Många frågor om Värmdö kommuns grönstrukturområden, men få svar

LRF deltog i möte med Värmdö kommun om kommunens inventering och indelning av jord- och skogsmark i “grönstrukturområden”. Vi ställde frågor som hur kommer kommunen att betala ut ersättning för detta, och hur sker en sådan värdering när det inte finns ett myndighetsbeslut?

En av LRFs medlemmar i Värmdö blev innan sommaren varse att kommunen genomförde en inventering på hans mark, något som inte kan sägas ligga under allemansrätten och på fråga om det var ett myndighetsuppdrag knutet till Skogsstyrelsen eller Länsstyrelsen fick han svaret att det var det inte. Anledningen var att kommunen inventerade värdetrakter som ingår i de grönstrukturplaner som ska identifiera känsliga områden med höga naturvärden.

Enligt Naturvårdsverkets hemsida Grön infrastruktur definieras begreppet “Grön infrastruktur” som “ekologiskt funktionella nätverk av livsmiljöer och strukturer, naturområden samt anlagda element som utformas, brukas och förvaltas på ett sätt så att biologisk mångfald bevaras, samt att för samhället viktiga ekosystemtjänster främjas i hela landskapet. Begreppet grön infrastruktur har sin grund i Konventionen om biologisk mångfald; CBD.”

Oklart vad som avses

Om man letar vidare på naturvårdsverkets hemsida återfinner man information som är något tvetydig, grön infrastruktur finns inte med i svensk lagstiftning men likafullt hävdar Naturvårdsverket att de regionala handlingsplanerna för grön infrastruktur “fungerar som ett samlat kunskaps- och planeringsunderlag för god hushållning med naturresurserna för de aktörer som verkar i, planerar för, förvaltar eller skyddar mark och vatten.” Åtgärder som föreslås i handlingsplanerna genomförs i dialog och samverkan med berörda aktörer. Någonstans här började LRFs lokalavdelning i Värmdö ana oråd om att utpekade “grön infrastruktur”-områden i Värmdö kommun kan antas påverka både byggtillstånd för infrastruktur och annan byggnation, men även får antas även påverka brukandemöjligheterna i jord- och skogsbruk. Detta senare faktum nämns utan att samtidigt ange om någon form av ersättning utgår för den markägare som frivilligt eller under påtryckning från kommun modifierar brukandet av jord- och skogsmark. 

Här började LRFs kommungrupp i Värmdö känna att det var nödvändigt med ett möte med Värmdö kommun för att diskutera kommunens rättsliga grund för att inventera och indela jord- och skogsmark i “grönstrukturområden”. Sagt och gjort, den 26 oktober hölls ett möte med Värmdö kommun där enhetschef Jenny Andersson och kommunekolog Gundula Kolb redogjorde för bakgrunden till naturvärdesinventeringar med avsikt att identifiera kommunens “gröna infrastrukturområden”. Vid mötet konstaterades att detta inte var ett myndighetsuppdrag utan ett politiskt beslut i Värmdö kommun baserat på att “grönområden” nämns i Plan och bygglagen (PBL) som områden som bör identifieras och tas hänsyn till i kommunens bygg- och exploateringsprojekt. 

Har inte sett beslutet

Mikael Windahl, ordförande i LRFs lokalavdelning i Värmdö, var med på mötet.

– Det hade varit bra om det var politiker med på mötet också, för vi har ännu inte sett beslutet som sägs ligga bakom detta. Men det kändes ändå som ett bra möte, en bra diskussion med alla närvarande, och vi är glada att kommunen har stoppat inventeringen. De har sagt att när de går vidare så ska de fråga varje individuell markägare, vilket egentligen är självklart. 

LRFs lokalavdelning i Värmdö gjorde invändningen om att “grönområden” rimligtvis är parker, idrottsplatser, och elljusspår i stadsplanerade tätorter inte något som är att likställa med “grön infrastruktur”. I så fall faller argumentet att PBL ger rätt att inventera “grönstruktur-områden” som ett kunskapsunderlag till sin fysiska planering. Vid mötet förde också lokalavdelningen fram att de vill ta del av det politiska beslutet om att Värmdö kommun ska införa inventeringen av “grön infrastruktur” samt de konsekvenser det medför markägare som driver ett aktivt jord- och skogsbruk. Lokalavdelningen lade också fram förslaget att de markägare som är positivt inställda att delta i inventeringen av “grön infrastruktur” gärna får göra det men att det inte bör vara obligatoriskt då detta inte är frågan om ett myndighetsuppdrag. 

Lokalavdelningen kommer att skicka ett brev till Värmdö kommun för att efterhöra utfallet av de frågor som ställts vid mötet men också göra kompletterande frågor till kommunen om de har för avsikt att över tid vara en instans som med kommunala skattemedel återinventerar sina gröna infrastrukturområden med jämna mellanrum? Frågor kommer också ställas angående en eventuell ersättnings- och förvaltningssituation om grön infrastrukturområden införs i hela Värmdö kommun och det innebär ett merarbete eller en brukandebegränsning för kommunens jord- och skogsbrukare: Hur kommer kommunen att betala ut ersättning för detta?  och hur sker en sådan värdering när det inte finns ett myndighetsbeslut?

Glömmer bort markägarna

Åsa Sikberg, ledamot i LRF Mälardalens regionstyrelse, var också med på mötet.

– Det som slår mig, är att när kommunerna gör de här gröninfrastrukturkartorna och inventeringarna, så glömmer de bort att fråga markägarna om lov, att få gå in på deras mark, och vilka konsekvenser det får för markägarna. Här kan vi ha ett jätteproblem. Grön infrastruktur är ett hot mot ägande- och brukanderätten om inte markägare frivilligt går med på inventeringen. Dialog måste alltid ske, säger Åsa Sikberg.

Otvetydigt är grön infrastruktur ett område som liknar nyckelbiotoper i skogsbruket som inte heller var baserat på myndighetsbeslut och ofta inte gav rätt till ersättning. Det vore synd om det skulle bli en repris på detta men denna gång på kommunal nivå vilket enligt Värmdö kommun redan är något som sker på flera kommuner runt om i landet. 

LRF behöver bevaka utvecklingen av detta framöver. 

Fortsättning följer.

Håkan Lindström, sakkunnig infrastruktur och skog, LRF Mitt.