Uranbrytning – så här tycker LRF

Med det ökade behovet av energi, tankar om satsningar på kärnkraft och med krig och konflikter i världen har frågan om uranbrytning i Sverige åter blivit aktuell i flera av LRFs regioner. Regeringen har meddelat att förbudet mot uranbrytning kan komma att hävas.

Det finns i dagsläget ett kommunalt veto som LRFs regioner lutar sig mot. En av regionerna är Jämtland och LRFs ordförande där, Lars Ahlin, berättar att man ser många ansökningar om prospektering och provbrytning.

– Nu finns en oro att det kommunala vetot kommer att luckras upp. Med kriget i Ukraina och militärkupper i flera afrikanska länder har man börjat titta mer på var råvarorna kommer ifrån. I och med det hamnar fokus alltmer på vår del av världen, konstaterar Lars Ahlin.

Slarviga provborrningar

LRF har två perspektiv, äganderätt och miljö. Markägarna känner maktlöshet när prospekterarna lämnar det slarvigt efter provborrningar.

– Vi menar också att man behöver se över en effektivare användning av det som redan brutits, som att ta tillvara restprodukter och satsa på bättre återvinning. Även om det är billigare att bryta nytt, säger Lars Ahlin.

Han efterlyser pengar, garantier och hårdare kontroll från myndigheternas sida.

– Det måste till rigorösa miljökrav och bolag som kan göra rätt för sig om det går snett. Det är våra dricksvattentäkter och vårt jordbruk som riskeras.  Även om jag inte är emot marknadsekonomi, så skulle det kännas tryggare om det var LKAB, med staten som garant, som prospekterade.

LRF behöver engagera sig bred front

Lars Ahlin tycker att frågan är en riksangelägenhet.

– Det i dagsläget är otydligt vem som styr över detta. LRF behöver engagera sig på bred front, nationellt, där alla regioner som är berörda går samman. Det här är för komplext för att hantera enbart regionalt.

LRF är generellt inte emot gruvbrytning. Utan metaller och mineraler blir det ingen livsmedelsproduktion.

– Men mycket av uranbrytningen kan komma att ske i alunskiffer, och det är vi starkt emot, vi har ett stämmobeslut sedan 2013 på att vi ska arbeta för ett förbud för sådan brytning, säger Åsa Hill som är ansvarig för mineralfrågorna på LRFs näringspolitiska avdelning.

Flera länder har lagt ner utvinning ur alunskiffer

Det finns ingen miljömässigt acceptabel metod för att utvinna metaller ur alunskiffer, vilket nyligen konstaterades av en statlig utredning som tittade på just detta. När det gäller sällsynta jordartsmetaller, som också kan finnas i alunskiffer, har flera länder lagt ner verksamheten för att den är för smutsig. I Kina bryter man fortfarande, men USA och Australien har slutat.

Sedan 2018 finns ett förbud i Sverige mot att bryta uran. Som nu alltså kan hävas. Lönsamheten för att bryta uran har varit dålig och halterna i Sverige anses låga. Lönsamheten kan dock öka om man samtidigt kan bryta andra material som används i den gröna omställningen.

Områden med alunskiffer sammanfaller med bördiga jordbruksområden.

En fråga om proportionalitet

Åsa Hill poängterar också att man måste ställa livsmedelsproduktion och lokal miljöpåverkan mot global klimatnytta.

– Frågan man måste ställa är, vad bidrar Sverige med? Ska vi gräva upp stora delar av bördiga jordbruksområden, som Österlen, för att bryta till exempel vanadin om man då bidrar med en ytterst minimal del av världsproduktionen av den metallen? Det handlar om proportionaliteten. Gör ett sådant ingrepp stor eller liten nytta globalt jämfört med skadan, som kommer att bestå i all framtid? Man får ta ställning till om den lokala miljöpåverkan är berättigad när marken också behövs för livsmedelsproduktion.

Även kostnader behöver förstås vara med i kalkylen och avvägningen. På de platser i Sverige där uranbrytning förekommit har det under årtionden pågått efterbehandling som kostat hundratals miljoner kronor.

Länsstyrelsen godkänner efterbehandlingen av Ranstadsanläggningen

SGUs utvärdering av efterbehandlad gruvverksamhet: 
Delrapportering av regeringsuppdrag: strategi för hantering av gruvavfall