Samtal om vår beredskap
2024-03-05
Det svenska lantbruket har mycket kvar att göra för att klara kris eller krig, menar Marie Törnqvist från LRF. Det krävs ökad produktion på näring till växter, bränsle och el. Och den produktion vi har nu, i fredstid är den vi får lita på den dag det blir kris, eller värre.
Det var många som kände sig kallade. Konferensrummet Slätten var fylld med tjänstepersoner från myndigheter, politiker och lantbrukare. Vi fick en rejäl genomgång om läget i nationen. Från staten till regionen via kommunen till bonden. Många följde också sändningen.
Klart är att vi är på väg, även om det är krokigt på många ställen och saknas väg på andra ställen.
– Istället för att prata om varandra har vi börjat prata med varandra. Än så länge agerar vi i silos. Men vi börjar hitta former och involverar varandra i olika processer menade Elina Jonsson från Länsstyrelsen.
Det var inte många som lyfte livsmedelsförsörjning och beredskap i samma mening. Linköpings kommun är först ut i landet att redan idag göra egen kriskost som ska finnas i lager och kunna användas under längre samhällsstörning, kris och krig. Kontakt med regionens lantbrukare har ännu inte tagits.
Det som fick stor uppmärksamhet var när tre lantbruksföretagare: Jeanette Blackert, Axel Lagerfelt och David Pettersson berättade vad som skulle hända på deras gris-, höns- respektive mjölkgårdar om bränsle, elektricitet, foder, gödning, utsäde och transporter med mera skulle störas av en krissituation.
– Även om lantbrukare är mer vana vid olika störningar än samhället i övrigt har vi mycket kvar att göra för att klara en långvarig kris eller krig, menar Marie Törnqvist från LRF.
– Vi får heller inte glömma att svenska jordbruket står för varannan tugga av det vi idag äter. Vi har både kapacitet och möjlighet att utöka vår produktion. Bara samhället ger oss förutsättningarna, säger hon.
Länk till Vreta Klusters YouTube-kanal där du kan se seminariet i sin helhet i efterhand
