Rapport från LRF: Ny rättspraxis försvårar naturvård i svensk skog

"Den dolda revolutionen i skogen" beskriver en systemförändring där hänsyn och avsättningar i den svenska skogen avgörs av generella bestämmelser istället för myndighetsbeslut i det enskilda fallet. Rapporten presenterar också flera konkreta lösningar på hur dessa utmaningar kan hanteras.

Den nuvarande situationen skapar stor rättsosäkerhet för Sveriges familjeskogsägare och gör det svårt att prioritera naturvårdsinsatserna i den svenska skogen.

- Det här kan inte vara vägen framåt för svenskt skogsbruk som har en viktig roll i den gröna omställningen, säger Magnus Kindbom, Skogsdirektör på LRF Skogsägarna.

Enligt skogsvårdslagen är det nödvändigt att ta hänsyn till värdefulla träd och hänsynskrävande biotoper, men bedömningen ligger huvudsakligen hos skogsägaren. Förbud blir inte skarpa förrän Skogsstyrelsen beslutar om ett föreläggande eller förbud i det enskilda fallet, och skogsägaren har då rätt till ersättning.

Rapporten beskriver en förändring där skogsbruket kan förbjudas genom generella bestämmelser istället för myndighetsbeslut med ersättning till skogsägare.

- Det som tidigare var grundlagsskyddad pågående markanvändning kan nu på osäkra grunder vara förbjudet. Genom skarpa förbud kring diffusa företeelser gör markägare ofrivilligt till brottslingar, säger Magnus Kindbom.

Ett konkret exempel är tillämpningen av artskyddsförordningens bestämmelser och miljöbalkens allmänna hänsynsregler, där det inte längre är myndighetens beslut som avgör vad som är förbjudet.

- Skogsägaren kan inte längre veta vad som är förbjudet eller inte och detta måste allt oftare prövas i domstol där skogsägaren själv måste stå för sina domstolskostnader, säger Magnus Kindbom.

Tillämpningen av artskyddsförordningen påverkar naturvårdsarbetet i den svenska skogen, då skogsägare som tar extra ansvar riskerar att drabbas hårdare, vilket är kontraproduktivt ur ett naturvårdsperspektiv.