Gruvplanerna i Norra Kärr
Om gruvplanerna i Norra Kärr
Sällsynta jordartsmetaller, REE (Rare Earth Elements på engelska), är eftertraktade på grund av en bred användning i många elektronikprodukter. Trots namnet är dessa metaller inte sällsynta, men de förekommer aldrig i höga halter. Därför måste stora mängder malm brytas, vilket leder till stora volymer avfall. På senare tid har man uppmärksammat att avfall från annan gruvverksamhet i vissa fall kan vara en källa till sällsynta jordartsmetaller.
Området Norra Kärr, på höjden strax norr om Gränna, har undersökts geologiskt under lång tid. Redan 1906 visade analyser att berget där innehåller förhållandevis höga halter av sällsynta jordartsmetaller. Sedan 2012 har det kanadensiska prospekteringsföretaget Leading Edge Materials Corporation och dess svenska dotterbolag Greenna Mineral AB (tidigare Tasman Metals AB) genomfört provborrningar och ansökt om att bryta sällsynta jordartsmetaller i ett 150 m djupt, öppet dagbrott i Norra Kärr, 110 meter över Vätterns yta. Efter många turer (se xx om processen) fick företaget sin ansökan avslagen av Bergsstaten 2021.
I maj 2024 annonserade Greenna Mineral AB att de avser att på nytt ansöka om bearbetningskoncession enligt minerallagen (1991:45) för brytning av sällsynta jordartsmetaller i Norra Kärr. En beviljad bearbetningskoncession skulle ge ensamrätt till fyndigheten under 25 år. Inför ansökan om bearbetningskoncession genomfördes under juni 2024 ett samråd med syfte att informera om den planerade verksamheten samt inhämta information och synpunkter från myndigheter, organisationer, allmänhet och de enskilda som kan antas bli berörda.
Dagbrottet i tidigare ansökan angavs till drygt 25 hektar och ökar något i storlek enligt figurerna i det nya underlaget. De största skillnaderna mot tidigare ansökan är att enbart fysikalisk mineralanrikning planeras ske på plats i Norra Kärr medan utvinningen av jordartsmetallerna nu planeras ske externt. Processvattnet kommer enligt de nya planerna inte att släppas ut i Adelövsån utan tillbaka till Vättern via Stavabäcken, efter viss rening. Den nya planerade utformningen innebär att mark- och vattenbehovet minskar samtidigt som transporterna ökar dramatiskt. Var anrikningen av metallerna ska ske anges inte och därmed inte heller hur långt det finkrossade materialet ska transporter och var eventuell omlastning ska göras.
I vårt yttrande över samrådsunderlaget har LRF Östergötland bland annat pekat på följande områden som vi anser behöver klaras ut:
- Påverkan på Vättern som dricksvattentäkt
- Påverkan på grundvatten och ytvatten i hela det område som potentiellt kan beröras
- Effekterna av de mycket omfattande transporter som lokaliseringen och upplägget förutsätter
- Risker för ökad sprickbildning i berget och konsekvenser av detta
- Risker för radioaktiva utsläpp