Månadens bonde: Martin, skogsentreprenören i Torlarp

Jobbet hänger med i huvudet

Martin själv är uppvuxen i ett traditionellt lant- och skogsbruk.

– Vi var fyra bröder som tidigt fick engagera oss i gården. Jag vågar inte säga hur gammal jag var när jag började använda motorsåg eller klyva ved. Så det var inga tveksamheter vad jag skulle göra när jag blev stor.

Gården äger Martin och Jenny tillsammans. 2016 startade Martin en skogsentreprenadverksamhet med en kompanjon. Nu står han som ensam ägare, men det är meningen att Jenny ska gå in som hälftenägare.

I firman finns fyra skördare, fyra skotare och 11 anställda. Plus en grävmaskin, så man är ett fullserviceföretag inom allt som har med skog att göra.

– Jag har alltid tyckt det är kul med människor och hur en grupp funkar. Brukar säga att jag är ”arbetsskygg” och jobbar inte mer än nödvändigt, även om jobbet ju hänger med i huvudet hela tiden. Och så har jag sällan semester, för när de anställda är lediga så sitter jag i maskinerna. Men jag vill kunna ta sovmorgon ibland och vara med familjen.

Södra är firmans största kund och står för 80 procent av omsättningen.

– Vi gör jobben för privata skogsägare, men på uppdrag av Södra. Sedan finns det några som anlitar oss direkt. Utöver det gör vi jobb åt länsstyrelsen och kyrkan.

Kunde gå ännu bättre

Företaget omsätter 13-14 miljoner och gör en vinst på ungefär 10 procent. Martin är nöjd, men ser att det finns möjlighet att tjäna mer och jobba mer kostnadseffektivt.

– Många klagar på lönsamheten, men det gör inte jag. Däremot på förutsättningarna. Det kunde gå ännu bättre och vi har potential att växa ännu mer, om inte EU-beslut och svenska myndigheter ställde till det. Vi har mycket overheadkostnader för sådant vi själva borde kunna ta ett ansvar för.

En del är knutet till miljöcertifieringarna PEFC och FSC. Till exempel ska dieseltankarna inspekteras var trettionde månad.

– Det tar fem tio minuter och kostar 2 000 varje gång att kolla att tanken är tät. Hellre då att vi gör det själva inom ramen för certifieringen och de kommer på en oanmäld kontroll.

Ett annat exempel är att man inom skogsentreprenad är tvungen att använda miljöoljor, som är bra för naturen.

– Maskinerna slits mer än med den sämre mineraloljan och det skapar ökad konsumtion när vi måste köpa nytt. Vad är bäst för miljön? Det blir konstigt på totalen. Men det är den verklighet vi har. Det är ännu hårdare reglering inom jordbruket.

Knacka på i varje holk

Orosmoln på sikt är naturrestaureringslagen, som ju är tillfälligt stoppad, och miljömålen som gör att många vill se minskad avverkning. Martin tror på motsatsen, om Sverige ska klara omställningen från fossilt och kunna binda koldioxid i byggen av trä.

Art- och habitatdirektivet är också en huvudvärk för skogsägare. Det lägger en död hand på skogsbruket under häckningsperioden. Ska man säsongsanställa eller jobba dygnet runt när det är tillåtet att avverka, undrar Martin?

– Och så ska vi kolla alla talgoxar i skogen, vilken adress de har. Knacka på i varje fågelholk och fråga vem som bor där och om den är skriven på den adressen. Du får gärna citera mig på den.

Alla borde ha en Mats

Om vi backar till övertagandet av gården, hur blev de unga företagarna bemötta av banken? Var det lätt att få loss pengar?

– Ja, tack vare vår bankkontakt, Mats, som följt mig sedan länge, ända sedan jag lånade pengar för att köpa min första bil. Jag önskar att alla kunde ha en sådan bankkontakt. Det har varit så smidigt, även om han inte alltid har sagt ja till allt. Vi har byggt upp en relation över åren och jag har aldrig varit rädd för att tidigt lyfta om det har varit problem på gång. Ibland har han haft alternativa förslag till mina idéer. Nu har Mats tyvärr gått i pension och jag hoppas att den goda kontakten med banken ska hålla i sig.

Både Martin och Jenny är aktiva politiskt.

– I olika partier, så det kan bli lite rörigt. Men det är komplicerat med politik, jag är ju mest intresserad av landsbygdsfrågorna, och man behöver engagera sig i mer än dem i ett parti. LRF var enklare, där kunde man ha sin egen åsikt, det är svårare i politiken.

– Att jag inte engagerat mig i LRF har delvis berott på att min pappa länge var ordförande i LRF Sydost och man blev ju lite ”Lars-Oves pojk”. Men nu tar företaget all tid.

Bästa medlemsnyttan: Palle

Medlem i LRF är Martin i alla fall fortsatt. Vad är det bästa med medlemskapet?

– Jag är med mycket tack vare Palle Borgström. Jag tycker att han leder LRF på ett bra sätt. När han säger något, så tar det. Han är inte som jag, som pratar en massa och det ibland kommer ut något vettigt. Det Palle säger är genomtänkt och klokt och en anledning att betala medlemsavgiften.

Han tycker att LRF har tuffat till sig och syns och på ett bra sätt i debatten.

– Man var till exempel snabb ut i vargfrågan nu senast. Jag vet att det aldrig blir noll vargar, även om jag tycker det vore en bra målsättning om vi ska kunna ha betesdjur som håller landskapen öppna och gynnar den biologiska mångfalden.

Jobba på i Bryssel

Martin upplever att LRF har ett gott rykte i politiken. Man kan inte bestämma, men påverka.

– Men LRF får passa sig för att inte tappa fokus och bli alltför brett och bara jaga medlemmar. Vi kan inte börja engagera oss för dem som har balkong och driva deras frågor. LRF måste hålla sig till kärnverksamheten.

Viktigast är att LRF jobbar på med skogsfrågorna i Bryssel.

– Sverige och Finland sticker ut med sitt familjeskogsbruk som tar stort ansvar för miljö och inte kan jämföras med statligt ägda skogar i andra EU-länder. Besluten om skogen ska inte tas i Bryssel, de ska tas hemma vid köksbordet.