Månandens bonde: Ulrik, världsmästaren i plöjning från Orust
2025-04-14
Ulrik Olsson har plöjt i varje län i hela Sverige. Han har dessutom vunnit VM-guld i plöjning, coachat utländska lag i samma tävling och har stenkoll på bondelivet i hela landet. Trots att han inte jobbar i lantbruket idag, är han minst sagt en god bonderepresentant. ”Att vara bonde ligger nog i mitt DNA”, säger han.
I 30 år har Ulrik jobbat med att sälja lantbruksmaskiner åt ett internationellt företag. Som resande säljare har han under sin karriär haft ansvar för säljandet i större delar av Sverige, och nog hittar han bra.
- Jag känner nog varannan bonde söder om Dalälven. Och jag har plöjt i vartenda län i vårt avlånga land, säger Ulrik Olsson.
Bondesonen från Orust växte upp i en lantbruksfamilj. Föräldrarna bedrev verksamheten på gården där han nu själv bor på med sin familj. Under 1970-talet, när Ulrik växte upp, var Orust Sveriges mest ko-täta kommun, enligt honom själv. Nu ser man knappt av korna.
- Det har hänt mycket här i trakten, så även på min gård som jag tog över från mina föräldrar. Hade jag haft en större gård hade jag nog valt att driva den vidare, men det är bara 45 hektar totalt, varav 9 hektar är åker. Det är inget att livnära sig på. Jag arrenderar ut marken till en mjölkbonde som bor i närheten, så marken kommer till nytta på andra glädjande sätt, säger Ulrik.
Stor kunskap om jordmån och lantbruk
Det är fem år sedan Ulrik bestämde sig för att arrendera ut marken. Sedan dess har dottern byggt ett gym i gamla lagården och tar emot kunder för träning där. Själv tränar Ulrik gärna där, även om hans stora intresse är orienteringen.
- Tack vare att jag är resande säljare så har jag förmånen att orientera från Trelleborg i söder till Haparanda i norr. Det är en ynnest. På det sättet lär jag känna hela landet. Genom att jag har ett jobb som går ut på att resa mellan gårdar, så kan jag ju landskapet väldigt väl, och ser hur det ändras med tiden som går. Det är ganska nedslående ibland, att se hur gamla betestrakter växer igen när betande djur försvinner eller koncentreras.
Resorna i landet gör att han kan både bönder, skogsbygd och jordmån. Att känna till jordmånen och jordarterna i de olika delarna i landet är en kunskap man inte ska förringa – på den baseras vilken typ av odling som är möjlig och bäst, men även vilken typ av redskap som är klokast att använda i lantbruket.
- Att känna till jordarterna är att känna till bönders verklighet och förutsättningar, och det är av stor vikt. Dessutom var det bra kunskap under min tid som verksam inom plöjnings-tävlingarna, säger Ulrik.
Intresserad av plöjning sedan ungdomen
Ulrik började plöja redan i början av 1980-talet, när han började på lantbruksskola på gymnasiet. Dels lockade själva tävlingsmomentet – Ulrik är en tävlingsperson av rang. Men att ha plöjt hemma som ungdom och sedan att få möjlighet att öva på skolan, gjorde att intresset fortsatte att växa.
- Tricket att bli riktigt duktig är som med allt annat – att öva. Men då måste man hitta lantbrukare som vill låna ut sin mark, men det var aldrig ett problem. De fick plöjt och jag fick mark att öva på. Bönder är alltid schyssta på det sättet.
Höjden av plöjningskarriären kom 1996, när Ulrik vann plöjnings-VM i Nordirland. Det blev hans sista VM, för regelverket sätter stopp efter fyra tävlingar, i syftet att få in ny kompetens.
- Intresset var stort på de brittiska öarna och de var riktigt duktiga, så det var roligt. Det var också mitt fjärde VM, och sista chansen att vinna.
Från tävlingsaktiv till tränare
1996 var det färdigtävlat för Ulrik. Då hade han spenderat omkring 200 timmar per höst med att plöja. Med den erfarenheten blev han eftertraktad i plöjningsvärlden. Han träffade Rysslands jordbruksminister 2008, och fick jobbet att lära ryssarna att plöja bättre i två följande VM.
Nu tränar han mest ungdomar på lantbruksskolor och lantbrukare som är intresserade av att köpa maskinerna han säljer. Omkring 25 procent av arbetstiden går åt plogen i olika former.
- Det är jätteroligt att få ta vidare mina kunskaper. När jag träffar ungdomar som blir tända direkt när man pratar plöjning, då känns det extra roligt att få dela med sig av mina kunskaper såklart. Det är nästan det bästa med mitt jobb.
”Lantbruket står inför ett vägskäl”
Framtiden för lantbruket kan vara ljus, men det är ett viktigt vägskäl nu, menar Ulrik. Det allt större fokuset på livsmedelsberedskap, självförsörjning och kris i världen gör att lantbruket plötsligt fått ett uppsving.
- Det är andra tongångar nu, och jag hoppas att den positiva trenden för jord- och skogsbruket fortsätter. Det är positivare än på länge för många bönder, och det behöver vi hålla i, säger Ulrik.
Som många av de han möter i sin vardag, är Ulrik LRF-medlem, även om han idag inte bedriver ett aktivt lantbruk själv.
- Det är naturligt att vara med, det ligger nog lika mycket i mitt DNA som att vara bonde. Är man bonde är man med i LRF. Och så tycker jag att LRF kan jobba mycket mer för att främja den ökande svenska produktionen av livsmedel.
Här ser Ulrik exempel på vad han ser i sina resor runt om i landet.
- Vi ska och kan inte lägga ner produktion, vi behöver öka den. Att med djurens hjälp hålla landskapen öppna och skogarna brukade är en förutsättning för att vi ska kunna hålla vid vårt vackra landskap. Allmänheten måste sluta ge sig på korna och djuren, det är inte de största miljöbovarna i den här världen inte. Här måste politiken börja agera, säger Ulrik.
Om Månadens bonde
Varje månad lyfter vi fram medlemmar i LRF för att visa den fantastiska bredden inom svenskt jord- och skogsbruk. Vi vill ge en inblick i både de utmaningar som finns och den framtidstro som driver verksamheterna framåt.
