Marita Hermansson får inte avverka på grund av knärot

Den vanliga knäroten stoppade avverkningen

Marita Hermansson hade följt alla regler när hon under hösten 2022 skickade in anmälan för slutavverkning på 5,4 hektar skog av sin totalt 48 hektar stora fastighet. Så långt allt gott, men så kom plötsligt beskedet – det blev tvärnit på allt förutom 0,9 hektar. Anledningen? Knärot hade rapporterats in på hennes mark via Artportalen.

Knärot är en svensk orkidéväxt, som enligt Naturvårdsverket är en av de vanligare, och den växer i hela landet, och tydligen så även i Maritas skog. Men trots att den är så pass vanligt förekommande, är den fridlyst och rödlistad som sårbar. Det innebär att man inte får skada växten alls, vilket omöjliggör skogsvårdsåtgärder i närheten av den.

Vite om 660 000 kronor

I Maritas situation resulterade avslaget på avverkningsansökan inte bara i ett nekande, utan hon påfördes även ett vite på 660 000 kronor. Detta innebär att om hon på något vis skulle hantera eller påverka sin skog, så behöver hon betala vitesbeloppet.

– Det är ju ett näringsförbud. Och biten som var kvar, som jag fick avverka, låg ju till så att man var tvungen att åka igenom det avlysta området. Där vågar man ju knappast avverka. Hugger jag fel träd så skulle det bli en ekonomisk katastrof för mig, säger Marita.

Efter att avverkningen hade stoppats, överklagade Marita beslutet till länsstyrelsen. Tjänstemannen som kom ut hade till och med fått GPS-koordinaterna för knärotsfynden, men kunde inte ens hitta alla fynd.

– Knärot är inte sällsynt här, så de trivs i våra skogar. Men det kan ju inte innebära att man aldrig får avverka, det är ju inte heller bra. Det måste ju finnas en kompromiss i det här. Jag kan varken röja eller gallra i området, och det kommer att påverka miljön på andra sätt.

Hon menar att man borde se på sällsynta arter lite mer realistiskt.

– Vi har ju skött skogen så att knärötterna trivs, och det kommer vi att fortsätta med. Men man kan ju inte paralysera kretsloppet på grund av blommor som inte ens är ovanliga. Växter är som de är, de gillar olika ställen med olika intervaller, de kommer att komma tillbaka hit en dag. Visst kan vi freda områden där den är som mest förekommande, men det kan ju inte bli ett totalstopp.

Pengarna skulle gått till ny traktor

Ersättning för den förbjudna avverkningen kan Marita inte förvänta sig. Pengarna hon skulle ha fått ut för avverkningen skulle ha gått till en ny traktor och röjning av andra skogspartier, för att främja den växande skogen.

– Det var just traktorn som var det viktigaste. Min gamla slet på mig, och för att jag skulle orka fortsätta så behövde jag en annan. Nu fick jag köpa en ändå, så det försämrar mina marginaler, och andra investeringar blir skjutna på framtiden.

Vid frågan vad det här gör med en, är det en tung suck som slipper ur Marita. Hon berättar att de redan lever i ett vattensyddsområde. När hon bedriver sin verksamhet med jordbruk på gården, så har hon redan nu en kantsträcka på mellan 50 och 15 meter från bäcken där hon behöver tillstånd från kommunen att gödsla. Närmare än 15 meter är det helt förbjudet att gödsla. Det är ytterligare 10 procent till av Maritas mark som hon inte får använda, men inte heller får ersättning för.

Släkten har haft gården sedan 1500-talet

– Regelbördan är tung, man blir ju inte glad av det. Min familj har haft gården sedan 1550-talet, men jag lär bli den sista personen i släkten som driver gården med mjölkkor. Mina barn är i dagsläget inte intresserade, för det har ju inte varit direkt motiverande med alla förbud. Och värdet på gården har ju såklart sjunkit nu med, säger Marita.