Vilt på hög nivå i Södermanland

Den 1 oktober kom länsledningen och vilthandläggare ut till en gård i länet för att tillsammans med LRF resonera om hur vi kan lösa problem med viltskador i lantbruket.

Efter flera års arbete med att minska skador av vilt har det under detta år gjorts ytterligare insatser av LRF Södermanland. Två nya skrivelser har ställts till Länsstyrelsen.

- Det är ett rop på hjälp när viltskador motverkar livsmedelsstrategins mål att öka produktionen i länet och när långsiktigt hållbart och lönsamt lantbruk blir alltmer utmanande. Trots goda insatser med skyddsjaktsbeslut och otaliga möten om betydelsen av dialog och samverkan har utvecklingen med skador i lantbruket inte minskat utan på många platser fortsatt eller ökat. Vi i regionstyrelsen anser att det börjar bli bråttom att hitta lösningar, säger LRFs regionordförande Johan Lagerholm.

Det jagas intensivt för att skydda grödor, både vildsvin och hjort. Hjälpmedel och kunskaper har utvecklats, men tyvärr räcker det inte till där problemen är som störst. 
Enligt senaste mätningen via SCB är Södermanland värst drabbat av viltskador, och då främst av dov- och kronhjort. Dessa har ökat dramatiskt både i antal och utbredning. Det syns även i omfattningen av skyddsjakt. LRF oroas också av att vildsvinsstammen verkar öka igen.

Matproduktion försvinner på grund av viltskadorna

En av knäckfrågorna är att markägare har olika mål med sin viltförvaltning. Några bedriver viltbruk och har intäkter från jakt, medan grannmarker som vill bedriva lönsamt lantbruk får kostnader i minskad skörd och ökad arbetsbelastning med att skydda grödor.

- Det går snart inte att fortsätta produktionen av livsmedel här, och vi är bland de sista mjölkbönderna nu i bygden, säger Eva Knutsson Avrén.

Hon fortsätter att berätta.

- För tio år sedan hade vi fler djur och kunde sälja spannmål. Nu har vi färre djur och måste köpa in foder. Det är inte hållbart. Vi får dessutom lägre pris på mjölken i Arlas hållbarhetsprogram, för där värderas bland annat hur insatta medel växlar ut i skörd och om vi kan producera egna proteingrödor. Vi får lägsta poängen i den modellen trots att vi verkligen vill bli klimatsmarta och självförsörjande på foder.

Hur kan det då bli så här?

Finns det inget grannrättsligt ansvar, frågade sig flera under mötet. Men ingen äger viltet medan det lever. Hade det varit tamdjur som orsakat skada på grannmark hade djurägaren varit ersättningsskyldig för skador, men i detta fall saknas juridisk praxis för ansvarstagande av viltverksamhet.

Skördebortfallet ska inte överskrida 4 procent i genomsnitt på gårdsnivå

Länsstyrelsen beskrev sina ramar och möjliga bidrag. Bland annat resonerades det om förstärkta insatser i särskilt utsatta områden. Att samverkan över såväl fastighetsgränser som inom och mellan skötselområden behöver förstärkas.

Länsstyrelsens nyligen antagna förvaltningsplan för klövvilt har som mål att öka kvalitén på vilt och skördebortfall i lantbruk på grund av vilt ska inte överskrida 4% i genomsnitt på gårdsnivå.

Hur vet man vilka skador man har i grödorna?

Det bästa är att sätta upp referensburar på några representativa fält redan nu i höst för att sedan mäta bortfallet vid skörd.

- Sätt en bur av armeringsmattor på genomsnittligt drabbade fält eller på flera olika fält för att sträva efter ett genomsnitt för gården. Innan skörd klipper man en lika stor yta innanför som utanför buren och väger. Det har gjorts försök på flera håll i landet med intressant utfall, oftast ser man inte skador under 10-20% bortfall. Det blir ofta en väckarklocka när förlusterna är större än man tror, säger Stefan Gustafsson från LRF regionstyrelse.

Han betonar att det är väldigt viktigt att de värst drabbade områdena med viltskador får upp referensburar och ett värde på vad viltskadorna kostar lantbruksföretagen. Detta för att beslutsfattare och myndigheter ska kunna ha ett bra underlag hur viltskadorna påverkar livsmedelsproduktionen och beredskapen på utsatta gårdar och områden.

- Detta jobb måste vi hjälpas åt med som förtroendevalda och utsatta lantbrukare, säger Stefan. 

Frihet under ansvar – annars risk för myndighetsstyrd viltförvaltning

Stefan Gustafsson hoppas att alla markägare tar sitt ansvar och minskar viltstammarna till en acceptabel nivå för livsmedelsproducenterna i de utsatta områdena.

- Det vore ytterst olyckligt för alla parter om myndigheterna blir tvungna att gå in och styra viltförvaltningen i de områden där viltskadorna är som störst för lantbrukarna. Något jag känner närmar sig mer och mer om vi inte får ordning på problemen tyvärr. Det måste gå att producera både livsmedel och få jaktupplevelser även med en mindre viltpopulation i balans.