Ny i styrelsen – gammal i gemet: En krönika signerad Helena Torkelsson

Helena Torkelsson valdes in i regionstyrelsen för LRF Jönköpings län vid stämman i våras. Här delar hon med sig av sina tankar så här några månader in i uppdraget.

Kunskapen om lantbruk och hur vi får mat på bordet kommer i många fall längre och längre från allmänheten. Det gäller också våra beslutsfattare. De bygger solceller och parkeringsplatser på vår bästa åkermark och har ingen aning om att denna bara utgör 7 % av Sveriges yta och inte är något som man kan ersätta. Även om grön el är inne så kan vi inte klara oss utan mat, och lokal mat har många fördelar. 

Jag har tänkt rätt mycket på hur viktigt det är att det finns en stark och påläst part som står upp för lantbruket och landsbygden. Inom mina ramar har jag försökt påverka i vissa sådana frågor. När jag blev invald i regionstyrelsen i Jönköping öppnades fler dörrar, och jag är stolt och glad över möjligheten. 

Jag heter Helena Torkelsson, men fram till för drygt ett halvår sedan Kättström i nästan 20 år. Efter att min man dött i cancer för snart två år sedan tog jag tillbaka mitt flicknamn. Jag är “bonnunge”, uppvuxen på en liten mjölkgård i Örkelljunga. Eller liten - på den tiden en medelstor besättning, men idag finns inga kor kvar på den lilla gården. Jag är veterinär sedan över 30 år och har hunnit prova många olika grenar och roller inom det jobbet. 

Nu arbetar jag på Växa, som chef för Växas veterinärer. Även i den rollen kommer jag nära många politiska frågor och bidrar med underlag inom djur- och veterinärområdet. Jag inser också att jag är tillbaka hos korna. Kor, och allra mest mjölkkor, har följt mig genom livet både som barn och sedan i olika veterinära arbeten. Med kunskap inom detta område hoppas jag kunna påverka för vettigare och enklare regler.  

Tillgången till veterinär hänger ihop med detta, och är också en viktig fråga för alla djurägare. Nu har det tillsatts ännu en utredning inom området, och den blir intressant att följa. Som jag ser det är utveckling av ViLA (villkorad läkemedelsanvändning) en del i denna fråga, och här finns det potential att både göra det bättre för lantbrukarna och ge veterinärerna mer intressanta arbetsuppgifter. Jag har arbetat med ViLA på fältet i flera år, och det kan bidra till kunskapsutveckling och förbättrad djurhälsa med sänkt antibiotikaförbrukning i många fall. 

Privat är jag hästtjej, och har även arbetat en hel del med häst. Jag har ett litet stuteri och föder upp fjordhästar med suffixet Kry. Även inom detta område finns det regler som hämmar utvecklingen. Konsumentköplagen och rättegångar om hästköp kan få den bästa att ge upp, och Skatteverkets misstänksamhet mot hästföretag är också en fråga att hålla koll på.  

Jag är även exteriördomare för alla raser inom Svenska hästavelsförbundet och håller kurser om hästens färger och hästavel med mera. Jag bloggar också dagligen sedan snart tio år, och tar där upp såväl häst- som landsbygdsfrågor. Mer om mer om livet har det blivit med tiden. 

Och livet har blivit bra igen, efter ett tufft 2022. Jag vågade hålla fast i de planer vi hade innan cancerdiagnoserna, och styckade av en tomt och byggde nytt hus med en vidunderlig utsikt åt väster. Min lila hästgård med åker, bete och skog sålde jag till äldsta dottern och svärsonen, som nu utvecklar den efter sina drömmar. Jag har fått lära dem köra ut virke med häst, och vi har roligt tillsammans. 

För snart ett år sedan träffade jag en ny man, och turligt nog en riktig bonde. Utan kor, men med växtodling av det mesta. Jag får lära mig massor om potatis, spannmål och fröodling. Dessutom vindkraft, så jag vidgar vyerna inom flera av de frågor som jag får vara med och påverka. Han bor på Falbygden och är förtroendevald inom Lantmännen. 

De första månaderna som förtroendevald har gått fort för mig, och nog har det också varit en del förvirring. Inte helt självklart att få överblick över hur allt fungerar här. Men jag är så tacksam över det otroligt fina bemötande jag fått av medlemmar och personal, och förstås andra förtroendevalda. Jag var motiverad när jag blev invald, och nu ser jag verkligen fram emot att bidra med det jag kan framöver. Jag är helt säker på att LRFs roll kommer vara oerhört viktig framåt.