Så gick det för motionerna i Norrbotten

En motion och två ärenden hade inkommit till årets regionstämma. Regionstämman beslutade att uppdra till regionstyrelsen att skicka två av motionerna vidare till riskförbundsstämman.

Motion om kallkällor

Gällivare-Jokkmokks kommunavdelning hade lämnat in en motion som berörde kallkällor. Kommunavdelningen lyfte att många av våra kallkällor som används till dricksvatten är okända och därmed inte registrerade. De menar att det är viktigt att kallkällorna inventeras och registreras, speciellt de som används inom lantbruket. Genom detta kan kallkällor skyddas från åverkan. 

Yrkandet löd:
Att viktiga kallkällor och speciellt för lantbruket lokaliseras, inventeras och registreras, så att de skyddas mot exploatering som vägar, annan infrastruktur, skadekörning från skogsbruk och andra miljöpåverkan.

Regionstyrelsen ansåg att motionen skulle anses besvarad. I sitt motionssvar lyftes att det redan finns flera organisationer som arbetar med att värna och identifiera kallkällor. Exempelvis Greppa Näringen som nyligen lanserat en särskild rådgivning för vattenberedskap. I den lyfts värdet av att inventera och vårda tillgången till kallkällor, även för den som har kommunalt vatten då kommunen inte är skyldiga att prioritera djurgårdar vid vattenbrist eller händelse av förorening i dricksvattentäkten. Greppa Näringen är ett rådgivningsverktyg som sedan tjugo år tillbaka drivs av Jordbruksverket i samarbete med Länsstyrelser och LRF. 

Den nationella föreningen Källakademin arbetar också med att främja intresset för källor och att medverka till att källor bevaras, vårdas och nyttjas. De har tagit fram en guide för hur man inventerar och ökar källornas skydd på lokal nivå. Sveriges geologiska undersökning, SGU, har ett källarkiv som innehåller information om totalt drygt 2 000 källor. Källarkivet innehåller uppgifter om källornas läge, flöde och i viss omfattning vattenkvalitet. Det är möjligt att på frivillig väg rapportera in kallkällor dit. 

Att verka för en generell registrering av vattenkällor tror regionstyrelsen inte är en bra väg att gå. Kallkällorna tillhör markägaren och en sådan allmän plikt skulle inkräkta på äganderätten för den enskilde. Det skulle också lägga ytterligare krav på markägare som redan idag är hårt tyngda av regelbördor och dokumentationskrav. Stämman beslutade, i enlighet med regionstyrelsens svar, att motionen ska anses vara besvarad. 

LRF Norrbottens regionstyrelse hade även skrivit två egna motioner som de föreslog stämman att skicka vidare till riksförbundsstämman. Eftersom regionstyrelsen saknar motionsrätt behandlades dessa under punkten ”Ärenden regionstyrelsen hänskjuter till stämman”. 

Ett-årig miljöersättning för liten åker 

Det första ärendet handlar om ett-årig miljöersättning för liten åker. Ett av Sveriges miljökvalitetsmål handlar om ett rikt odlingslandskap, och Naturskyddsföreningen har identifierat igenvuxna landskap som ett av de största hoten mot rödlistade arter. Den biologiska mångfalden är ofta bred i övergången mellan åker och något annat, till exempel skog, äng eller dike, och en liten åker har förhållandevis större andel ”kantzon” än en stor åker. De är dessutom ofta insprängda i skogslandskapet och brukandet kompliceras av flikighet och åkerholmar, vilket innebär att de har ett stort värde ur biologisk synpunkt. I takt med allt större enheter finns en risk att dessa värden gås om intet.  

Utifrån detta perspektiv bör miljöersättning för liten åker införas. Miljöstödet bör förslagsvis gå till block mindre än en hektar. En miljöersättning för liten åker skulle tjäna två syften, först vara en viktig del i att bevara den biologiska mångfalden, och sekundärt kompensera lantbrukaren för ogynnsamma produktionsförutsättningar. Regionstämman beslutade att uppdra till regionstyrelsen att skicka motionen vidare till riskförbundsstämman.