Stort ansvar på regeringen att implementera restaureringslagen på ett klokt sätt

EU-länderna, EU-parlamentet och EU-kommissionen nådde en preliminär överenskommelse om förordningen om restaurering av natur den 9 november 2023. Överenskommelsen är ett allvarligt bakslag eftersom parlamentets förhandlare inte försvarade den position som parlamentet röstade fram i somras. Samtidigt innehåller överenskommelsen flexibilitet för varje medlemsstat. Därför vilar ett extra stort ansvar på den svenska regeringen att implementera lagstiftningen på ett klokt sätt.

Målet med förordningen är att förbättra naturens tillstånd i stor utsträckning i olika miljöer, både inom och utanför skyddade områden. I Sverige kommer omfattande arealer av mark beröras av olika restaureringsåtgärder och kostnaderna bli mycket stora. Därför är det avgörande att regeringen och svenska myndigheter ser till att använda flexibiliteten som kompromissen öppnar upp för.

- Sveriges jord- och skogsbrukare arbetar varje dag med restaureringsåtgärder för att stärka den biologiska mångfalden i många olika livsmiljöer. Exempelvis skapar skogsägare kantzoner och öppna och blandade skogsmiljöer samt lämnar stor generell hänsyn vid avverkningar. Samtidigt ser vi utmaningen att kostnaderna för samhället blir mycket mer än bara intrångskostnader då skogsråvaruförsörjningen till vår skogsindustri kan stå på spel och därmed skogens viktiga klimatnytta, säger Palle Borgström, LRFs förbundsordförande.

En förbättring i den preliminära överenskommelsen jämfört med kommissionens ursprungliga förslag är att förordningen nu föreslås bättre beakta medlemsstaternas olika utgångspunkter. Restaureringsskyldigheterna för naturtyperna inkluderar nu nationellt handlingsutrymme och flexibilitet. Det gäller exempelvis såväl utarbetandet av de nationella restaureringsplanerna som uppföljningen och rapporteringen. Dessutom har kravet att inte försämra naturtyper gjorts mer flexibelt och det finns möjlighet att avvika från detta. Och andra samhällsnyttor ska beaktas i relation till restaurering, i synnerhet nyttor som förnybar energi och försvar.

Att den preliminära överenskommelsen ändå riskerar att få så stora konsekvenser för Sverige beror delvis på hur Sverige har valt att rapportera till EU, att Sverige som referensareal utgår från ett förindustriellt tillstånd. Andra länder har inte gått alls lika långt tillbaka i tiden och förväntas då inte heller göra lika stora åtaganden.

Hur Sverige som medlemsstat framåt väljer att rapportera och hur Sverige kommer att implementera förordningen kommer att vara helt avgörande för de framtida förutsättningarna för det svenska jord- och skogsbruket.

- Nu är det upp till den svenska regeringen att ändra rapporteringen och tillämpa förordningen på ett sätt som möjliggör en hållbar produktion av livsmedel och förnybar skogsråvara samtidigt som vi värnar livsmiljöer och arter, säger Palle Borgström, LRFs förbundsordförande.

Vad händer nu? 

Som nästa steg måste EU-parlamentet och EU-rådet slutligt godkänna den gemensamma syn som uppnåddes vid trepartsförhandlingarna. Godkännandet och den tekniska beredningen av förordningen kräver tid och som det ser ut nu kan förordningen träda i kraft tidigast i mitten av 2024.

Inom två år efter det att förordningen trätt i kraft ska varje medlemsstat utarbeta en nationell restaureringsplan. I planen ska det ställas upp vetenskapligt baserade mål för de indikatorer som avses i förordningen och metoderna för att uppnå målen ska anges. Medlemsstaterna väljer själva vilka metoder de använder för att uppnå målen, vilket innebär att staterna själva kan påverka åtgärder och kostnaderna för genomförandet.