Proportionalitet måste gälla även för tretåig hackspett
2023-10-24
Det måste finnas en proportionalitet, även när rödlistade arter ska skyddas, så att konsekvenserna för samhället och den enskilde inte blir större än vinsten för åtgärden. Det skriver regionordförandena i Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten i dagens Aftonbladet.
Många har tagit del av, och reagerat över, det skogsavverkningsförbud som drabbat en lantbrukarfamilj i Konäs i västra Jämtland. Anledningen till förbudet är förekomsten av tretåig hackspett som observerats i deras skog, vilket nu hindrar familjen att bruka den. Nu pausas ett kommande generationsskifte och gårdens framtid står på spel. Om gården läggs ner hotas den biologiska mångfalden på dessa marker. Detta är bara ett exempel av många.
Tretåig hackspett är väl utbredd och finns i hela det boreala skogsbältet som sträcker sig över norra halvklotet, över Kanada och Sibirien, med avslut mot den Skandinaviska halvön. Den globala populationen av tretåig hackspett bedöms inte vara i fara och IUCN klassar arten som Livskraftig (LC). Sverige befinner sig i utkanten av fågelns utbredningsområde och majoriteten av alla fåglar inom de svenska landgränserna befinner sig i de fyra nordligaste länen. Här bedöms dock fågeln vara något mer ovanlig och har fått en plats på rödlistans lägsta nivå, så kallad Nära hotad (NT).
Hackspettens nuvarande status beror främst på gamla brukandemetoder där man saknade kunskap om naturhänsyn. De senaste decennierna av skogsbruk har, med dess höga miljömål och medvetenhet, emellertid haft positiva ekologiska effekter. För varje år som går observeras nu fler och fler individer enligt SLU. Antalet observationsrapporter år 2019 var 2 720 och i år, 2023, är det hittills 5 370 observationer. Totalt bedöms det finnas omkring 22 000 individer, men enligt SLU saknas det fortfarande underlag från observationer i brukande skogar vilket innebär att siffran kan vara högre än så.
Vi kan konstatera att den tretåiga hackspetten, som givetvis är viktig, ändå inte står och faller på familjen i Konäs brukande eller icke-brukande. Men, det gör gården. Familjens lantbruksföretag är, precis för så många andra lantbruksföretag i norra Sverige, starkt ihopkopplat med ett aktivt skogsbruk. Skogen är en resurs som i det här fallet behövs för att kunna göra en generationsväxling av gården. Vi på LRF vill därför uppmana politiker att överväga proportionaliteten av det skydd som görs av hänsyn till denna fågel – inte bara i det här enskilda fallet utan i samtliga fall där jordbruket hotas slås ut.
Naturvårdsverket fastslår nämligen att ”Betande djur i naturbetesmarker är helt avgörande för att hålla stora delar av vårt landskap öppet. Många växter, insekter, fjärilar, vilda bin och fåglar är beroende av naturbetesmarkerna och lever där i samspel med varandra”. Med andra ord är bonden med dennes betande djur också en stor biologisk förlust om den måste sluta med sin verksamhet. Likaså fastslår Förvaltningslagen att myndighetsutövning ska bygga på tre principer: legalitet, objektivitet och proportionalitet. Principen om proportionalitet innebär att olägenheten för den enskilde inte får vara större än samhällsnyttan för det allmänna.
Men det finns ingen proportionalitet i att, å ena sidan, en enskild lantbrukarfamilj fråntas brukanderätten till sin skog och därmed hindras att generationsskifta mot, å andra sidan, en fågel som inte är särskilt ovanlig varken i Sverige och definitivt inte i världen ska skyddas och att det i sin tur dessutom görs på bekostnad av annan biologisk mångfald. Det är inte rimligt. De skogliga myndigheterna har inte heller i uppdrag att göra den avvägningen, men det behöver politiken hjälpa till med. Artskyddsförordningen måste ändras och så att skogliga myndigheter gör en helhetsbedömning för hela samhället.
Lars Ahlin, ordförande LRF Jämtland
Gunilla Kjellsson, ordförande LRF Västernorrland
Lotta Folkesson, ordförande LRF Västerbotten
Jenny Karlsson, ordförande LRF
Läs deras debattartikel här:
Aftonbladet
