Rickard Persson från Hörnsjö mottar årets ungdomsstipendium
2024-03-15
Rickard sitter i traktorn när Frida Dahlberg, ordförande för LRF Ungdomen i Västerbotten, rullar in på gården. Efter ett varmt handslag och en rundtur på gården berättar Rickard om hur han startade upp verksamheten 2015 med två sommarkalvar, och idag har en besättning på 170 tjurar. Rickard är köttproducent och håller till i Hörnsjö utanför Gräsmyr.
Jag flyttade hit 2012 med min dåvarande sambo, utan tanke på att bli lantbrukare. Jag är född på gård, mina föräldrar – främst min pappa, hade mjölkgård under uppväxten och har idag köttdjur. Det var aldrig tal om att ta över pappas gård, det låg inte i mitt intresse och han är fortfarande ung och tycker det är roligt berättar Rickard.
Rickard är 34 år och kommer från Sörfors utanför Brännland. Från början var han inte intresserad av att bli bonde, och gick i stället Reparation på Liljaskolan och såg för sig en framtid utan djur. Men, sedan flyttade vi hit och så köpte jag två sommarkalvar och då föll jag dit, skrattar Rickard.
- Sakta men säkert har jag byggt upp det här. Idag har jag en entreprenadverksamhet som jag kombinerar med djuren. Sedan start har jag drivit det själv, men ibland måste man såklart ta in lite hjälp, under säsong eller när man vill vara ledig. Det är viktigt att kunna vara ledig, så att man håller i längden, berättar Rickard. Ibland är det bättre att vara två och då får man ringa någon och be om hjälp. Sedan får man tänka sig för så att man inte utsätter sig för stora risker eller potentiellt farliga situationer. Men det går väldigt bra.
Rickard är mottagare av 2024 års Ungdomsstipendium som årligen delas ut av LRF Ungdomen i Västerbotten, med ett pris på fem tusen kronor. När vi besöker honom bjuder han på kaffe och berättar om hur resan sett ut fram till idag.
- Det hela började med en maskinhall med skrapgång och foderbord. Det var starten, sedan fyllde jag på med rundbågehallar. År 2018 sökte jag investeringsstöd och byggde ut den gamla ladugården som fanns här, med djupströbädd. Då gjöt jag rejäla betongväggar så att man kunde känna sig trygg med att det håller bra. Sedan blev den gamla koladugården mottagningsstall för de unga djuren som jag tar emot, berättar Rickard.
Rickard berättar om hur man sakta lär sig vad som funkar bäst, och hur han justerat och anpassat sin verksamhet efter de förutsättningarna som gården ger.
- Från början tog jag emot kalvar som bara var 2 veckor gamla, men det slutade jag med för några år sedan. Det var väldigt mycket jobb med det, och det behövs egentligen ett ordentligt stall för att kunna göra det på ett bra sätt. Nu tar jag i stället emot kalvar som är två månader, då äter de bara kraftfoder och grovfoder, och har slutat med mjölk vilket underlättar hanteringen.
- Idag har jag cirka 150ha som jag slår, varav 130ha är vall och resterande strö. Jag satsar på att ta fram ett bra grovfoder, och det blir två skördar. När mjölkbonden i byn skördar så gör jag också det. Vi brukar spana på varandra, och när den ena drar i gång så är de andra inte långt efter, säger Rickard och skrattar. Den första skörden brukar vara strax före midsommar, och den andra 6 veckor senare.
Den största begränsningen för att öka besättningen är idag tillgången på mark. Gården är inte längre så stor som den en gång var, och det innebär att Rickard måste arrendera mark i andra byar. Han förklarar att han är en av fem bönder i Hörnsjö, och dessvärre sist in. Det innebär att de andra har lite förtur och att Rickard ibland får köra längre för att få tag på foder.
- Det är svårt att sätta en gräns för hur långt man ska köra för att få tag på grovfoder, det är säkert olika för alla men i slutändan handlar det om att ha en bra kalkyl. Idag är jag väldigt nöjd med som det är nu, jag har en lagom stor besättning och håller till på ett bra ställe. Gårdens läge är bra, många frågar mig om det verkligen är bra här där det lutar och är mot skogen, men det är det. Det är alltid torrt och bra avrinning, och inte så blåsigt.
Om det kommer lös 60ha här i byn, vad gör du då? Frågar Frida, ordförande för LRF Ungdomen i Västerbotten
- Då kan jag öka antalet djur, och ordna med en egen spannmålsproduktion. Idag ger jag bara färdigfoder till kalvarna, tills de är 1 år. Det köper jag av Lantmännen, och det funkar bra, men det är egentligen det som saknas idag.
Rickard ser ljust på framtiden och har en positiv inställning till potentialen som finns i branschen.
- En utvecklingspotential är att sälja direkt mot kund. Det finns ett stort intresse och man kan ta bra betalt eftersom människor ser värdet i lokalproducerat kött. Det skulle man kunna utveckla, exempelvis genom att starta en hemsida och låta människor anmäla sig om man vill ha en köttlåda, men det får bli något för framtiden. Idag skickar jag allt till Nylén Hugosson. Jag skickar cirka 120 djur per år, vilket motsvarar cirka 35-40 ton.
När vi frågar om vad nästa investering är, kommer svaret fort. Rickard vet vad nästa steg är för att utveckla verksamheten.
- Nästa investering är att bygga ett stall och ta bort bågarna. Jag funderar på att bygga ett spaltstall, men jag vet inte, det är ganska dyrt. Det är möjligt att söka investeringsstöd igen och det brukar gå bra att få det beviljat. Men man måste såklart anlita någon som hjälper till att skriva det, för det är en komplex ansökan. Sedan finns det en utmaning hos bankerna, som inte alltid tror på en. När jag lånade för att komma i gång med min verksamhet här så fick jag ett banklån, och efter ett par månaders verksamhet ringde de från banken och frågade hur det gick med mjölkgården. Jag har ingen mjölkgård, jag har ju köttdjur sa jag, vilket såklart stått i mina bankdokument. Ja, det klart, de har inte jättehög kännedom om vår näring och har inte så bra koll på vad vi gör.
Har du något gott råd till den som vill starta upp ett lantbruk och inte bara ta över ett?
1. Oroa dig inte så mycket i förväg. Tro på dig själv och ta det i lugn takt så att du kan växa in i arbetet. Börja i liten skala och växla upp allt eftersom, så att man känner var gränsen går. Jag ökade med ungefär 20 till 30 djur varje år som gick, och det kändes bra för varje steg. Det hade förmodligen varit mycket svårare att starta upp med 170 djur på en gång.
2. Hitta ett sätt att kombinera jobbet på gården med annat jobb, till en början. Jag F-skattade på en annan gård samtidigt som jag renoverade och byggde upp min verksamhet. Då kunde jag få balans i ekonomin, och samtidigt få erfarenhet från stället jag arbetade på. I mitt fall var det värdefullt, för jag gick inte naturbuksprogrammet utan Rep på Liljaskolan. Och jag har haft stor nytta av det, att kunna skruva och laga själv istället för att behöva köpa den tjänsten. Det är sparar man mycket pengar på.
3. Kom ihåg att vara trevlig. Är man trevlig och hjälpsam med andra, så är det lättare att själv få hjälp när man behöver det.
- det är det många som glömmer, fyller Frida på med. Man ska vara trevlig, det är ett vinnande koncept oavsett bransch eller sammanhang.
Det är väldigt roligt att bygga upp något själv. Man får det som man vill och det finns inga pekpinnar eller ”goda råd” från en förälder som säger att man inte får göra si eller så, avslutar Rickard.
I köket står fina byggnationer av lego uppradade. Det är Rickards son Alfons, 7 år, som byggt dem. Vi frågar om han är nästa generations bonde, och då skrattar Rickard.
- Han har åkt mycket traktor i sina dar, och är lika taggad på att bli bonde som själv var, det vill säga, inte alls! Men det kanske kommer någon dag, som det gjorde för mig.
Nomineringen lyder:
Med stor drivkraft och hårt arbete har Rickard utvecklat sitt företag genom nyodling samt om- och tillbyggnationer. Med sitt positiva synsätt och sin stora framtidstro är han mer än bara en god ambassadör för branschen. Det gör honom till en värdig mottagare av Västerbottens ungdomsstipendium.
