Vänerns planerade miljöanpassade tappningsstrategi är på remiss. Vad kan det innebära?

Vänern har en planerad tappningsstrategi som är ute på remiss nu. Denna innebär i korthet ca 1 dm högre vattennivå på våren i normalfallet, vad kan det tänkas innebära för berörda markägare intill Vänerkanten?

Det viktigaste är att berörda kommungrupper (eller enskilda) själva är aktiva och lämnar remissvar, att man tar sig tid att skriva ner och lämna in sina synpunkter. Ingen uppsats behövs för det men det är oerhört viktigt att visa att lantbruket är en aktör som intresserar sig för frågan. LRF Väst kommer givetvis också yttra sig formellt och samtidigt vara så aktiv som möjligt i dialogen som rör Vänerns tappningsstrategi.

Läs remissen i sin helhet, och få information om vart man ska lämna in sina remissynpunkter. https://www.lakevanern.se/livet-vid-vanern/vanerradet/remiss-tappningsstrategi/

För att ta reda på vad detta kommer innebära för våra medlemmar längs Vänern har några spaningar spridda längs Vänerns strand genomförts.

Första spaningen är hos Carl Rudbeck och David Andreae i Lidköping.

Carl Rydbeck är ordförande i ett invallningsföretag, här odlas det under vattennivån med hjälp av rejäla invallningar och stora pumpar. Då vallarna brast år 2000/2001 under stora översvämningen har de återigen byggds upp och håller idag säkerligen emot stora vattenmassor, i alla fall om vattennivån håller sig inom rimliga nivåer. Så varianter i nivån spelar liten roll men ökar förstås risken med att tappningen inte hänger med vid ökade flöden. Utöver detta är ett frågetecken om vad som händer med grundvattennivån om trycket från Vänern ökar? Gissningsvis kan vårbruket bli något senarelagt eftersom det finns mer vatten i marken och att pumparna behöver gå mer, vilket drar mer energi. Något som inte helt är att försumma med tanke på dagens elpriser.


David Andreae. Foto: Kajsa Edbom.

När ett invallningsföretag i Lidköping har en något begränsad påverkan förespås betydligt större problem för strandängarna. Här träffar vi David Andreae som brukar stora strandängar med ca 1 mil strandremsa. Markerna här är mycket flacka och 1 dm gör stor skillnad. Framför allt att de betningsbara markerna minskas ju högre upp vattenlinjen kryper. Detta påverkar direkt djurens tillgång på mat och ju sankare det blir desto svårare har djuren för att beta och riskerna för djuren ökar. Då marginalerna minskar med ett högre vattenstånd är risken således större att ytan tillgänglig mark inte är tillräcklig för det antal djur som gården har och som hela gårdens produktion med byggnader, foder, beten och betade strandängar är anpassade till. Sen finns även ytterligare en oro, vad händer om marken är under vatten när kontrollanten kommer och ritar om hagens gränser? Kommer det leda till minskade områden som är stödberättigade eller kan det i värsta fall leda till att miljöåtagandet för särskilda värden inte uppfylls vilket kan föranleda återbetalning för hela perioden? Här borde verkligen myndigheterna kunna samordna sig, vilket absolut är en fråga som ger LRF i Väst skäl att undersöka detta vidare. Fortsättning följer!

Andra spaningen är i Säffle, hos Mats Jansson, Nolby gård och hos representanter för Byälven.

På näset i Säffle finns mestadels spannmålsbönder och inte så mycket strandängar. Här besöker vi först Mats Jonsson som är delaktig i ett invallningsföretag. Detta är inte byggt med vallar utan en naturlig upphöjning i landskapet fanns redan, i stället gjorde invallningsföretag på 40-talet ett dike som avvattnar några hundra hektar åkermark. Detta område avvattnas när det är dags för vårbruket och pumparna ser till att hålla vattennivån i schack. När sedan skörden är bärgad stänga pumparna av och vattennivån får fluktuerar så som vädret och Vänern styr. För detta invallningsföretag är det nästan ingen påverkan om nivån är lite högre på våren. Möjligtvis kan det gå lite trögare att få ut vattnet i Vänern om nivån är högre vilket skulle kunna avhjälpas med vassröjning i utloppet likväl som en lägre vattennivå.

Mats Jonsson, Säffle. Foto: Kajsa Edbom.

Uppströms i vattendraget Byälven ser det annorlunda ut. Här har fyra markägare samlats för att berätta de farhågor som de ser framför sig. Byälven har med sina ca 7 mil från Arvika till Säffle en fallhöjd på bara 65 cm. Då är det klart att det spelar stor roll om denna minskas när det finns ett starkt behov av att i stället öka flödena. När Vänern är högre går det trögare att få ut vattnet, något som markägarna kring Byälven redan idag har besvär av. Stora bekymret är egentligen slussarna i Säffle som inte regleras på ett sådant sätt att höga nivåer uppströms undviks vilket innebär att älven uppströms inte allt för sällan svämmar över.

Det är Sjöfartsverket som har ansvaret för regleringen men tyvärr har de många gånger visat på ett bristande ansvarstagande för jordbruksmarken uppströms. En bättre reglering av slussarna i Säffle skulle alltså kunna underlätta läget uppströms vilket i så fall skulle kunna innebära att nivån på Vänern spelar mindre roll. Men som det ser ut nu blir det dubbla faktorer som innebär en klar försämring för 700–800 ha fin jordbruksmark intill Byälven.

Tredje spaningen är tillsammans med Melleruds kommungrupp.

På dalbosidan om Vänern har Melleruds kommungrupp laddat upp med ytterligare spaningar. Här ligger marken högt med en bergsklack emot Vänern. Detta innebär att ingen mark blir direkt påverkad av en högre nivå. I stället riktas frågetecken mot nytta av åtgärden, kommer man nå den nyttan som förespråkas med denna åtgärd som man inser kan skapa problem för lantbrukskollegor på andra håll runt Vänern? Problem hos de som inte har samma geografiska förutsättningar för att hålla markerna fria från vatten och därmed odlingsbara.


Foto: Kajsa Edbom

Isen har visserligen en del i att hålla undan igenväxningen, men klarar den verkligen detta själv utan hjälp från de människor och djur som tidigare hade en stor del i denna uppgift. En ö i närheten har tidigare alltid betats, året runt av mular. När det blev för krävande och olönsamt att fodra djuren på vintern togs djuren från ön. Kort därefter fick alen fäste, och denna rår isen inte på. Nu är ön igenväxt och i detta fall har det ingenting med vattennivån att göra.

Även brukandet av skog är annorlunda, nu ska det lämnas orörd skog emot vatten, en skyddszon som inte får röras. Det är myndigheternas rekommendation för att man ska ta den nödvändiga hänsynen emot vatten, och givetvis har detta en del i att stränder därmed inte hålls öppna. Utöver att man tidigare inte hade en förväntan på sig att lämna strandkanten orörd fanns det även ett intresse av att använda mindre träd från strandkanten till hemved, något som det trots höga elpriser idag inte är aktuellt.

Fjärde spaningen, här möter vi Torbjörn Larsson och Peter Berg i Kristinehamn.

I Ölme, Kristinehamn, finns Torbjörn Larsson och Peter Berg. I princip hela Ölme består av invallningsföretag och de strandängar som finns är skyddade natura 2000 områden. Strandängarna är bestämda utifrån en högre vattennivå så den extra ytan som är tillgänglig nu är inte stödberättigad. En något högre vattennivå ser man inte något bekymmer med, då all jordbruksmark redan hanteras via invallningar. Vänern har alltid varierat mycket och att det händer igen är ingen tvekan om, det är bara en fråga om hur många år det dröjer till nästa gång. Risken som finns är att nivån blir okontrollerat hög som 2000/2001, men när det händer igen finns nu en annan plan än sist. När man förra gången försökte rädda invallningarna, något som inte gick, är man nu mer inne på att själv i ett ganska tidigt stadium gräva av vallen, på det stället där det sedan är enklast att laga. Viktigt i detta läge, när vattnet dragit sig tillbaka, och återställningsarbetet är i gång gäller det att stöden hänger kvar så att inte även denna inkomst blir förlorad. För någon lysande skörd, om det nu ens blir någon skörd, efter att sjön har återtagit och sedan dragit sig tillbaka från en jordbruksmark i en raserad invallning går förstås inte att räkna med.

Torbjörn visar var vattennivån låg 2001. Högre upp finns två borrade hål, ett var för tidigare historiskt höga vattennivåer, det översta är daterad till 1873. Man frågade länsstyrelsen om man fick borra hål och datera nivån även från 2001, men det fick man inte. Trots att detta kanske var den egentligt högsta nivån när man räknat med landhöjningen. Foto: Kajsa Edbom.

Många lantbrukare i denna bygd tycker det är tråkigt att nivån är så låg och att det växer igen. Man bor ofta på ett sådant sätt att man uppskattar öppna stränder eller har fritidsintressen som jakt, fiske eller rekreation som påverkas negativt av de extremt låga vattennivåerna som är nu. Peter Berg har egen ö som han själv föreslog till länsstyrelsen att han skulle få tillåtelse att röja, för att på så sätt hålla den öppen, men där vart det blankt nej. Ön fick inte röjas av mänsklig hand. Så det är nog en del byråkrati och regelkrångel, och inte bara Vänerns låga vattennivå, som är orsaken till Vänerns igenväxning.

Kajsa Edbom