Värmländsk skogsnestor sätter punkt för karriären
2024-12-20
1974 skrev Reidar Persson från Skillingmark i Eda sin första rapport om den globala skogssituationen. 50 år senare har Reidar nu publicerat den femte och sista uppföljaren av rapporten. Vi har träffat honom för att prata skog både ur ett globalt och svenskt perspektiv.
I skogarna vid Skillingsfors i Eda började Reidar Persson 1955 sin karriär inom skogen. Han valde sedermera att utbilda sig till jägmästare med ambitionen att komma ut i världen och inventera skog, vilket han också gjorde. Genom åren har han bland annat jobbat för FN:s jordbruksorganisation FAO, Skogsstyrelsen, biståndsorganisationen SIDA, SLU och även doktorerat inom skogsbruk.
Den globala skogssituationen
Under 1900-talets mitt publicerade FAO vart femte år en inventeringsrapport vid namn ”World Forest Inventory” och 1968 hade Reidar fått i uppdrag att jobba med inventeringen. Informationen skulle samlas in genom enkäter, men då många kolonier vid denna tid blivit självständiga svarade få på enkäten samtidigt som svaren höll låg kvalitet. Det hela slutade med att Reidar fick besöka ett 20-tal länder för att leta fram uppgifter om deras skogstillgångar. Med dessa erfarenheter i bagaget skrev Reidar 1974 en rapport om världens skogar som publicerades av Skogshögskolan. Därefter har han ungefär var tionde år fortsatt publicera rapporter på svenska om den globala skogssituationen.
Reidar berättar mer om hur tongångarna kring den globala skogssituationen utvecklats genom åren.
- När jag började 1968 visste man väldigt lite om skogssituationen globalt. Man hade inte tillförlitligt information och använde även ganska vaga definitioner av vad som faktiskt var skog. Ökenländer rapporterade till exempel stora skogsarealer. På den tiden fanns det en stor oro för brist på skog. Det pratades mycket om avskogning och man var rädd att skogen skulle försvinna vilket bland annat skulle leda till en brist på brännved. Brännved är ju än idag en råvara som stora delar av världen inte skulle klara sig utan. Genom åren har dock fokuset på brännved avtagit, däremot har frågan om avskogning mer eller mindre bestått. Tyvärr måste jag säga att kunskapen om den globala skogssituationen fortfarande är låg, åtminstone om man tittar på dagens alarmistiska medierapportering och den uppskruvade debatten.
Ragnarök i skogen?
50 år efter den första rapporten säger nu Reidar att hans dagsverke snart är gjort. Han har under 2024 nämligen publicerat sin femte och sista rapport på svenska om den globala skogssituationen. Och det är med anledning av det uppskruvade tonläget Reidar valt att kalla den ”Ragnarök i skogen?”.
- Sedan jag publicerade min första rapport för ungefär 50 år sedan har avskogningen globalt minskat markant. Idag överförs cirka 10 miljoner hektar skog till annan mark men räknar man in skog som tillkommer blir nettoförlusten cirka 3 – 4 miljoner hektar globalt. Även om det fortfarande finns problem på vissa platser och klimatförändringar är en X-faktor som kan förändra saker och ting pekar trenden just nu mot att nettoavskogningen kommer fortsätta minska. Dock kommer det att bli brist på ved i många utvecklingsländer. Framöver behöver det etableras planteringar i många länder och bäst vore om dessa kunde etableras av lokala bönder. Och då är lönsamheten en oerhört viktig faktor. I skapandet av nya skogar i utvecklingsländer kan inte ambitionen vara att de bara ska stå och binda kol. För att skapa fler och varaktiga planteringar som kan binda kol måste det finnas ett incitament i form av lönsamhet. Veden måste kunna bli en kommersiell gröda och säljas. I slutändan blir alltså kolinlagringen en effekt av lönsamheten.
Vikten av bondeskogsbruket
När vi pratat en stund om hur den globala skogssituationen utvecklats och vad som behöver göras framöver glider vi in på Sverige och det svenska skogsbruket.
- Sett till avskogning var situationen i Sverige för 150 år sedan bedrövlig. Lyckligtvis har det förbättrats avsevärt då vi fått tillbaka mycket träd och skog. Där har det svenska bondeskogsbruket spelat en central roll. Medan industriskogsbruket är ganska snarlikt världen över har vårt förhållandevis småskaliga bondeskogsbruk över tid bidragit med både välstånd, förnybara råvaror, klimatnytta och så vidare. Framgången sitter dels i ett brett ägande av skogsmark men också i att det funnits en lönsamhet och att vi därmed behandlat ved och timmer som en gröda. Något som är en väldigt viktig lärdom för att etablera fler framgångsrika planteringar i utvecklingsländer.
Vi fortsätter prata om det svenska skogsbruket och några av de utmaningar branschen står inför. Reidar lyfter problematiken i att det riktas orimliga krav mot enskilda skogsägare.
- En utmaning vi i Sverige står inför är att vi i viss mån stagnerat lite i förädlingen av produkter och på sätt och vis fastnat i massa-industri. Jag tror vi skulle kunna bli bättre på innovationer för att få ut mer av råvaran. Samtidigt är ju snabba produkter som mensskydd, blöjor och toapapper också produkter som behövs, även om det ofta låter som om det är onödiga produkter. Den största utmaningen ser jag dock är alla de orimliga krav som riktas mot enskilda skogsägare. Exempelvis sett till biologisk mångfald. Små hyggen är inte en miljökatastrof och man kan inte främja biologisk mångfald på varje kvadratcentimeter. Man kan möjligtvis rikta krav mot storskogsbruket men att rikta dem mot enskilda skogsägare tror jag är fel väg att gå.
En svensk dödslängtan
Innan vi avslutar samtalet belyser Reidar ytterligare utmaningar för det svenska skogsbruket som han anser vi behöver få bukt med. Bland annat sett till den våg av EU-lagstiftning som inom de kommande åren potentiellt riskerar att skölja över landets skogsägare.
- Att EU håller på att bli för byråkratiserat och börjar bli ett problem. Även om syftet och uppsåtet i många fall är gott måste man börja se skillnaderna mellan medlemsländerna och minimera regeltillväxten. Sedan är vår nationella implementering av EU-lagstiftning i många fall ett lika stort problem. Jag brukar säga att det finns en svensk dödslängtan. Vi ska alltid vara värst. Vi accepterar och gör saker vi redan från början vet är dömda att misslyckas. I förlängningen leder detta bara till ett EU-förakt och ett väldigt polariserat klimat så där hoppas jag att vi kommer se en förändring.
