Slopat beteskrav: En ny era för svensk mjölkproduktion
2024-11-08
KRÖNIKA: De senaste åren har hållbarhet, klimatfrågor och djurvälfärd blivit allt mer centrala i den offentliga debatten. Samtidigt ställs Sveriges jordbruk inför nya utmaningar, däribland förslaget om slopat beteskrav. Detta innebär att lakterande kor och sinkor kan hållas mer inomhus än tidigare, vilket för många konsumenter känns som ett stort avsteg från traditionella metoder. För lantbrukare kan detta medföra mindre regelkrångel, men det väcker också frågor om djurens välfärd och jordbrukets långsiktiga hållbarhet.
Bakgrunden till slopat beteskrav
De senaste åren har hållbarhet, klimatfrågor och djurvälfärd blivit allt mer centrala ämnen i den offentliga debatten. Samtidigt ställs Sveriges jordbruk inför nya utmaningar, däribland förslaget om slopat beteskrav. Detta innebär att lakterande kor och sinkor kommer att kunna hållas mer inomhus än tidigare, vilket för många konsumenter känns som ett stort avsteg från de traditionella metoderna där kor haft fri tillgång till betesmarker under delar av sommaren. För lantbrukare kan detta upplevas som en lättnad, då det medför mindre regelkrångel, men för andra kan det väcka frågor om hur det påverkar djurens välfärd, jordbrukets långsiktiga hållbarhet och hur detta kommer tas emot av konsumenter.
Konsumenternas syn på betesdrift
För att förstå varför dessa slopade beteskrav införs behöver vi först förstå bakgrunden. Svensk djurhållning har traditionellt varit känd för att hålla sina djur på betesmarkerna under delar av året, vilket varit en viktig del av den svenska lantbrukstraditionen. Men nu föreslås en förändring där mjölkande kor ska kunna hållas mer inomhus, särskilt under sommarhalvåret. Denna förändring bygger på nya forskningsrön om djurvälfärd, samt en strävan att anpassa svensk mjölkproduktion till ett konkurrenskraftigt lantbruk inom Europa.
De flesta konsumenter förknippar kor med betesmarker, stora gröna fält där djuren går och betar under de varma månaderna. Det har länge varit en symbol för det svenska lantbruket. Betesdrift har setts som både hållbar och naturlig, eftersom det ger djuren möjlighet att röra på sig och leva ett mer naturligt liv, samtidigt som det bidrar till att upprätthålla biologisk mångfald.
LRFs perspektiv på regelbördan
På LRFs hemsida kan man läsa: ”Lagkraven som gäller lantbruket har mer än fördubblats under de senaste 25 åren. 1996 fanns det 278 lagkrav som berörde lantbruket och 2021 var den siffran 648. Regelinflationen innebär att en svensk mjölkbonde kan omfattas av 650 olika regler sprungna från ett 15-tal olika myndigheter. En orimlig regelbörda för en småföretagare att hantera.”
Att lagkravet för slopat beteskrav har skickats till regeringen för genomgång är bara en av en rad förändringar som har skickats in, men det är just beteskravet som har fått stor uppmärksamhet i media.
Vad innebär förändringen för lantbrukarna?
Att de kan fokusera på att korna har det bra 365 dagar om året. Vi är inte emot betet men vi vill ha valfrihet att välja när och om korna ska gå ute på bete utifrån de förutsättningar som finns på gårdsnivå. Friska djur är viktigt för ett hållbart företag.
Konsumenternas ansvar och val
Så vad innebär dessa förändringar för oss som konsumenter av mjölk och mejeriprodukter? För det första handlar det om att förstå att våra matval påverkar hela produktionssystemet. Genom att aktivt välja mjölk och mejeriprodukter från producenter som prioriterar både djurens hälsa och miljövänliga metoder, kan vi bidra till en mer hållbar livsmedelsproduktion. Om vi i Sverige vill ha en fungerande landsbygd och en hög självförsörjning krävs ett lönsamt jordbruk. Slopat beteskrav är då ett välkommet förslag för att kunna konkurrera med resten av EU. Detta skulle också kunna leda till en mer jämställd betalningsmetod av mjölken och av EU-stöden.
Tyvärr tror jag att kunskapen om lantbruket bland både icke-lantbrukare och lantbrukare som inte är fullt insatta i ämnet ofta är för låg. Det är därför avgörande att vi som har kunskap om dessa frågor tar diskussionen med dem som inte har samma förståelse. Om vi inte förmedlar korrekt information riskerar vi att den verkliga bilden förloras i en “visklekslek”, där information utan rätt bakgrundsinformation leder till felaktiga uppfattningar.
Mycket av diskussionen som kommer ut i medier från icke sakkunniga är många gånger en romantiserad bild av hur lantbruk går till. Vi har mycket att tacka Astrid Lindgren för och hennes starka tro på ett Sverige med bättre djurvälfärd. Men kanske är det en förlegad syn på dagens moderna lantbruk. Jag säger inte att det inte finns undantag, men det finns också många underbart fina gårdar där jag personligen tror att djuren hade mått lika bra utomhus som inomhus. Med dagens moderna ladugårdar kan ansvaret för djurvälfärden ligga hos den enskilda lantbrukaren när de anser att korna ska få tillgång till utomhusvistelse. Dagens regler tar inte hänsyn till naturförhållanden som väder och insekter, utan lantbrukaren tvingas ha sina djur utomhus oavsett omständigheter. Detta kan bli en het debatt, men så snart som försöket Djurvälfärd 365 är slutfört kanske vi får en bättre syn på hur djuren egentligen mår inomhus.
Jag hade ett samtal med en bekant för inte så länge sedan där det blev tydligt att många fortfarande ser lantbruket som en bild från 1950-talet, med trånga, mörka ladugårdar där djuren står uppbundna. En sådan bild bygger på ett förlegat synsätt på lantbruket som inte speglar verkligheten för många gårdar idag. Jag förnekar inte att det finns gårdar som kan vara i behov av förbättring, men det finns också många gårdar där djuren mår bra både inomhus och utomhus.
Det är också viktigt att påpeka att förändringen i beteskraven inte gäller alla nötkreatur, utan enbart lakterande kor och sinkor. Så det kommer fortfarande finnas djur ute, oavsett. Dessutom är det många som inte känner till hur komplicerat det kan vara att följa den nuvarande lagen. För kor som går i ladugårdar där det inte går att öppna dörrarna på morgonen efter mjölkningen och sedan ta in djuren igen vid nästa mjölkning är det i princip omöjligt att säkerställa att djuren varit ute det antal timmar lagen kräver. För många lantbrukare innebär de nya reglerna minskad stress då de slipper oroa sig för att alla djur inte varit ute tillräckligt många timmar och därmed kunna följa den nuvarande lagstiftningen.
Min och många andras önskan är att vi som har kunskap om lantbrukets villkor förmedlar denna till dem som inte har samma förståelse. Förändringar som beteskravet måste förstås i ett större sammanhang för att kunna genomföras på ett hållbart sätt. Det är upp till oss att bidra till att rätt information sprids, så att vi gemensamt kan skapa ett mer hållbart och lönsamt jordbrukssystem.
Jonna Didriksson
styrelseledamot LRF Värmland
