Månadens bonde - Linus, grisbonden och entreprenören

2023-11-21

Det är bara tre år sedan 22-åriga Linus Börjesson tog studenten. Sedan dess har han och hans fru hunnit med att ta över en grisverksamhet, få två barn och starta onlinehandel för tygblöjor . Nu ser han ljust på framtiden. - Det är ju roligt det här, ingen idé att oroa sig för saker i onödan, säger han.

Tre år har gått sedan studenten, men man kan knappast kalla Linus för en nykomling i bonde-livet. Han är sjunde generationen som lever på gården Eriksberg utanför Frillesås. På gården hemma är det fortfarande pappa Jörgen som bedriver verksamheten i form av växtodling och kycklinguppfödning. Men det är inte den här gården Linus har tagit över, det är en annan resa. Den började när han gick på lantbruksgymnasiet Munkagård.

– Jag hade min praktik på en gård med slaktsvinsbesättning och gick tillsammans med ägaren. Sedan började jag jobba där efter skolan och så rullade det på. När han ville trappa ner och sålde gården vid årsskiftet, så blev jag tillfrågad av nya ägaren om jag inte ville arrendera verksamheten och fortsätta med det. Och det ville jag ju, säger Linus.

Stort stöd från fru och familj

Ända sedan Linus gick i grundskolan har han vetat vilken väg i livet han ville gå. Ingen i hans närhet blev förvånade över valet att bli bonde.

– Jag har alltid vetat att jag skulle gå lantbruk på gymnasiet. Jag har ju sett det hemifrån och alltid varit intresserad, men blev aldrig påtvingad det. Så det är ett genuint intresse som jag har.

Han räknade på förslaget från gårdens ägare ordentligt och kalkylerna gick ihop. Visst skulle det funka. Den 1 november i år tog Linus över grisverksamheten, tillsammans med sin fru Emilia Richardsson.

– Utan henne skulle det aldrig gå. Att hon är intresserad och involverad var avgörande.

Även om Linus nu driver en verksamhet på en annan gård än där han är uppvuxen, så finns det inga motsättningar. Stödet från sina föräldrar har också varit väldigt viktigt, menar han.

– Mina föräldrar har varit ett jättestort stöd. Pappa har haft grisar förr så han vet vad det handlar om och har kunnat hjälpa mig i det. Mamma har också varit väldigt stöttande.

Började odla pepparrot som 12-åring

Linus är inte en helt ovan entreprenör. Idag har han och frun ett företag som säljer tygblöjor, och det är det bra snurr på. Dessutom började Linus redan som 12-åring odla pepparrot hemma på föräldrarnas gård, och det gick väldigt bra. Den delen växte så pass mycket att det nu ligger under pappans företag, som nu har tagit över den verksamheten.

Förutom pepparrot så bedriver pappan växtodling och kycklinguppfödning på familjegården och Linus ser sig själv gärna ta över även den i framtiden. Men det dröjer, för nu finns det mycket att göra med den egna verksamheten. Linus och Emilia kommer att föda upp 5500 grisar per år, så nog kommer de ha fullt upp. Dessutom med två små barn i familjen.

– Vi delar föräldraledigheten. Emilia jobbar två dagar i veckan och då är jag med barnen, sedan är hon med dem när jag jobbar. Vi får hjälp av bonden som drev det innan, vilket har varit ovärderligt så här i uppstarten. Längre fram kommer vi nog att behöva någon som hjälper oss lite då och då, men än så länge delar vi och klarar det bra.

Ser ljust på framtiden

Att ta över en grisverksamhet under hösten 2023, när den fruktade afrikanska svinpesten just upptäckts i Sverige för första gången, kan för en utomstående ses som oroande. Hyreskontraktet skrevs under den 1 september, bara någon veckan innan den första rapporten om smittade vildsvin. Hur kände Linus för det?

– Ja, då var det kanske inte så roligt. Men det kommer aldrig att vara helt perfekt i alla läger, man får ha lite is i magen. Och det har ju skötts bra av myndigheterna och det känns som om det är under kontroll. Vi tänker ut våra egna lösningar om hur vi ska förhindra smittor, arbetar med smittskydd så gott vi kan.

Det var också en tung vår och sommar för landets bönder med det ena extremvärdet efter det andra, men även kring det försökt Linus att ha just is i magen. Nu ser han sin ljusa framtid för sig.

– Rent grismässigt känns det bra. Det var såklart oroande att tänka kring foder i somras, men nu känns det bra! Framtiden ser ljus ut, och vi har roligt. Man vet aldrig vad som dyker upp runt hörnet så vi njuter under tiden. Saker som väder och smittor kommer och går, men man får kämpa på helt enkelt.

Medlemskapet i LRF

Sedan barnsben har Linus varit medlem, och han har även hunnit med att vara aktiv inom bland annat LRF Ungdomen i Halland. Nu väljer han att avgå från förtroendeuppdrag för att få snurr på verksamheten, men han utesluter inte att återgå igen i framtiden.

– LRF gör ett gediget och bra jobb för oss lantbrukare. Jag förstår att det måste vara svårt att driva frågor som är viktiga för oss alla med olika inriktningar, så där gör man ett riktigt bra jobb att driva påverkansarbete för alla olika typer av branscher.

LRF ger också en viktig känsla av gemenskap i ett yrke som ibland kan upplevas som ensamt.

– Det är givande att vara med i en organisation som LRF. Man känner att man har kollegor och att man inte är ensam. Det är faktiskt väldigt bra, säger Linus.