Nästan hela regionstyrelsen för LRF Sydost var på plats på Sånga för riksförbundsstämman 21-22 maj. Med sig i bagaget hade de åtta motioner som gått vidare till riks från regionstämman i Vimmerby i mars. Här kan du läsa hur det gick för motionerna.

I debatten deltog Frida Vännman Kvantenå, LRF Skåne och Marcus Söderlind, LRFs riksförbundsstyrelse.

Stämman beslutade:

  • att med bifall till motionens intentioner uppdra åt riksförbundsstyrelsen att inleda arbetet med att bredda målgruppen för Bonden i skolan till att inkludera högstadiet samt
  • att motionen anses i övrigt besvarad med vad riksförbundsstyrelsen anfört.

Styrelsens redovisning

Förslaget att bredda Bonden i skolans målgrupper till att även inkludera årskurserna 7-9 samt gymnasiet fyller en lucka vad gäller LRFs barn- och ungdomskommunikation idag. Idag finns det inget tillgängligt pedagogiskt material om vårt svenska lantbruk för den aktuella målgruppen under Bonden i skolan. Riksförbundsstyrelsen ser att det finns goda möjligheter att koppla undervisningsmaterial på temat till läroplanerna för högstadiet och gymnasiet samt till skolans allmänna uppdrag vad gäller att integrera studie- och yrkesvägledning i undervisningen, främja entreprenörskap och undervisa om hållbarhet.

Styrelsen delar också motionärens bild att stärka attraktionskraften för de gröna näringarna och visa att det är en framtidsbransch med fördel görs mer framträdande i arbetet mot den äldre målgruppen, jämfört med den yngre. Att ta fram helt nytt material är dock mycket tids- och resurskrävande. Styrelsen är medveten om att det finns en efterfrågan av just sådant material. Därmed anser styrelsen att resurser bör prioriteras i det kommande arbete med Bonden i skolan till att inleda arbetet med att bredda målgruppen för Bonden i skolan till högstadiet i första hand.

Att gårdsbesök är ovärderliga i arbetet med barn- och unga är styrelsen enig om. I detta arbete har regionerna med lokalavdelningar och kommungrupper en viktig roll eftersom de är närmast skolorna och lantbrukarna. Redan idag finns det material från Bonden i skolan att ”ha i handen”. Vid årsskiftet lanserades två foldrar för lärare att skriva ut eller att beställa. Den ena bestod av ett övningshäfte med knep och knåp och den andra av ett häfte med uppdrag och uppgifter att utföra under gårdsbesök. Efterfrågan finns men att erbjuda kostnadsfritt tryckt material för lärare är dyrt. Idag finns därför båda häftena samt mycket annat material inklusive praktiska lektionsupplägg för lärare att själva skriva ut i önskad upplaga på bondeniskolan.se

I debatten deltog Nils Björid, LRF Jämtland; Per-Göran Sigfridsson, LRF Sydost; Beatrice Ramnerö, LRFs riksförbundsstyrelse och Kristin Yderfors, Sveriges Maskinringar.

Stämman beslutade:

  • att motionen anses besvarad med vad riksförbundsstyrelsen anfört.

Styrelsens redovisning

Styrelsen välkomnar LRF Sydost motion, som väl speglar LRFs nyligen antagna beredskapspositioner och det arbete som nu pågår för att föra fram dessa till beslutsfattare och myndigheter. LRF har tagit fram positioner för det näringspolitiska arbetet kring beredskap och civilt försvar, för att alla LRFs medlemmar ska få så bra förutsättningar som möjligt att bedriva sin verksamhet under höjd beredskap och ytterst krig. På så sätt kan företag i de gröna näringarna bidra till ett stärkt civilt försvar. Positionerna berör bland annat kompetensförsörjning vid höjd beredskap, beredskapslager och krigsplaceringar.

LRF deltar aktivt i flera forum på både nationell och regional nivå som rör civilt försvar och beredskap, där merparten av dessa forum är initierade av myndigheter eller politiken. LRF har deltagit som expert i den av regeringen tillsatta utredningen Livsmedelsberedskap för en ny tid samt arbetat strategiskt med opinionsbildning i dessa frågor. Utöver det arbetar LRF löpande med politisk påverkan utifrån beredskapspositionerna.

Det finns en stor efterfrågan på den kunskap som LRF har och vårt unika nätverk i hela landet. LRFs beredskapspositioner lyfter fram att Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps vägledning om krigsplacering behöver förtydligas för att bättre ta hänsyn till småföretagares behov och skyldigheter. Vägledningen är idag 127 sidor och behöver både förenklas och förtydligas för att vara användbar för företagare. Det gäller även annan myndighetsinformation kring civilförsvaret.

Det är viktigt att myndigheter förmedlar tydlig och lättbegriplig information till berörda företag om vad som gäller, till exempel rörande krigsplacering och civilplikt. LRF kan sträva efter att förmedla viss information till medlemmar, men den huvudsakliga informationen om civilförsvar måste komma från ansvariga myndigheter. Detta för att inte riskera att sprida inaktuell information från LRF. LRF anser att de gröna näringarna är samhällsviktig verksamhet och Sverige behöver säkerställa att näringen kan fortsätta producera under kris och krig.

LRF har inte tagit ställning för vissa typer av företag, inte heller prioriterat mellan olika produktionsinriktningar och företagsstorlekar. I beredskapspositionerna poängterar LRF vikten av att alla företag ska ha förutsättningar att bedriva verksamhet vid kris och krig.

 

 

I debatten deltog Henrik Nisser, LRF Värmland; Åsa Sikberg, LRF Mälardalen; Jeanette Blackert, LRF Östergötland; Johan Nyman, LRF Jönköping; Martina Schagerlund, LRF Södermanland; Roland Hermansson, LRF Västra Götaland; Johan Eriksson, Sveriges Grisföretagare och Lennart Nilsson, LRFs riksförbundsstyrelse.

Originalmotionen inkom från LRF Ungdomen och hade nummer 7

Stämman beslutade:

  • att bifalla motionens första yrkande och uppdra åt riksförbundsstyrelsen att fortsatt arbeta för att vildsvinsstammen minskar med minst 90 procent,
  • att avslå motionens andra yrkande om ett totalt förbud mot utfodring av vildsvin och uppdra åt riksförbundsstyrelsen att fortsatt arbeta för en reglering av hur tillåten viltutfodring får utföras samt
  • att bifalla motionens tredje yrkande och uppdra åt riksförbundsstyrelsen att undersöka möjligheten till skottpeng för fällda vildsvin.

Styrelsens redovisning

Styrelsen delar motionärens uppfattning om problemen med skador av vildsvin i jordbruket. Motioner med förslag om olika former av ändringar i regelverk, subventioner, ersättningar, hjälpmedel vid jakt med mera har behandlats vid riksförbundsstämmorna under en period av mer än tio år.

I skrivande stund är bara några få av de åtgärder som LRF har arbetat för genomförda. Subventionerade tester av trikinförekomst och radioaktivt cesium i vildsvinskött gäller med stöd av en tillfällig regeringsförordning till och med 2025-12-31. Från 2019 är det tillåtet att jaga vildsvin med hjälp av lampa, mörkerriktmedel och termiska riktmedel. Enligt uppgift från regeringskansliet kommer försäljning av vildsvinskött direkt från jägare till konsument att bli tillåten, på vissa villkor, under 2024. Efter utbrottet av ASF under hösten 2023 sände LRF en sammanfattning av LRFs alla kvarvarande förslag om vildsvinsförvaltning från LRF till regeringen, som regeringen dittills lämnat utan åtgärd.

Skrivelsen innehöll också en ny begäran om att införa premier (skottpengar) för fällda vildsvin och en påstötning om att Naturvårdsverket skulle tillåta fler stora fällor för vildsvin. Vidare påstötning om att Naturvårdsverket skulle definiera vad åtel är med stöd av det bemyndigande om åtling som verket har sedan många år. Det vill säga, åtgärder för att fler vildsvin ska kunna fällas. Mot bakgrund av de risker som en tät stam av vildsvin för med sig vid utbrott av ASF.

LRF framförde också krav på att vildsvinens antal i Sverige bör minskas med 90 procent. Det senare är en markering om att det inte finns något intresse för samhället i att ha så många vildsvin som det nu finns. En reduktion av vildsvinen med 90 procent skulle innebära att cirka 30 000 vildsvin återstår. Det är ca tio gånger fler vildsvin än det nu finns i Finland. Efter några månader blev regeringens respons på LRFs sammanfattande skrivelse att ge Naturvårdsverket i uppdrag att analysera om det finns behov av LRFs förslag, och att ta fram en åtgärdsplan för lokal eller regional minskning av vildsvin. Verket ska också ta fram förslag på incitament för att öka jakten på vildsvin. LRF kommer att följa upp och påverka Naturvårdsverket i deras arbete med regeringsuppdraget.

LRF har i många år arbetat för olika former av begränsning och reglering av utfodring av vilt. En proposition med en verksam möjlighet till att minska problemen med viltutfodring fälldes i riksdagen 2016. Därefter arbetar LRF för att viltutfodring ska regleras, inte förbjudas. Detta eftersom det finns en politisk majoritet i riksdagen mot att förbjuda utfodring av vilt. Efter en proposition från regeringen 2021 tog riksdagen beslut om en ny paragraf 6 i jaktlagen (1987:259). Den ger länsstyrelsen möjlighet att besluta om ett lokalt, tidsbegränsat förbud mot utfodring av vilt. Under förutsättning att det behövs för att förebygga eller minska risken för trafikolyckor med vilt eller risken för att viltet orsakar allvarliga skador på egendom. Det är länsstyrelsen som ska bevisa att sådan risk finns.

Som LRF förutsade innan paragrafen trädde i kraft är bestämmelsen tandlös. På grund av att länsstyrelsen har bevisbördan och på grund av att ett förbud endast får avse en liten areal och en begränsad tid. Så vitt det är känt har endast ett beslut om förbud tagits med stöd av 6 § jaktlagen. Beslutet upphävdes av förvaltningsrätten på grund av att domstolen bland annat ansåg att länsstyrelsen inte hade visat att det fanns ett samband mellan den aktuella utfodringen och skadorna på jordbruksmarken. Vidare menade domstolen att länsstyrelsen inte hade stöd i lag när den definierade vilken typ av utfodring som fick ske i form av åtling i beslutet. Styrelsens uppfattning är att ett totalt förbud mot utfodring av vildsvin inte är en framkomlig väg. Styrelsen kommer att avvakta utvärdering av 6 § jaktlagen som enligt den aktuella propositionen ska genomföras senast under 2025.

Reglering av utfodring med bestämmelser om vilka fodermedel, vilka metoder och vilka mängder foder som är tillåtna för viltutfodring skulle minska problemen med utfodring avsevärt. Det är den inriktning som styrelsen bedömer vara den mest framkomliga när det gäller att begränsa negativa effekter av viltutfodring. LRF har länge arbetat för att Naturvårdsverket ska använda sitt bemyndigande om att besluta om föreskrifter om åtling, som verket haft i mer än tio år. LRF erfar att en remiss med förslag till sådan föreskrift kommer under 2024. Föreskrifter om åtling förutsätter att åtel respektive viltutfodring definieras. Sådana definitioner skulle underlätta reglering av utfodring men också bidra till att lokala konflikter om vad som är en utfodring och vad som är en åtel kan minska.

I debatten deltog Martina Schagerlund, LRF Södermanland; Jenny Karlsson, LRF Norrbotten och Mikaela Johnsson, LRFs riksförbundsstyrelse.

Stämman beslutade:

  • att avslå LRF Södermanlands andra och tredje yrkande,

  • att bifalla LRF Södermanlands fjärde yrkande och uppdra åt riksförbundsstyrelsen att arbeta för att djurägare som har sin verksamhet i ett revir eller i närheten av ett revir fortsättningsvis kunna ansöka om medel till rovdjursavvisande stängsel precis som idag,

  • att bifalla intentionerna i LRF Södermanlands första yrkande samt LRF Sydosts första och fjärde yrkande och uppdra åt riksförbundsstyrelsen att fortsätta arbeta för bättre ersättningar för förebyggande åtgärder och kostnader på grund av vargförekomst,

  • att bifalla LRF Sydosts andra yrkande och uppdra åt riksförbundsstyrelsen att fortsätta arbeta för att skyddsjakt på varg blir mer effektiv,

  • att bifalla intentionerna i LRF Sydosts tredje yrkande och uppdra åt riksförbundsstyrelsen att fortsätta arbeta enligt riksdagsbeslutet om att tamdjurshållning inte påtagligt får försvåras på grund av förekomst av stora rovdjur, samtatt LRF Sydosts femte yrkande anses besvarad med vad som anförts ovan.

  • att verka för att alla produktionsdjur får samma rätt till skyddsjakt som rennäringen, redan vid risk för skada,

  • att styrelsen verkar för att staten betalar ut ersättning för genomfört arbete för att sätta upp rovdjursavvisande stängsel.

Styrelsens redovisning

Styrelsen instämmer i att vargförekomst är något som påverkar förutsättningarna för tamdjurshållningen i hög grad, inte minst vad gäller oro för djuren, men det påverkar även arbetsbördan och kostnaderna för produktionen. Rovdjursförekomst som leder till skada och skaderisk kan inte anses som normal affärsrisk och de kostnader som skador och förebyggande av skador medför fullt ut skall bekostas av staten. LRF har länge arbetat för en höjd ersättning till rovdjursavvisande stängsel (RAS).

Sedan ersättningen inte längre är en del av den strategiska CAP-planen, utan helt och hållet finansieras av nationella medel, bör det finnas en större flexibilitet för hur ersättningen kan fördelas. RAS är dock som motionären skriver inte en lösning som går att förlita sig på helt och hållet. Under senare tid har vi sett angrepp även innanför sådana stängsel. SLU har räknat ut att det skulle kosta drygt tre miljarder kronor att sätta upp RAS runt alla fårbesättningars beten. Lantbruket kan omöjligen stå för den kostnaden och det är uppenbart att det inte är en generellt gångbar lösning på problemet med varg som angriper tamdjur.

Viltskadecenter (VSC) har i samband med uppdrag om uppdatering av Naturvårdsverkets riktlinjer för skyddsjakt på stora rovdjur uttalat att genom att rikta skyddsjakterna till områden med hög täthet av fårbesättningar och RAS till områden med låg täthet av fårbesättningar samt fast förekomst av varg, så kan dessa två förebyggande åtgärder komplettera varandra. Styrelsen anser därför att det inte är säkert att den som drabbas av ett angrepp ska eller ens bör sätta upp ett RAS. Däremot bör den som drabbats av ett angrepp och vill sätta upp RAS inte nekas ersättning för det. VSC har ett stående uppdrag från Naturvårdsverket att utforma rekommendationer för RAS.

Länsstyrelsen fattar beslut i enlighet med dessa rekommendationer och de besluten går inte att överklaga. LRF arbetar för att besluten ska gå att överklaga. LRF har även framfört att ersättningen för RAS även bör omfatta kostnaden för uppsättning av det. Så är det till exempel i Finland. Även ersättningen för röjning under stängsel behöver höjas för att motsvara den verkliga kostnaden för att upprätthålla förutsättningarna för ett fungerande RAS. För att det ska vara möjligt krävs det en politisk vilja att förstärka budgeten för dessa åtgärder samt att VSC ändrar i sina rekommendationer.

LRF avser att fortsätta arbeta med att få till bättre villkor för ersättning till RAS. Styrelsen ser dock inte att det är möjligt att få till stånd att staten ansvarar för uppsättning och underhåll av RAS, eller att det är möjligt att få till en annan ordning än en årligt beslutad budget i regeringens budgetproposition. Ett av de främsta hindren för att få till en snabb skyddsjakt har varit att länsstyrelserna har utgått från rekommendationer från VSC som definierar vad som är en så kallad problemindivid och har sitt ursprung i en promemoria från 2006 som togs fram till den då pågående rovdjursutredningen.

Syftet med dessa rekommendationer var inte att definiera vad som är allvarlig skada och de tog inte hänsyn till omfattningen av skadorna som angreppen ledde till eller hur tamdjurstätheten var i området. Länsstyrelsen har krävt tre eller fyra angrepp beroende på om angreppen skett inom ett revir eller inte innan beslut om skyddsjakt fattats. Dessa rekommendationer har inte varit en del av Naturvårdsverkets riktlinjer för skyddsjakt på stora rovdjur. Länsstyrelserna har dock tagit in dem i sina regionala riktlinjer som de tagit fram för respektive rovdjursförvaltningsområde med stöd av förordningen som reglerar viltförvaltningsdelegationerna.

Naturvårdsverkets riktlinjer för skyddsjakt på stora rovdjur har setts över två gånger sedan 2023. Den senaste revideringen presenterades i mars 2024. De uppdaterade riktlinjerna ersätter de rekommendationer som VSC tog fram 2006. Syftet är att förbättra förutsättningarna för att beslut om skyddsjakt på stora rovdjur ska kunna fattas tidigare, efter färre dokumenterade angrepp. De uppdaterade riktlinjerna bygger, till skillnad från VSCs rekommendationer från 2006, på ett underlag med bedömningar om allvarlig skada. De nya riktlinjerna tillämpades omgående i ett beslut om skyddsjakt i Skåne län, som överklagades och upphävdes av förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten skriver bland annat att ”en uppdatering av riktlinjer med en generösare tolkning av kriteriet allvarlig skada inte per automatik medför att domstolspraxis som har utvecklats vid överprövning av ärenden om skyddsjakt kan åsidosättas. Vid domstolens prövning av ett överklagat beslut är utgångspunkten att en bedömning ska göras utifrån det överklagade beslutets förenlighet med gällande lagstiftning och praxis på området”.

Ett grundläggande problem är att den praxis som utformats utgår från de gamla rekommendationerna från VSC som tagits fram för att definiera en problemindivid, inte för att definiera vad som är allvarlig skada. Ändå menar förvaltningsrätten att de utgör kriterier för allvarlig skada. Sommaren 2023 drev LRF ett principmål tillsammans med en medlem som drabbats av omfattande skador vid ett vargangrepp. Ett av syftena med att driva ärendet var att få till en prövning i domstol gällande begreppet allvarlig skada som omfattade andra parametrar än bara antalet angrepp. Enligt LRF var det enda sättet att få till en korrekt tolkning av lagstiftningen. Kammarrätten gav oss dock inte prövningstillstånd så LRF fick aldrig till en sådan prövning.

I skrivande stund ser LRF ingen annan utväg för att få till en effektivare skyddsjakt än att regeringen ser över hur skyddsjakten på stora rovdjur är reglerad i lagstiftningen. Vargpopulationen är idag långt över referensvärdet för gynnsam bevarandestatus. Det värdet ses dessutom just nu över av Naturvårdsverket och regeringen har tydligt uttalat att den vill ha ett lägre referensvärde och därmed färre vargar i Sverige. Regeringen arbetar även för en flytt av vargen i art- och habitatdirektivets bilagor så att vi kan ha en förvaltning av vargen. Får vi ett lägre referensvärde kan vargpopulationen minska med hjälp av licensjakt. Sverige kommer dock fortfarande ha krav på sig att vargen som art ska ha en gynnsam bevarandestatus och det går inte att garantera att det inte kommer att ske angrepp av varg på tamdjur.

LRF ska dock arbeta för att det finns förutsättningar för att angreppen är så få som möjligt i enlighet med riksdagsbeslutet om att tamdjurshållningen inte påtagligt får försvåras. Det gäller dock enbart stora rovdjur och inte statens övriga vilt. Under de senaste åren har vi fått flera motioner som yrkat på att LRF ska uppdatera sin rovdjurspolicy. En ändring av en policy kan föranledas av stämmobeslut som innebär att LRFs strategiska ståndpunkter förändras på något sätt. Det är ett löpande operativt arbete som bland annat sker efter att den årliga riksförbundsstämman har genomförts och förslag på ändringar beslutas av styrelsen. Från 2013 när nu gällande rovdjurspolicy beslutades och fram till idag har det inte funnits anledning att ändra i den utifrån vad som beslutats på stämman eller av andra omständigheter. Efter att årets stämma är avslutad kommer en översyn göras för att återigen säkerställa att rovdjurspolicyn är i linje med de beslut som fattats på årets stämma.

I debatten deltog Christian Horn, LRF Sydost; Annelie Almérus, LRF Östergötland; Hans Ramel, LRFs riksförbundsstyrelse och Martin Gustavsson, LRF Västra Götaland.

Stämman beslutade:

  • att bifalla motionens första yrkande och uppdra åt riksförbundsstyrelsen att arbeta för att tillvarata de gröna näringarnas intressen i utredningen om koordinatbestämda fastighetsgränser,
  • att med bifall till motionens intentioner i andra yrkandet uppdra åt riksförbundsstyrelsen framföra synpunkter i enlighet med styrelsens yttrande ovan till utredningen om koordinatsbestämda fastighetsgränser.
  • att LRF driver frågan om avveckling av samfälld mark där det säkerställs att samfälligheten inte fyller någon funktion idag eller i framtiden. 

Styrelsens redovisning

LRF har under lång tid uppmärksammat lantmäteriets långa handläggningstider och att dessa också skiljer mellan olika delar av landet beroende på vilken lantmäterimyndighet som handlägger olika frågorna. Detta påverkar markägaren på ett negativt sätt vid bruk av mark. I dagens system, där de fysiska utmärkta fastighetsgränserna har företräde vid bedömning av fastighetsgränser, finns osäkerhet. Osäkerheter kan bero på att gränserna är utsatta för lång tid sedan. Gränserna kan vara otydligt markerade eller att gränserna inte accepteras av kringliggande fastigheter.

Lantmäteriet gör en samlad bedömning när gränser skall fastställas och först när en sentida förrättning är genomförd kan markägaren känna trygghet i var gränserna går. Dessa osäkra gränser leder till att markägaren inte alltid kan bruka sin mark fullt ut. En genomgång av fastighetsregistret där dessa osäkerheter upphör skulle vara av stort värde, större del av marken skulle kunna nyttjas vid till exempel avverkning, lättare att beräkna utsäde vid nyttjande av jordbruksmark är några exempel.

Ett fastighetsregister med säkra koordinater skulle förkorta handläggningstider och ge trygghet i markanvändning. Koordinatbestämda fastighetsgränser skulle också minska kostnaderna vid olika fastighetsregleringar. Det är också så att ett koordinatsystem som det är tänkt att utformas innebär att de registrerade koordinaterna har företräde framför det traditionella sättet att fastställa fastighetsgränser. Att genomföra en sådan förändring är betydande med många svåra underliggande parametrar. Innebörden blir i princip omprövning av alla fastigheter som idag är registrerade där vissa fall blir lätta att överföra till ett koordinatsystem men också att många fastigheter skulle behöva bedömas utifrån ett förfarande som liknar en lantmäteriförrättning. En ordinär lantmäteriförrättning är kostsam. Motionären belyser också detta.

Det är viktigt att genomförande av en sådan förändring inte drabbar markägaren ekonomiskt. Frågan som berör samfälligheter är intressant med anledning av att bedömningar av samfälligheter kommer att vara av betydelse vid fastställelse av fastighetsgränser. Det finns situationer där samfälligheter inte nyttjats under lång tid. Samfälligheter som ligger vilande kan skapa problem när förändringar skall genomföras i en eller flera fastigheter. Att städa upp dessa vilande samfälligheter skulle ge markägare bättre förutsägbarhet och minska risken för överraskningar.

Det är väl motiverat att bevaka utredningsarbetet ur denna aspekt särskilt med anledning av att dessa inte särskilt nämns i utredningsdirektivet. Det är viktigt att inte en övergång till ett koordinatsystem genomförs med hjälp av schabloniserade förfaringssätt. De fördelar som en övergång skulle innebära bör avvägas mot att rättssäkerhet för fastighetsägaren kan upprätthållas. Att göra en sådan stor förändring kan sannolikt endast vara möjligt om det sker stegvis under en längre tid. Det finns få internationella exempel att hämta vägledning från i detta arbete vilket motiverar försiktighet. Sammanfattningsvis är styrelsen positivt inställd till motionärens intentioner och ser särskilt behov av att bevaka frågan ur kostnadsfördelning, tidsutdräkt, övergångsförfarande, rättssäkerhet och betydelsen av att bringa ordning i frågor som berör samfälligheter.

Stämman beslutade:

att motionerna från LRF Jönköping och LRF Sydost anses besvarade med vad riksförbundsstyrelsen anfört.

Styrelsens redovisning

Styrelsen delar motionärernas uppfattning. För att klara klimatförändringarna måste det fossila fasas ut och ersättas med förnybara produkter gjorda av gröna kolatomer. Det är bara våra näringar som erbjuda den lösningen. Jord- och skogsbruk är därför en central del av lösningen på klimatproblemet. När andra sektorer inte klarar av att minska sin fossila förbrukning tillräckligt snabbt vänds blickarna mot jord- och skogsbruk med krav på att minska våra utsläpp och ökade kolsänkor.

Jord- och skogsbruket ska naturligtvis också göra sin del med att fasa ut fossila energikällor och andra lösningar som minskar växthusgasutsläppen men det får inte ske på bekostnad av minskad produktion och konkurrenskraft. Lägre produktionsnivåer i svenskt jord- och skogsbruk gynnar inte klimatet eftersom vi då antigen måste importera varor eller välja fossila alternativ.

Styrelsen har också noterat att både beslutsfattare och allmänhet kan ha svårt att skilja på fossilt kol och det kol som uppkommer från fotosyntesen och dess cirkulär. Kunskapen om andra växthusgaser som finns i våra näringar är ännu lägre. Omfattande arbete har gjorts i rapporten om grön omställning och det pågår ytterligare arbete i LRF om frågan. Styrelsen anser att arbetet bör fortsätta och fakta om de gröna näringarnas roll som lösning och inte ett problem i klimatarbetet bör lyftas ytterligare. Styrelsen delar motionärens uppfattning om behovet av ökad kunskap i frågan.

LRF arbetar ständigt med att genom kontakter och information öka kunskapen om växthusgasflödet i jord- och skogsbruk genom till exempel riktade underlag till beslutsfattare eller i sociala medier riktat mot allmänheten. Ytterligare underlag kan komma att behövas för målgrupperna. Om eller när ett informations- och utbildningsmaterial behöver framarbetas påverkas av alla övriga prioriteringar som krävs i LRFs påverkansarbete.

Stämman beslutade:

  • att bifalla motionens första yrkande och uppdra åt riksförbundsstyrelsen att arbeta för att kraven kring skattereduktion dimensioneras om så de gröna näringarnas bidrag till energiomställning främjas samt

  • att motionen i övrigt anses besvarad med vad riksförbundsstyrelsen anfört.

Styrelsens redovisning

Styrelsen delar motionärens åsikt att reglerna avseende möjligheten att erhålla skattereduktion är snäva. Det är relativt små anläggningar som kvalificerar sig och även om anläggningen kvalificerar sig är högsta möjliga skattereduktion relativt låg. Våra medlemsföretag har särskilt goda förutsättningar att producera elektrisk kraft från solceller eftersom de ofta har tillgång till stora takytor samt även ofta har tillgång till markarealer som inte är lämplig för skogs- eller lantbruk. Sveriges behov av el antas komma att öka väldigt kraftigt under kommande decennier och klimatomställningen ställer höga krav på utfasning av utsläpp. Solceller har därför en viktig roll för Sveriges totala elbehov och det är även en intressant inkomstkälla för många av LRFs medlemmar. LRF antog under hösten 2022 ett energipaket som presenterades för beslutsfattare och lagstiftare där LRF framställer ett flertal krav för att öka energiproduktionen i Sverige. Bland dessa krav finns bland annat följande punkter avseende solenergi:

• Ändra gränsen för mikroproduktion och höj istället anläggningseffekten till 138 kW, motsvarande säkringsabonnemang med en effekt på 200 ampere.

• Skattebefria all egenanvänd solel och ta bort 500kW-gränsen. För att LRFs förslag avseende att höja maxgränsen från en säkring om 100 ampere till 200 ampere ska få någon effekt måste även underlagsgränsen om 30 000 kWh höjas. 262 Styrelsen delar motionärens åsikt och anser att såväl gränsen om 100 amperes säkring och underlagsgränsen om 30 000 kWh bör höjas. Styrelsen finner att det tidigare beslutet om att arbeta för en höjning från säkring om 100 ampere till 200 ampere fortsätt är rimlig.

För att detta ska få någon effekt är det nödvändigt att även underlagsgränsen höjs. Vad gäller skattefriheten avseende punktskatt delar styrelsen motionärens förslag. Styrelsen konstaterar att ett beslut redan har fattats avseende detta och att förslaget finns med i LRFs energipaket. Styrelsen delar motionärens åsikt att det är oerhört viktigt att medlemmar har goda möjligheter att leverera grön el. Frågan är viktig för medlemmars möjlighet att öka inkomsterna samt att det är viktigt för Sverige som helhet med god tillgång till grön el. Det är av den anledning som LRF har tagit fram det tidigare nämnda energipaketet som tar ett helhetsgrepp på vad som krävs för att Sverige ska kunna öka energiproduktionen och vilka krav LRF ställer på lagstiftaren för att vår bransch ska kunna bistå på bästa möjliga sätt.

Stämman beslutade:

att motionen anses besvarad med vad riksförbundsstyrelsen anfört.

Styrelsens redovisning

Som motionären framför så medför den gröna omställningen stora möjligheter för den enskilda företagaren och för de gröna näringarna sammantaget. De gröna näringarna har en nyckelroll i den hållbara omställningen och en stabil energiförsörjning är mycket viktigt för att bland annat utveckla den svenska hållbara matproduktionen och en levande landsbygd.

Häri ingår bland annat elförsörjning från vindkraft och solenergi på gårdsnivå. Mycket riktigt som motionären skriver så inväntar LRF den kommande energipolitiska inriktningspropositionen som kommer i september i år och där LRF bevakar frågan om energigemenskaper. Energigemenskaper kan handla om att i stället för att investera som enskild individ går man ihop och äger energiproduktionen tillsammans.

När det gäller kooperativa samverkanslösningar som att starta ekonomiska föreningar eller ideella föreningar så kan Studieförbundet Vuxenskolan erbjuda studiecirkel om detta förutsatt det finns tillräckligt stort intresse. LRF som är en av grundarorganisationerna till Studieförbundet Vuxenskolan, har ett väl utvecklat samarbete och följer dess utbud av tjänster på nära håll. 276 Likaså Coompanion som motionären lyfter och som finansieras bland annat genom Tillväxtverket, regioner och kommuner erbjuder kostnadsfri råd- och vägledning när man vill starta ett kooperativ. Coompanion finns över hela Sverige med 25 självständiga regionala organisationer som ägs och styrs lokalt. Coompanion verkar därtill för att skapa bättre förutsättningar för kooperativt företagande till exempel genom Svensk Kooperation där LRF en av grundarna och drivande aktör.

Ett flertal av LRFs regioner är också regionala medlemmar i Coompanion. Styrelsen delar motionärens syn att det är av vikt att det finns kunskap att tillgå för medlemmarna för att kunna agera och tillvarata sina intressen genom samverkan och i det här fallet inom förnybar energi. Med LRFs nära samarbete med de aktörer som motionären själv lyfter som Studieförbundet Vuxenskolan och Coompanion, är det styrelsens mening att kunskapen om samverkan exempelvis som ekonomisk förening, för utveckling av befintliga och nya verksamheter, finns tillhanda och säkerställs genom dessa organisationer.

LRF kommer också framgent noggrant att bevaka utvecklingen vad gäller energigemenskaper under hösten 2024 och kopplat till detta frågan om skatteoch avgiftslättnader där LRF generellt arbetar för lägre och enklare beskattningar för småföretagare. 

Senast uppdaterad: 2024-05-29