Månadens bonde: Stig, berättar historier från ett 90-årigt liv och nästan 80 års LRF-medlemskap
2025-01-20
Konceptet ”Månadens bonde” präglas ofta av framtid, nya lösningar och iver. Men för att föra branschen framåt kan det också vara värdefullt att blicka bakåt och ta lärdom av det som varit. Månadens Bonde i januari bär på en skattkista av erfarenheter och historier från ett 90-årigt liv och nästan 80 års LRF-medlemskap. Följ med till Vättak och möt Stig Lundberg.
På Stensgården i Vättak, utanför Tidaholm, bor Stig Lundberg. Det har han gjort sedan 1944 då han och hans familj flyttade dit från grannorten Mullsjö. Sedan dess har Stig jobbat på gården. Först tillsammans med sin far och sedermera i egen regi. Men att det skulle bli en karriär inom lantbruket har inte alltid varit självklart. Under en lång tid var planen att jobba med något annat men när han nu, 90 år gammal, blickar tillbaka på åren som gått kan han konstatera att den planen sprack.
- Vi flyttade hit till Stensgården 1944, så jag har ju i princip vuxit upp här. Men egentligen hade jag inte tänkt att jag skulle jobba inom jord- och skogsbruk så jag experimenterade med allt från VVS- till bilverkstad. Ett tag hade jag bestämt mig för reperara TV-apparater vilket jag faktiskt gjorde under några år, men det slutade jag med när färg-TV:n gjorde sitt intåg och fokuserade i stället enbart på gården. Och med facit i hand har det varit väldigt givande. Bonde är ett omväxlande yrke där man hela tiden stöter på nya utmaningar och också lär sig nya saker.
En skattkista av livserfarenhet
Stig berättar vidare om sin mångåriga karriär inom jord- och skogsbruk. En karriär som i viss mån fortfarande pågår. Än idag är han, trots sin ålder, fortfarande aktiv som ordförande i Vättaks lokalavdelning och med delar av verksamheten hemma på gården.
- När jag väl tog över gården hade jag 20 mjölkkor, men med tiden blev det mer fokus på skogen. 1969 byggde jag ett sågverk, och då avvecklade jag mjölkverksamheten. Det var dock lite trassligt för jag råkade bygga sågverket 7 meter för nära länsvägen, och till historien hör att jag tidigare råkat kalla den ansvarige på länsstyrelsen för ”en riktig stolle” i samband med att de byggde länsvägen och placerade alla diken på en högre nivå än täckdikningen. Men det löste sig som tur var och sedan dess har sågverket varit en viktig del av verksamheten. Idag är åkermarken utarrenderad och jag är lite för gammal för att traska omkring i skogen med motorsågen, men i sågen håller jag fortfarande på. Om än i mindre utsträckning än tidigare.
Att Stig upplevt en hel del genom åren råder det inget tvivel om och det är tydligt att han bär på en skattkista av anekdoter och erfarenheter. Intill gårdsplanen, i en minde ladugård, står en traktor som precis fått ett nytt batteri. Stig visar traktorn och berättar om hur det gick till när han köpte den.
- Traktorn är inte den vanligaste. En dansk JL Universal som jag köpte av en smålänning på 80-talet. När jag väl kom hem från Småland visade det sig tyvärr att jag åkt på en riktig blåsning. Skicket var inte som utlovat och säljaren hade undanhållit flera allvarliga fel. Men efter att ha reparerat och bytt ut en hel del har den trots allt varit en trotjänare. Bortsett från batteribytet nu och det förra för 19 år sedan har det inte varit några större fel på den. Så i slutändan var den kanske rätt bra ändå.
Hemligheten till ett långt liv
Historierna fortsätter avlösa varandra. Stig berättar om allt från när släktingar i Mullsjö tog emot torterade flyktingar under andra världskriget till när han i samband med en renovering 2014 byggde en egen hiss, som fortfarande tar honom mellan husets två våningar. Trots att han levt 90 händelserika år är Stig fortfarande väldigt pigg. Vad hemligheten till ett långt och friskt liv är vågar han dock inte säga med säkerhet.
- Bortsett från en hjärnblödning för 2 år sedan har jag alltid haft hälsan i behåll. Jag har varit förskonad från sjukdomar och egentligen bara råkat ut för några olyckor. En gång för några år sedan när jag vinschade en stock i skogen, och var lite ouppmärksam, så välte traktorn över mig varpå jag krossade hela bröstkorgen. Men det repade jag mig också från och i det stora hela har jag haft tur nog att vara frisk och kry. Vad hemligheten till ett långt och friskt liv är vet jag inte riktigt, men jag har ätit tre mål hemlagad mat om dagen och försöker hålla mig aktiv. Sedan har jag fikat mycket, kanske kan det vara nyckeln.
Fika är något som ligger Stig varmt om hjärtat. För ett tag sedan hade Stig 90-årskalas och på menyn stod bland annat ett bakverk Stig har lång erfarenhet av – struvor.
- Jag hade 90-årskals med 70 personer här i Vättak för ett tag sen, då gjorde jag struvor så det räckte och blev över. Något jag lärde mig för 72 år sedan, när jag tog min motorcykel för att lämna flott till en släkting som skulle baka inför ett kalas. När jag väl kom fram sa hon ”Nu är det på tiden att du lär dig själv”. Det gjorde jag också och sedan dess gör jag struvor med jämna mellanrum.
Nästan 80 år av LRF-medlemskap
Utöver en minst sagt mångårig karriär på gården har Stig också en hel del erfarenhet inom LRF, både som medlem och förtroendevald. Sitt första årsmöte deltog han på som 10-åring och något år senare blev han själv medlem. Stig har med andra ord varit en del av organisationen i nästan 80 år. Under den tiden har det hunnit rinna mycket vatten under broarna.
- Under flera år, innan jag blev lokalavdelningsordförande, satt jag som sekreterare i LRF Tidaholms kommungrupp. Samma period satt jag också i Tidaholms kommunstyrelse och fick värdefull förhandsinformation som vi kunde använda i kommungruppsarbetet. Jag minns särskilt när det fanns planer om ett naturvårdsområde som skulle påverka flera markägare varpå vi i kommungruppen kunde förbereda oss i förväg och se till att allt föll väl ut i slutändan.
Stig reflekterar över framgångar och motgångar för LRF genom åren samtidigt som han drar paralleller till läget idag.
- I stort tycker jag LRF har hängt med bra genom åren och alltid varit på bollen. Den enda gången jag varit riktig besviken var när jag lämnade in en motion om vargen som blev stoppad av ett gäng varg-kramare i Vara. På den tiden var ju LRF för mer varg men själv hade jag en äldre släkting som blivit jagad av en flock i skogen, när han skulle lämna matsäck till sin far, så jag har aldrig haft mycket över för vargen. Men som sagt så tycker jag att LRF mestadels hängt med bra. Utmaningar av olika dignitet kommer och går, även idag. Så det gäller att vara med i matchen och ha lite pannben.
Tankar om framtiden
Svunna tider och lärdomar från förr i all ära, men Stig har även en del tankar om och förhoppningar inför framtiden och kommande generationer av lantbrukare.
- Det har ju hänt mycket inom jordbruket. Titta bara på kostnaden för maskiner. Sålde man två hästar förr om åren kunde man köpa en ny Ferguson-traktor för pengarna. Samma sak med kostnaden för en gård. Med tanke på det kapital som behövs för att köpa en gård idag är jag lite orolig för hur man ska lyckas få in fler yngre människor i branschen och återigen få en mer levande landsbygd där även mindre gårdar kan överleva. Det finns såklart många faktorer som spelar in men bra lönsamhet och mindre byråkrati kommer alltid vara viktiga grundbultar. På den fronten hoppas och tror jag vi kommer se bättring framöver.
När Stig till slut sagt adjö och mörkret sakta faller över Vättak står det klart att det finns en oerhörd mängd kunskap och erfarenhet att ta vara på. Förmodligen inte bara hos Stig utan på alla håll och kanter i landet. Man kan också konstatera att varken Netflix, HBO Max eller Viaplay kan mäta sig med en afton i Vättak.
