Replik: Byråkratin hotar småskaligheten

Replik i NWT, 27 april: Mycket finns att göra på det som av politiker kallats ”förenklingsresan”, men av många företag snarare uppfattas som en ”förkrånglingsresa”, skriver Erik Forsberg, Olle Göransson och Claes Jonasson.

Svar till Eiríkur Einarsson (NWT 8/4) 

Livsmedelsverket skriver att man redan underlättar. Ändå har det lett till att vi i Värmland nu i princip inte har något slakteri som slaktar nöt och gris, och färre som slaktar lamm än för ett år sedan. Det är kanske inte en direkt orsak av livsmedelsverkets inspektörer på plats, utan mer en kultur i myndighetsutövningen.

Byråkratin ökar vilket gör att småskaligheten, enmansföretagen, inte längre ryms eller får allt tuffare i en miljö som anpassas efter stora företag med specialister anställda för att ta hand om varje myndighet som vill kontrollera och ställa krav. Även om det är andra myndigheter inom livsmedelssektorn som orsakar frustrationen hos livsmedelsföretagare har faktiskt Livsmedelsverket stor del av ansvaret eftersom de är den myndighet som är ytterst vägledande.

Vår oro för denna byråkratiska och dyra trend gäller inte enbart slakterier utan samtliga som ägnar sig åt förädling. I en undersökning från myndigheten för arbetsmiljökunskap slår ett antal forskare fast att ”Myndigheters krav på lantbrukare upplevs av lantbrukarna lika svåra att påverka som det förändrade klimatet med översvämningar, torka och oberäkneligt väder.”

Vi bestämde oss för att intervjua ett 20-tal Värmländska företag inom områden från potatisproduktion, mejeri, slakt med mera för att få deras syn på hur de upplever myndigheterna i sitt företagande. Problemen man från företagens sida ser är flera och berör all myndighetsutövning, inte bara Livsmedelsverket.

Främst framhåller man:

• Ökade kostnader och administrativ arbetsbörda, utan att man alltid ser nyttan.
• Personberoende godtycklighet från kontrollanter och inspektörer.
• Regelverk anpassade till storskalig produktion, som bortser från att den lilla skalan ser annorlunda ut.
• Regler och kontrollpunkter som inte är meningsfulla.
• Bristande tilltro till företagens egen vilja att ”göra rätt”.
  
  

Utifrån våra intervjuer med dessa företag får vi fram ett antal förslag som skulle kunna underlätta företagens arbete, utan att därför sätta livsmedelssäkerheten i fara. Just livsmedelssäkerheten anser man är viktig, kontroller är bra om inspektören har kunskap. Men de är för ofta, för dyra och fokuserar ofta på oväsentliga detaljer.

• När nya regler och kontrollpunkter ska införas bör alltid nyttan vägas mot både den ökade arbetsbördan hos myndigheten och hos företagen. Är nyttan så stor att det motiverar införandet?
• Nya krav bör inte med automatik medföra kostnader som vältras över på företagen.,
• Inspektörer och kontrollanter bör ha haft en minst halvårslång praktik i något företag i den branschen de sedan ska inspektera.
• En öppnare attityd mot måluppfyllelse snarare än detalj- och punkstyrd kontroll.
• En inställning hos inspektörer att företagen vill göra rätt. Hjälp till med det snarare än att slå ner på felen. När brister finns föreslå lämpliga åtgärder, tack.
• Hantera mindre företag med små administrativa resurser smidigare och enklare än stora.
• Samordna olika myndigheters kontroller.

Mycket finns att göra på det som av politiker kallats ”förenklingsresan”, men av många företag snarare uppfattas som en ”förkrånglingsresa”. Därför uppskattar vi att Livsmedelsverkets lyfter fram deras mål att ”Som ansvarig myndighet för Sveriges livsmedelsberedskap delar vi branschens uppfattning om vikten av en stark svensk livsmedelssektor. Lönsamma, robusta och väl förberedda företag – såväl stora som små – är centrala för att Sverige ska ha tillgång till mat och vatten i kris och krig.” Låt oss tillsammans arbeta för det. Utan att krångla till det.

Erik Forsberg
Ordförande LRF, Värmland

Olle Göransson
Ordförande, LRF Hagfors

Claes Jonasson
Vd, Nifa

Tidigare debattinlägg i NWT den 8/4 av Olle Göransson med flera - Vad har regeringen mer i sin verktygslåda?