens LRF ger LRF Skåne i uppdrag att påverka politiken och berörda myndigheter så att de kan göra en översyn av regelverket för edningsintrång, där fokus ligger på att stärka markägarnas rättigheter och säkerställa rättvisa villkor.

Att Simrishamnsbygdens LRF ger LRF Skåne i uppdrag att påverka politiken och berörda myndigheter så att de ser över och tar bort gamla kopparledningsnät som ligger kvar på våra åkrar och belastar systemet.

Vi har försökt att hitta information i form av en arbetsordning eller ett styrdokument som beredningsgruppen kan luta sig mot i sitt arbete att hitta och föreslå personer till valberedningen. Vi har dock inte kunnat hitta något sådant dokument. Vi har inte heller kunnat hitta någon beskrivning för hur/vem som föreslår en till beredningsgruppen samt vem som kan föreslås för att sedan väljas på stämman. Den enda information som går att finna gällande detta är ett PM från 2006 i vilken det står:

En återkommande fråga inför våra stämmor har varit: Vem nominerar valberedningen? Detta har skett i samråd mellan berörda kommungrupper. Styrelsen bedömer att detta informella system kan fungera även framledes. Det gäller särskilt som Skånes kommuner formerat sig i 4 motsvarande områden, vilket även detta kommer att medföra behov av samråd mellan berörda kommungrupper.

Vi står inför en målsättning att få upp engagemanget från yngre medlemmar på alla plan i LRF och för nya förtroendevalda är en arbetsbeskrivning mycket viktig. Ett styrdokument kan hjälpa på så vis att alla oavsett ny eller väletablerad förtroendevald arbetar utifrån samma grunder och målsättningar, ingen blir på så vis överlägsen någon annan. Att föreslå förändring kan ibland vara svårt trots nödvändigt, speciellt inom en organisation där många känner varandra väl. Där tror vi att ett dokument att luta sig mot, inte minst i sin argumentation för sina förslag, spelar en viktig roll.

Vi föreslår ingen förändring i arbetssättet som finns idag. Det vi efterfrågar är en beskrivning av arbetssättet. Dels för att vara mer transparenta i hur dessa val går till samt underlätta för de förtroendevalda vad som förväntas av dem.

Vi yrkar:

Att ge regionstyrelsen i uppdrag att skapa en beskrivning av valet till beredningsgruppen samt en arbetsbeskrivning för beredningsgruppens arbete.

Kostnaden för ett akutbesök har blivit så stor att många djurägare tvekar att anlita veterinär på obekväma arbetstider! Jag minns att min far inte gillade, när han blev debiterad en och en halv hundralapp, som veterinär Larsson uttryckte det, för att Larsson styckat en kalv, en söndag på sent 1960 tal. Då kosta en dräktig kviga runt 1700 kr, veterinär kostnaden utgjorde då ca. 8% av kons värde. Idag skulle samma ingrepp kunna hamna på närmare halva ko värdet! Vi blev innan Jul debiterade ca. 7000 kr + moms för en beställd flaska kalk. De höga veterinär arvodena äventyrar svensk djurvälfärd, och ökar klimatpåverkan, genom att allt fler djur går som kadaver.

Vi yrkar:

Att djurägare ska ha rätt att applicera kalk under huden vid pares, det får man i Danmark. Att LRF arbetar för att en fungerande nödslakt kommer till stånd.

Den modell för tilldelning av pengar som LRF har valt, till Regioner och kommungrupper, påminner om statens tilldelning av pengar till myndigheter. De medel som inte har använts till årsskiftet går tillbaka till staten. Detta har lätt till olika fiffigheter, man beställer varor som man kanske behöver, förbetalning av tjänster o.s.v. Risken för att medel/pengar används på ett ineffektivt sätt finns.

Vid årsmötet i Vellinge LRF avdelning som också är kommungrupp, så diskuterades frågan och styrelsen fick i uppdrag att skriva motion till regionstämman för vidare befordran till riksförbundsstämman.

Vi yrkar:

Att LRF gör en grundlig utvärdering av upplägget, för att förhindra ineffektiv användning av LRF/ medlemmarnas pengar. Att regionstämman beslutar att skicka motionen till riksförbundsstämman.

Vi har i Grevie lokalavdelning haft denna fråga upp under 2024 och planerade en motion för detta till årsmötet. Vi ser det som att lantbruket tillför mer i kretsloppet än vad det belastar, att den stämplas som en miljöfarlig verksamhet visar inte på det.

2025-01-21 kom det på LRF.se ut en artkel gällande detta, ”Lantbruket kan slippa stämplas som miljöfarlig verksamhet”. Det har också varit ute i media, ibland annat jordbruksaktuellt. Den sammanfattar i stora delar de punkter vi tänkt oss ta med i motionen. Men punkt 1, En ny prövningsorganisation. Denna punkt är vi tveksamma till, inte kan vi behöva fler myndigheter.

Vi yrkar:

Att LRF sätter den denna fråga högt upp på agendan kommande år och undersöker om behovet av en ny myndighet verkligen finns.

LRF ska verka för att vi får redskap att sköta våra marker och som ger oss möjlighet att stoppa de problemogräs vi fått in och kommande ogräs som väntas ta sig in i Sverige för att kunna bevara den inhemska biologiska mångfalden. Att i problemområden få dispenser som ger oss möjlighet att stoppa problemogräsen innan de når sådan volymer att vi får problem på större områden med ogräsen. tex kemiskt bekämpning eller brukning av jorden på ett sätt som inte följer EU reglerna.

Vi yrkar: 

Att LRF ska verka för att vi får redskap att sköta våra marker och som ger oss möjlighet att stoppa de problemogräs vi fått in och kommande ogräs som väntas ta sig in i Sverige för att kunna bevara den inhemska biologiska mångfalden.

Att i problemområden få dispenser som ger oss möjlighet att stoppa problemogräsen innan de når sådan volymer att vi får problem på större områden med ogräsen. tex kemiskt bekämpning eller brukning av jorden på ett sätt som inte följer EU reglerna.

LRF ska verka för att EU regler som styr odling i Sverige ska anpassas efter Svenska förhållanden. Då vårt klimat förändras hela den och vårt land har en geografisk längd som gör regler svåra att följa över hele landet så behöver regelverket anpassas efter det. tex gödselhantering på våren, då vårplöjning och vårsådd kommer att ske tidigare för att klara försommartorkan i de södra delarna av landet behövs regler för gödselhantering ses över. Att LRF bör ha en kontinuerlig kontakt med odlare i hela Sverige för att fånga upp dessa problem som regelverket utgör.

Då vårt klimat förändras hela den och vårt land har en geografisk längd som gör regler svåra att följa över hele landet så behöver regelverket anpassas efter det. Tex gödselhantering på våren, då vårplöjning och vårsådd kommer att ske tidigare för att klara försommartorkan i de södra delarna av landet behövs regler för gödselhantering ses över.

Vi yrkar:

Att LRF ska verka för att EU regler som styr odling i Sverige ska anpassas efter Svenska förhållande.

Att LRF bör ha en kontinuerlig kontakt med odlare i hela Sverige för att fånga upp dessa problem som regelverket utgör.

I branschen som trädgårdsföretagare, ser vi en problematik med tillgången till vårt eget kapital kopplat till löneutbetalningar till säsongsanställda. Under senare år har lagen om penningtvätt skärpts och bankerna använder sig av algoritmer för att granska transaktioner hos företag. Transaktioner som har blivit omöjliga och verkar olagliga för våra företag är följande:

Löneutbetalningar till utländska privata konton. Limiten är så låg att vi skulle behöva klara oss med cirka 5% av arbetskraften (och då finns det företag i trädgårdsbranschen med än större behov av säsongsanställda än vi har).

Kontantuttag, för att kunna betala a conto-lön till våra anställda en dag i veckan.

Många verksamheter i trädgårdsnäringen kräver säsongsarbetare under delar av året, vilket främst i vårt fall som fruktodlare är under hösten. Arbete som utförs av säsongsarbetarna är det svårt att få svensk arbetskraft till, även om vi är många som försöker varje år. Verksamheten måste finna arbetskraften utanför Sveriges gränser. Säsongsarbetskraften i vår verksamhet utgörs till största delen av rumäner, och i de flesta fall kan de inte tala engelska och inte heller svenska. Det är individer vars lön till stor del går till familjerna i hemlandet. Dessa personer uppger rumänska konton för löneutbetalningen, och en del av dem har inte ens ett bankkonto. Då de inte har bankkort blir de beroende av en a conto-utbetalning från oss som arbetsgivare en dag i veckan. Dessa anställda har i de flesta fall ingen möjlighet att få ett svenskt bankkonto.

Kundkännedom är ett centralt begrepp inom bankvärlden. Trots att vi redogör för banken hur verksamheten fungerar och även meddelar detaljer vid varje utlandslöneutbetalning, ligger limiten kvar och det är även omöjligt för oss att ta ut den mängd kontanter som behövs föra contobetalningarna. Förslaget vi fått från två olika banker är den mycket kostsamma lösningen Loomis för kontanthantering.

Vårt företag har tydligen inte rätt att hantera våra egna likvider! Jag har varit fruktodlare i 55 år och ser med oro dessa hinder växa fram för branschens verksamheter.

Vi yrkar:

Att motionen i sin helhet sänds vidare till LRF Skånes regionstämma.

Att LRF samlar information om ovan problematik från sina medlemmar.

Att: LRF driver lösningar på ovanstående problematik mot riksdag och regering samt övriga parter.

Att: LRF Skånes regionstämma fattar beslut om att i sin helhet sända vidare motionen till LRFs riksförbundsstämma.

Stämmans beslut:

• att bifalla motionens första yrkande att uppdra åt riksförbundsstyrelsen att fortsatt aktivt arbeta för att artskyddsförordningen och dess ersättningsfråga inte missgynnar den enskilde skogsbrukaren samt
  
  
• att med bifall till motionens intentioner i det andra yrkandet, uppdra åt riksförbundsstyrelsen att arbeta för en förändrad lagstiftning som säkerställer skogsägarens rättigheter.

Styrelsens redovisning:
Styrelsens redovisning Artskyddsförordningen har länge varit en prioriterad fråga för LRF och det är sannolikt den enskilda skogsfråga som LRF lagt allra störst fokus på de senaste åren. Ingen annan organisation har haft en tydligare röst i artskyddsfrågan. Den 9 april lanserade LRF en omfattande rapport om artskyddet för att väcka uppmärksamhet om frågan, peka på problemen och ge förslag på lösningar till våra politiker. Rapporten fick stor medial uppmärksamhet. LRF har också skrivit debattartiklar och andra opinionstexter samt uttalat sig i media. Artskyddsfrågan har också kommunicerats på hemsida och i sociala medier av LRF eller företrädare för LRF. Mycket av det arbete LRF gör syns dock inte utåt. Artskyddsfrågan har varit en prioriterad fråga i LRFs politiska kontakter och till stor del tack vare LRF finns idag en politisk medvetenhet om artskyddsförordningens problem, och en politisk majoritet för att genomföra lättnader i förordningen. LRF har tagit fram ett detaljerat förslag på hur förordningstexten och närliggande lagstiftning kan förändras och delgett detta till beslutsfattare och tjänstemän för att påverka utformningen. LRF har haft en expert i den tidigare artskyddsutredningen, deltagit i myndigheternas referensgrupper och svarat på remisser. LRF har vidare i många fall, genom tips och bakgrundsintervjuer, bidragit till medial uppmärksamhet där LRF inte själv varit talesperson. LRF har också bistått i flera rättsprocesser kring artskyddet antingen genom att bekosta ett juridiskt ombud i så kallade principmål, eller genom att bistå med underlag till juridiska ombud i andra viktiga mål. Regeringen aviserade i februari att artskyddsreglerna ska utredas. När detta yttrande skrivs har utredningen ännu inte tillsatts. Artskyddsförordningen kommer därför fortsatt vara en prioriterad fråga i LRFs politiska påverkansarbete.

Status:

Artskyddsförordningen är en prioriterad fråga för LRF, och LRFs påverkansarbete har haft betydelse för att man nu ser över lagstiftningen. Arbetet fortsätter.

Stämmans beslut:

• att med bifall till intentionerna i LRF Skånes femte yrkande och LRF Mälardalens andra yrkande uppdra åt riksförbundsstyrelsen att arbeta för regelförenklingar och konkurrensutjämnande åtgärder, såsom differentierad alkoholskatt,
  
  
• att med bifall till intentionerna i LRF Skånes första och fjärde yrkande samt LRF Mälardalens första yrkande uppdra åt riksförbundsstyrelsen att arbeta för att LRF i högre grad synliggör den svenska dryckesproduktionen och dess fördelar gentemot såväl allmänhet som politiker och andra beslutsfattare,
• att LRF Skånes motion i övrigt anses vara besvarad med vad styrelsen anfört, samt
  
  
• att riksförbundsstyrelsen får i uppdrag av stämman att ta fram ett mätbart nåbart mål som gör att LRF flyttar fram svensk dryck tillsammans med regionerna.

Status:

RF har varit drivande i att differentierad alkoholskatt för små bryggerier samt gårdsförsäljning för småskaliga alkoholtillverkare införs under 2025. LRF arbetar med att synliggöra den svenska dryckesproduktionen bland annat genom ett pågående arbete att ta fram mätbara nåbara mål tillsammans med regionerna samt genom 
att medverka i olika initiativ tillsammans med andra aktörer för att flytta fram positionerna för svensk dryck.

Styrelsens redovisning:
Trots denna utveckling konstaterar styrelsen att svenska dryckestillverkare har utmaningar att nå en bredare marknad. Styrelsen instämmer i att svensk dryck i dagsläget inte är ett självklart val vid representation eller i sammanhang som skall förstärka bilden av Sverige. Styrelsen instämmer också i det som LRF Mälardalen och LRF Skåne på olika sätt lyfter, att LRF skulle kunna ha en tydligare roll att lyfta svensk dryck. Detta är särkilt lämpligt då mat, dryck och måltidskultur är nyckelkomponenter för att stärka berättelsen om landsbygden som attraktiv och intressant och för att utveckla Sveriges gastronomiska karta. LRF har genom sin branschavdelning LRF Lokal mat & dryck under 2024 inlett ett samarbete med måltidsguiden White Guide. En oberoende, nationell, digital kanal för måltidsupplevelser. Tillsammans med White Guide lanserade LRF den 17 april 2024 en rikstäckande Mat- & Dryckeskalender på White Guides digitala plattform. Ambitionen är att samla alla event och aktiviteter som är kopplade till mat och dryck i Sverige. Fokus är landsbygd, småskaliga aktörer inom mathantverk och livsmedelsproduktion samt företag som arbetar med måltidsturism. Genom samarbetet med White Guide skapar LRF en ny arena för att lyfta svensk mat, dryck, och måltidskultur. Dryckesbranschen har liksom flera andra branscher påverkats starkt av de senaste årens ökade kostnader för insatsvaror såsom energi, råvaror och förpackningar. Branschen har, även på grund av svensk alkoholpolitik och begränsad tillgång på marknadskanaler, utmaningar att konkurrera med kollegor från andra länder. För att svenska dryckestillverkare skall fortsätta att utvecklas behövs regelförenklingar och flera ändringar i lagstiftning. LRF arbetar sedan tidigare med frågan om gårdsförsäljning, proportionerliga kontrollavgifter och behov av minskad regelbörda. Därutöver är styrelsens bedömning att ett införande av EU:s lagstiftning om differentierad alkoholskatt för småskaliga dryckestillverkare, skulle kunna få avgörande betydelse för dryckesbranschens lönsamhet, konkurrenskraft och fortsatta tillväxt. Sverige är, vid sidan av Spanien, den enda medlemsstat som ännu inte har infört denna lagstiftning.

Trots denna utveckling konstaterar styrelsen att svenska dryckestillverkare har utmaningar att nå en bredare marknad. Styrelsen instämmer i att svensk dryck i dagsläget inte är ett självklart val vid representation eller i sammanhang som skall förstärka bilden av Sverige. Styrelsen instämmer också i det som LRF Mälardalen och LRF Skåne på olika sätt lyfter, att LRF skulle kunna ha en tydligare roll att lyfta svensk dryck. Detta är särkilt lämpligt då mat, dryck och måltidskultur är nyckelkomponenter för att stärka berättelsen om landsbygden som attraktiv och intressant och för att utveckla Sveriges gastronomiska karta. LRF har genom sin branschavdelning LRF Lokal mat & dryck under 2024 inlett ett samarbete med måltidsguiden White Guide. En oberoende, nationell, digital kanal för måltidsupplevelser. Tillsammans med White Guide lanserade LRF den 17 april 2024 en rikstäckande Mat- & Dryckeskalender på White Guides digitala plattform. Ambitionen är att samla alla event och aktiviteter som är kopplade till mat och dryck i Sverige. Fokus är landsbygd, småskaliga aktörer inom mathantverk och livsmedelsproduktion samt företag som arbetar med måltidsturism. Genom samarbetet med White Guide skapar LRF en ny arena för att lyfta svensk mat, dryck, och måltidskultur. Dryckesbranschen har liksom flera andra branscher påverkats starkt av de senaste årens ökade kostnader för insatsvaror såsom energi, råvaror och förpackningar. Branschen har, även på grund av svensk alkoholpolitik och begränsad tillgång på marknadskanaler, utmaningar att konkurrera med kollegor från andra länder. För att svenska dryckestillverkare skall fortsätta att utvecklas behövs regelförenklingar och flera ändringar i lagstiftning. LRF arbetar sedan tidigare med frågan om gårdsförsäljning, proportionerliga kontrollavgifter och behov av minskad regelbörda. Därutöver är styrelsens bedömning att ett införande av EU:s lagstiftning om differentierad alkoholskatt för småskaliga dryckestillverkare, skulle kunna få avgörande betydelse för dryckesbranschens lönsamhet, konkurrenskraft och fortsatta tillväxt. Sverige är, vid sidan av Spanien, den enda medlemsstat som ännu inte har infört denna lagstiftning.

Stämmans beslut:

• att bifalla LRF Skånes första yrkande och uppdra åt riksförbundsstyrelsen att se över och samla information om vatten, dränering och dagvatten på ett mer lättillgängligt sätt på hemsidan än vad som är fallet idag samt
  
  
• att med bifall till intentionerna i LRF Mälardalens motion samt LRF Skånes andra yrkande uppdra åt 
  riksförbundsstyrelsen att arbeta för en välfungerande markavvattning med perspektiv på hela avrinningsområden som fungerar i ett framtida klimat där alla samhällsaktörer tar sin del av kostnaden.

Status:

Arbete pågår i två olika spår:
1. LRF Växtodlings projekt Framtidssäkra svensk växtodling med 
bland annat "Vatten-kommission" som ska "Utreda och föreslå 
förbättringar som underlättar arbetet med att säkra jordbrukets 
markavvattning". 

2. LRF kommer ansöka om att ingå i projektet WWS - hållbart 
vatten för alla som är en omfattande vattentankesmedja för alla
sektor där stad-land-problematiken med vatten kan diskuteras.

Styrelsens redovisning:
Båda motionerna ger en god bild av de utmaningar som lantbruket står inför och de stora brister samhället har i sin förmåga att hantera extremväder. Bara under de fem senaste åren bedöms skördeskadorna på grund av torka och översvämning uppgå till 10 till 15 miljarder kronor vilket skapat en ökad ekonomisk stress på lantbruket. Båda motionerna har tyngdpunkt på översvämning och mycket nederbörd snarare än på torka. Något förenklat går det säga att dagvattenproblematiken är lokal för lantbrukare i en ring runt tätorter medan frågan om översvämningar är mer storskalig och kräver perspektivet av ett helt avrinningsområde. De kräver därför olika lösningar. Dagvattenproblematiken. Landets kommuner bebygger och asfalterar stora ytor varje år varav cirka 600 hektar jordbruksmark. All mark, oavsett ursprung, som hårdgörs skapar dagvatten. Problemet som kommunernas dagvatten ibland skapar för lantbruket fanns redan före klimatförändringen men förvärras av extremväder. Dimensionen på jordbruksdiken är gjorda för maxflöden åkermark som är i intervallet 1 till 3 liter per sekund. Maxflödet från en hårdgjord yta blir densamma som den maximala nederbörden. SMHI:s definition av skyfall är 50 mm per timme eller minst 1 mm per minut. Det senare motsvarar cirka 167 liter per sekund och hektar och hårdgjorda ytor kan omfatta många hektar. Denna form av extrem kommunal bräddning skadar jordbruksdiken. Vi har på senare tid uppmärksammat att lagstiftningen vid extremväder tillåter oreglerad bräddning. LRF behöver intensifiera arbetet med att få kommunerna att hantera sitt dagvatten på ett sätt som inte skadar lantbruket och samtidigt verka för att lagstiftningen förändras för att täcka in extremvädersituationer. För att aktivera dikningsföretag (df) som motpart för kommunerna kan LRF Växtodlings planerade satsning på en Vattenkommission bli viktig. Där planeras flera olika satsningar varav en handlar om att utveckla en rådgivningsprodukt för att väcka insomnade df och uppdatera kostnadsfördelningslängden. LRF kommer alltså att ha fortsatt hög aktivitetsnivå på området även efter att studiecirkelprojektet som finansieras av Jordbruksverket avslutats, vilket efterlystes i motionen från Örsjö-Solberga i Skåne.

Översvämningsproblematiken. För att minska risken fler översvämningar krävs en samplanering av vatten mellan stad och land i ett avrinningsområde. Det finns inte idag och behöver därför utvecklas. LRF har tidigare tillsammans med Svenskt Vatten skrivit till regeringen med förslaget att göra en scenarioövning i ett utvalt avrinningsområde där en eller flera kommuner tillsammans med lantbrukare gemensamt ställs inför att hantera en situation exempelvis liknande den i Västmanland under hösten 2023. LRF har deltagit i liknande vattenövningar tidigare med gott resultat. Det skulle skapa ett bra lärande både för myndigheter och lantbruket och kunna tjäna som mall för fler att använda. Därutöver är LRF under våren 2024 inbjuden till ett rundabordssamtal med myndigheter och forskare om just extremväder och översvämningar och återupptar där förslaget om en scenarioövning. Den av regeringen aviserade statliga utredningen om ansvar och finansiering för klimatanpassning är ytterligare ett viktigt påverkanstillfälle för LRF. Den utredningens fokus kommer visserligen vara finansieringsmodeller men ska även titta på ansvarsfrågan och där inryms rollfördelningen mellan kommuner och markägare. Som en tredje del håller LRF tät kontakt med Jordbruksverket i frågan om behov av eventuella utredningar eller förändringar av lagstiftning. Sammanfattat så krävs både efterlevnad av nuvarande regelverk, ny lagstiftning och praxis för att hantera markavvattningen i dagens och framtida klimat.

Stämmans beslut:

• att bifalla motionen och uppdra åt riksförbundsstyrelsen att arbeta för en översyn av reglerna för 
  gödselspridning.

Status:
LRF har haft ett möte med Jordbruksverket för att diskutera regelverket för gödselspridning. Det svenska regelverket, tar som alla EU-länder sitt avstamp i EU:s Nitratdirektiv. Jordbruksverket informerade på mötet om att kommissionen ska inleda en översyn av direktivet. Då passar det att se över även de svenska reglerna. Vi kommer ha ett nytt möte med verket i februari för att följa upp.

Styrelsens redovisning:
Under 2023 har kommissionen öppnat en konsultation som ett första steg i att revidera Nitratdirektivet som trädde i kraft redan 1990. Under dessa cirka 35 år har kunskapen ökat om sambandet mellan gödselspridning och läckage av kväve och fosfor men även klimatet har förändrats. I en rapport från SLU, skriven på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten, konstaterar forskarna att vinterspridningsförbudet troligen inte haft så stor betydelse för att minska kväve- och fosforläckaget men att höstspridningsförbudet har haft det eftersom det styrt mot mer vårspridning. Styrelsen håller med om att det behövs en översyn av datumreglerna. Det har redan påbörjats ett sådant arbete genom att en delegation av tjänstepersoner och förtroendevalda träffar Miljöregelenheten på Jordbruksverket under våren för att påbörja samtalet om hur regelverket borde förändras. Det samtalet är bara ett första steg och arbetet kommer fortsätta under året tills någon form av ökad flexibilitet eller regelförenkling är uppnådd

Stämmans beslut:

• att med bifall till intentionerna i första yrkandet uppdra åt riksförbundsstyrelsen att fortsätta arbeta för en 
  minskning av vargpopulationen i hela dess utbredningsområde.
  
  
• att LRF i sin rovdjurspolicy antar en nollvision på rovdjursangrepp samt
  
  
• att med bifall till intentionerna i tredje yrkandet uppdra åt riksförbundsstyrelsen att fortsätta arbeta för en bättre rovdjursförvaltning i Sverige och att de kostnader som skador och förebyggande av skador medför fullt ut bekostas av staten.

Status:
Arbetet med en översyn av vår rovdjurspolicy pågår. Se även ovan.

Styrelsens redovisning:

Vargpopulationens spridning söderut under de senaste åren har gått i en sådan hastighet att den till och med förvånar forskare. Det innebär att vargen har etablerat sig i län där den inte funnits på mycket länge och behöver hanteras av länsstyrelser som inte är vana vid den här typen av ärenden. Dessa län har också fler tamdjursbesättningar än de län som haft varg under långt tid. Flera beslut om skyddsjakt har fattats, de flesta överklagas och många av dem har upphävts efter att de prövats i domstol, ibland med bristfällig motivering enligt LRF. De nya förutsättningarna är uppenbarligen en utmaning även för domstolarna. Domstolen lägger ett väldigt stort ansvar på länsstyrelserna för hur de ska motivera sina beslut, där vägledning hämtas från avgöranden i EU-domstolen. För att få till en ändring av praxis har LRF drivit ett principmål men tyvärr meddelade inte kammarrätten prövningstillstånd. Vargpopulationen är idag långt över referensvärdet för gynnsam bevarandestatus i Sverige. Det värdet ses dessutom just nu över av Naturvårdsverket och regeringen har tydligt uttalat att den vill ha ett lägre referensvärde och därmed färre vargar i Sverige. LRF har länge haft som ståndpunkt att vargpopulationen ska vara så liten som möjligt utifrån de juridiska förutsättningarna. Styrelsen anser att de senaste årens utveckling innebär att vargpopulationen behöver minska i hela dess utbredningsområde. Får vi ett lägre referensvärde kan vargpopulationen minska med hjälp av licensjakt. När länsstyrelsen beslutar om licensjakt ska den undersöka möjligheterna att helt eller delvis rikta jakten till områden där det finns en förhöjd risk att rovdjursförekomst allvarligt försvårar hållande av tamdjur eller där det behövs för att på annat sätt främja samexistens mellan människor och stora rovdjur. Regeringen arbetar även för en flytt av vargen i art- och habitatdirektivets bilagor så att Sverige kan ha en förvaltning av vargen utan att riskera att bli dömd i ett överträdelseärende. Kommissionen har också lagt fram ett förslag om sänkt skyddsstatus för vargen i Bernkonventionen som är en förutsättning för att motsvarande ändring i art- och habitatdirektivet. LRF har deltagit i Copa Cogecas arbete med att få till denna förändring. Sverige kommer dock fortfarande ha krav på sig att vargen som art ska ha en gynnsam bevarandestatus och det går inte att garantera att det inte kommer att ske angrepp av varg på tamdjur.

LRF ska dock arbeta för att det finns förutsättningar för att angreppen är så få som möjligt i enlighet med riksdagsbeslutet om att tamdjurshållningen inte påtagligt får försvåras. LRFs vision är givetvis, och har hela tiden varit, att det inte ska ske vargangrepp på tamdjur, även om den inte funnits så konkret uttalad i vår rovdjurspolicy. Styrelsen anser att det är statens ansvar att stå för alla kostnader på grund av vargförekomst och att vargförvaltningen är sådan att skador som drabbar den gröna näringen minimeras. Det omfattar bland annat en effektiv licens- och skyddsjakt, samarbete mellan miljöavdelningarna och landsbygdsavdelningarna på länsstyrelserna, tillräckligt med resurser och så generösa ersättningsregler som möjligt. Men det omfattar också regeringens och europaparlamentarikernas påverkansarbete på EU-nivå, för att få en ändring i de grundläggande förutsättningarna för oss att hantera vargen i Sverige. Alla dessa delar arbetar LRF aktivt med att påverka.

Stämmans beslut:

• att LRFs hållning ska vara årlig ersättning i första hand och i andra hand engångsersättning vid markintrång.

Status:
LRF har deltagit i ersättningsutredningen som avslutades i juni 2024. LRF väntar nu på remiss. Förslagit i den icke officiella utredningen, ledd av Jens Lundgren, föreslår att påslaget ska höjas från 25 procent till 50 procent och att åkerstolpsnorm och skogsnorm ses över och får ett tydligt förvaltarskap.

Styrelsens redovisning:
Att ställa om samhället från fossilberoende till fossilfritt är nödvändigt för att klara uppställda klimatmål – nästan alla i samhället gynnas av det över tid. Det finns egentligen bara en grupp som går förlorande ur den samhällsomvandlingen och det är de som äger marken där alla nya elnät ska byggas. Det beror på att elnät byggs under hot om tvång och att intrångsersättningen inte ger rimlig kompensation för den skada elledningen ger för fastighetsägaren. Fastighetsägarens ställning i förhållandet stat – medborgare behöver därför stärkas så att inte enskilda markägare får stå för notan för den gröna omställningen. Den mycket stora samhällsnyttan med klimatomställningen motiverar sammanfattningsvis en ökad ersättning vid elnätsintrång. Detta har politiken uppfattat och för närvarande pågår en statlig utredning, i syfte att höja elnätsersättningen, med Energimarknadsinspektionens vice chefsekonom Jens Lundgren som utredare. Styrelsen delar därför helt LRF Skånes uppfattning att detta är en chans som LRF inte får missa. Det är rimligt att fastighetsägare som upplåter mark som möjliggör den gröna omställningen får skälig ersättning för upplåtelsen under hela den tid som intrånget pågår. Marken som upplåts kan inte brukas på samma sätt efter intrånget som före. Den verksamhet som bedrivits på marken begränsas, såväl under ledningen som i dess närhet och omgivning. Marken som idag producerar livsmedel eller skog kan inte göra det i samma utsträckning som innan intrånget och den företagsekonomiska förlusten intrånget ger vid brukandet av marken i år efter år, ersätts inte fullt ut. Därutöver beräknas ersättningen för en begränsad tid, vanligen 15 år, medan intrånget påverkar fastigheten negativt under så lång tid som ledningen finns på marken, vilket kan vara 100 år eller mer. Hittills har historien visat att värdeökningen av mark ganska snabbt överstigit den nuvärdesberäknade ersättningen till markägaren. Därutöver ger en elledning besvär och hinder. Sammantaget leder detta till att i princip ingen markägare vill ha en elledning på sin mark. Utmaningen för denna utredning är därför att få markägare att se mer positivt på intrång från elledningar för att därigenom öka acceptansen och korta ledtiden. Styrelsens absoluta övertygelse är att fastighetsägare som upplever att nätägaren erbjuder ett ”bra paket” kommer att öka acceptansen.

Ett sådant ”paket” består av tre delar: 1. Markersättning som minst motsvarar skadan av intrånget över tid. 2. Rättvist behandlad av lagar och regler. 3. Schysst behandlad av nätägaren och dess entreprenörer under hela processen. LRF deltar i denna utrednings referensgrupp och har även haft egna avstämningar med utredaren. Utredaren ser en över tid ökande administration (och förhållandevis små summor som ska betalas ut) med årlig ersättning och även med en periodiserad ersättning vart tionde år, som är något LRF fört fram som förslag. Eftersom utbetalningen fortgår år efter år eller period efter period så byggs fler och fler återkommande små ersättningar på varandra (i takt med att mer elnät byggs ut för varje år) och det driver administration och kostnader. LRFs bedömning är att utredaren av dessa skäl inte kommer lägga något sådant förslag och LRF kommer därför inte prioritera en årlig ersättning som ett första alternativ. Det finns ett antal andra förslag i utredningen som är klart positiva ur markägarens synpunkt och LRF ser det som mer fruktsamt att fortsättas arbeta för att de realiseras med målet att ersättningen som helhet höjs. Idag är det ett faktum att det oftast inte är samhällsledningar som byggs, utan det är en kommersiell utbyggnad mellan vinstdrivande elnätbolag, vinstdriven elproduktion och vinstdrivna företag/fabriker (som elnätsansluts). Markägarens mark är förutsättningen för att möjliggöra transaktionen mellan dessa parter. Men samtidigt som marken är den avgörande komponenten för den kommersiella uppgörelsen så belastas den med sänkt produktionsförmåga, sänkt marknadsvärde och hinder så länge ledningens finns på marken. Styrelsen anser därför att ersättning för vinst/vinstdelning behöver betalas ut till markägaren. Det rimligt att hon/han får ta del av den vinst övriga parter gör genom elnätsutbyggnad på fastigheten. Som nämnts ovan så ser styrelsen frågan om årlig ersättning som svår att nå framgång i och den kommer inte prioriteras i första hand. Styrelsen hoppas dock på framgång för tidsbegränsade avtal. Det innebär att markersättning helt enkelt ska betalas ut igen när ledningen nått sin tekniska livslängd och byggs om. Engångsersättning för all framtid, för en kommersiellt driven infrastrukturutbyggnad, är helt enkelt inget som markägare vill binda upp sig för. Det är rimligt att lägga någon typ av tidsbegränsning och därefter repetera ersättningen för att den ska bli mer accepterad. Det ska betonas att ingen lag tvingar elbolag att ersätta markägarna på det sätt som är brukligt idag. Det är därför mycket intressant med den ”Effektkommission” LRF Skåne deltar i där både årlig ersättning och en annan grund för att beräkna ersättningen diskuteras. Styrelsen hoppas LRF Skåne når framgång med sin medverkan och därmed bidrar till att nyansera frågan om hur markägare kan ersättas för infrastrukturintrång.

Stämmans beslut:

• att avslå motionerna från LRF Skåne och LRF Örebro samt
  
  
• att styrelsen arbetar för en förändring av reglerna för periodiseringsfond och räntefördelning för att möjliggöra en bättre resultatutjämning.

Status:

LRF driver frågorna. Vi har även stöd av andra näringslivsorganisationer som vill samma sak.

Styrelsens redovisning:

Styrelsen delar motionärernas åsikt att det är viktigt att det finns goda möjligheter att periodisera inkomster, eller, överskott från goda år så att företaget inte beskattas högre än om företagets överskott hade varit i samma nivå varje år. De inkomster som våra medlemsföretag erhåller för sålda varor påverkas i hög utsträckning av världsmarknadspriset. Världsmarknadspriset i sin tur påverkas av händelser såsom till exempel Rysslands invasionskrig mot Ukraina och Huthirebellernas attacker på sjöfarten i Röda havet. Även klimatförändringarna påverkar skördar i allt större utsträckning och det i sin tur påverkar priset såväl lokalt som på världsmarknaden. Styrelsen anser att politiska händelser, såväl som klimatförändringar, kommer att påverka medlemsföretagens resultat i allt större utsträckning i framtiden. Det finns därför ett tydligt behov av att öka företagens möjlighet att periodisera inkomst, eller, överskott mellan resultatmässigt bra och dåliga år. Idag finns det två branscher som lagstiftaren valt att gynna med extra möjligheter att periodisera inkomster från goda år genom speciella bankkonton. Det handlar om kulturbranschen med dess upphovsmannakonto samt skogsbranschen med sitt skogskonto. Noterbart är att dessa konton enbart kan användas av enskilda näringsidkare.

Den som bedriver verksamheten i juridisk person kan ej nyttja dessa konton. Orsaken till varför juridisk person ej kan nyttja dessa konton är att de har en rak marginalskatt till skillnad från enskilda näringsidkare som har en progressiv marginalskatt. Enligt fortlevnadsprincipen, alltså att företaget inte läggs ner eller går i konkurs, kan en juridisk person därför ej minska sin skatt utan enbart periodisera skatten till en senare tidpunkt. Enligt lagstiftaren finns då inget behov av dessa konton. Om företaget läggs ner, eller går i konkurs, går det däremot i vissa fall att minska skatten genom att periodisera. Det som kännetecknar dessa två branscher är att inkomsterna normalt kommer med stora tidsintervall, samtidigt som många kostnader ofta är löpande varje år. En författare släpper normalt bara ett fåtal böcker under sin livstid och en enskild skogsägare har normalt bara skogsinkomster ett fåtal gånger under sin livstid. Eftersom enskild näringsverksamhet beskattas med progressiv marginalskatt i inkomstslaget näringsverksamhet riskerar en stor del av inkomsten att försvinna i skatt. Inkomsterna från till exempel skogen byggs upp löpande under långa tidsperioder medan träden växer, men beskattas först när träden avverkas och säljs. Lagstiftaren har därför givit dessa två branscher vissa skattefördelar genom upphovsmannakonto och skogskonto. Inom lantbruket skördas råvarorna löpande varje år, ibland sker flera skördar under ett enskilt år på samma åker. Lantbruk har därmed inte samma karaktär som ovan nämnda branscher eftersom inkomsterna kommer löpande varje år. Principiellt vore det därför felaktigt med ett lantbrukskonto eller ett spannmålskonto. Styrelsen ser dessutom en risk att skogskontot på sikt kan ifrågasättas av lagstiftaren om LRF inte värdesätter principerna som skogskontot och upphovsmannakontot vilar på. Styrelsen anser därmed att det är bättre att LRF arbetar för att dagens möjligheter att periodisera överskott från resultatmässigt goda år förbättras inom befintliga regelverk och principer, samt att lagstiftaren går vidare med LRFs förslag till regelförenkling avseende hur räntefördelning ska göras av ett fördelningsbart resultat. LRFs regelförenklingsförslag går i korthet ut på att företaget beräknar ett skattemässigt resultat enligt följande uppställning

Med denna uppställning kan räntefördelning göras även på belopp som varit föremål för periodiseringsfond samt expansionsfond. Styrelsens uppfattning är att det bästa sättet att hantera ökade variationer avseende företagens skattemässiga resultat är att förändra möjligheten att sätta av till periodiseringsfond. Förslagsvis skulle LRF kunna arbeta för att dagens nivå om 30 procent av överskottet som får sättas av till periodiseringsfond ökar till 50 procent av överskottet. En sådan förändring tillsammans med LRFs nuvarande förslag om att förändra uppställningen för skatteberäkning, som presenteras ovan, skulle lösa de problem som styrelsen uppfattar att motionärerna upplever, samtidigt som LRF inte medverkar till att principerna för upphovsmannakonto samt skogskonto luckras upp. En annan fördel vore att företaget inte behöver låsa in pengarna på ett specifikt bankkonto utan företaget kan placera pengarna fritt eller välja att nyttja likviditeten för att till exempel göra investeringar.