Skördebortfall på grund av viltbete? Upp med burarna nu och mät i vår! 

Har du mer än fyra procent skördebortfall i genomsnitt på din gård kan det motsvara cirka tio procent förlust i lönsamhet. LRF gjorde för ett par år sedan en genomlysning av hur viltskador i lantbruket påverkar lönsamheten på gårdsnivå. Slutsatsen blev en rekommenderad toleransnivå. 

Hur vet man då hur stort bortfall man har? Ofta är det omöljigt att se skador i spannmål under tio procent och i vall är det ännu svårare att se bortfall med blotta ögat. 

Fler och fler sätter upp referensburar på sina marker för att mäta och åskådliggöra betestrycket. Det har även gjorts en del systematiska mätningar, inte minst i vall där bland annat Hushållningssällskapet fått uppdrag att mäta bortfall i vall genom att klippa en ruta i buren och en lika stor ruta utanför för att räkna fram det procentuella bortfallet och att kunna sätta det i relation till kostnader och volymer. De studier vi tagit del av visar bortfall mellan 20-60 procent i vall. Det innebär att man kanske inte får ihop det foder man önskar till de djur man har, och att insatta medel i gödning/maskintimmar etcetera inte växlar ut i önskad skörd. 

Vi får även signaler om att man i vilttäta områden tvekar att lägga om sina vallar vilket minskar skördeutfall men även att de som har produktiva vallar riskerar ökat vilttryck. Vallodling är komplicerad och mer kunskap behöver förmedlas om det specifika näringsinnehållet som vallen ska bidra med till den tänkta djurhållningen. 

Sätt upp buren nu i höst! De största skadorna sker efter sista skörden och vinterbete och trampskador gör störst skada på vallen! 

Försök placera burar så du ser ett genomsnitt, antingen på ett genomsnittligt drabbat fält eller på några utvalda. Placera buren en bit ut i fältet från kanter eller vägar.  

Vad gör man om man har stora skador? 

Ta plats i jaktliga möten och beskriv problemen, bjud gärna ut jägare och markgrannar i fält till burar för att åskådliggöra konsekvenserna. 

Det behövs samverkan över fastighetsgränser under ordinarie jakttid för att aktivt förvalta klövvilt och bidra till minskat antal där vilttrycket är för högt. Det kan även behövas särskilda skyddsjaktsinatser, i Östergötland och Södermanland finns generella jaktbeslut för dovhjort, där det inte finns kan man ansöka om skyddsjakt till Länsstyrelsen. Då är mätning via burar bra underlag för att påvisa risk för allvarlig skada. 

Skriv avtal 

Ökade viltskador ställer extra krav på att vara överens. LRF understryker betydelsen av att uppdatera/skriva avtal för jaktupplåtelser och påminner även om det senast framtagna avtalet för skyddsjakt.  Det gäller att optimera jakten i tid och plats efter behov för att minska skador. Exempelvis kan man dela upp i avtal ordinarie jakt på klövvilt under jaktåret med att komplettera särskilda avtal med ytterligare jägare för jakt på gäss, vildsvin eller hjort i åkermark vald tidsperiod. Det kan vara en modell även för jordbruksarrendatorer där jakten inte följt med eller för att bidra till ett mer utvecklat samarbete med skyddsjägare.