Uttalande vid stämman: Kor är miljöhjältar

Efter att opinionsbildare under en längre tid kritiserat mejerinäringen och landets mjölkor valde regionstämman i Östergötland att ställa sig bakom ett uttalande om nyttan med kor, och att miljö- och klimatproblemen inte skapats i ladugården utan i samhället.

Allt som ofta möts vi av uttalanden som att djuren är de stora klimatbovarna. Nu senast var det Dagens eko som ifrågasatte kossornas existens.  Om vi slutar hysa djur och äta kött, kommer vi då att rädda klimatet och kan vi då fortsätta leva som vi gör idag, med Thailandsresor och att äta vegetarisk mat som åkt flera varv runt jorden, eller?

Är det så enkelt? Nej det är det inte! Vi i LRF Östergötland är otroligt frustrerade över denna stuprörsdebatt som inte förs med någon som helst nyans. Vi har väl alla någon gång under skolgången lärt oss om fotosyntesen och den gröna kolatomens kretslopp.

Kor har en fantastisk förmåga
Alla levande växter tar upp koldioxid och avger syre i fotosyntesen. När människor och djur andas och äter går processen åt andra hållet, vi förbrukar syre och avger koldioxid. Kossorna avger under sin matsmältning förutom koldioxid även klimatgasen metan. Men – kossorna har också den fantastiska förmågan att omvandla gräs till näringsrika livsmedel, såsom mjölk och kött.

Det är också intressant att titta på statistiken, som att för 100 år sedan fanns det 2 miljoner kor i Sverige. Idag finns det 500 000 kor, dvs en fjärdedel så många. Borde inte utsläppen minskat med en fjärdedel då? På femtiotalet hade vi 50 000 bilar i Sverige, idag har vi 5 miljoner bilar. Kanske kan det ha något med den ökande andelen koldioxid i atmosfären att göra? Behöver vi dessutom påminna om att vi faktiskt måste äta?

Vissa regioner lämpar sig för djurhållning
Vi är priviligierade i Östergötland med vårt rika slättlandskap som ett stråk genom länet, där man lätt kan odla spannmål och ta goda skördar. Vissa jordar lämpar sig t.o.m. för grönsaks- och potatisodling. Men vi har också både i norra och södra länet skogs- och mellanbygd, där det inte lika lätt eller inte alls går att odla kvarnvete, potatis eller några andra humangrödor.

Där lämpar sig vall och djurhållning bäst. Något vi också har gott om i Östergötland är naturbetesmarker med en många gånger unik biologisk mångfald. Att de är just naturbetesmarker med rik biologiska mångfald är helt och hållet den betande mulens förtjänst, ingen röjsåg i världen kan ersätta den. Vad händer med betesmarken om vi slutar hålla betande djur?

Djurgårdar har högre kolinlagring
En annan sak som glöms bort i debatten är kolinlagring. Med ökande skördar på våra gårdar lagrar vi in kol i marken, samtidigt som vi producerar mat och syre till övriga jordklotslevande varelser.  I en nyligen gjord undersökning visar det sig att en djurgård har en högre kolinlagring än en ren växtodlingsgård, därför att både vallodling och djurens gödsel bidrar till att öka mullhalten i jorden.

Med ovanstående fakta vill vi LRF Östergötland göra ett uttalande för kornas existensberättigande. De är en viktig beståndsdel i vårt kretslopp. I flera tusen år har kossan i sina sinnrika magar omvandlat gräs och örter till mjölk, kött och läder. Hon har i samspel med generationers bönder format vårt landskap och skapat förutsättningarna för våra betesmarkers rika biologiska mångfald. För en del av oss ger hon också ett meningsfullt jobb.  

Vi vill därför en gång för alla slå fast att kossan inte är någon klimatbov utan en miljöhjälte!