Månadens bonde: Erik, bland mjölkkor och jordgubbar i Älvsbyn

Nyttjar gårdens fulla potential genom flera verksamheter

Hemma är Skatauddens lantgård för Erik Johansson, precis som det har varit för de fyra generationerna före honom. Här bor han tillsammans med frun Beatrice Ramnerö och deras två barn, och tillsammans bedriver de mjölkproduktion med 30 kor, uppfödning av stutar, gårdsbutik med försäljning av eget nötkött, vall- och kornodling för foder, jordgubbsproduktion och besöksnäringsverksamhet. Det kan låta som många bollar i luften, men på Skatauddens lantgård är det ett aktivt val.

- Styrkan i företaget är att vi är så diversifierade, och det funkar jättebra för oss. Vi ser det som en säkerhet att inte ha alla ägg i samma korg, utan att sprida risker och att utnyttja gården till dess fulla potential.

Ingen självklarhet att ta över gården

Erik och Beatrice har fått in ett bra system på Skataudden, som de tog över för bara tre år sedan. Det var ingen självklarhet att Erik skulle ta över föräldragården, säger han, trots att det blev naturbruksprogrammet på gymnasiet. Efter studenten när kompisarna ville slå sig ner och bli vuxna direkt med egna hus och bilar, ville han ut och resa och se världen. Först hamnade han i västra Australien på en fårfarm, för att sedan åka vidare till Kanada och en köttgård där.

Efter att ha rest runt i Afrika som volontär, hamnade han till slut i gruvorna i Kiruna och Svappavaara. Där började han längta hem till gården, till att få arbeta utomhus och med djur och med ett mer fritt och varierat arbete. Det började bli dags att röra sig hemåt. Men först bar det av till vidareutbildning på lantbruksuniversitetet i Skåne, Alnarp.

- Alnarp var nästan en större kulturchock än att jobba i Australien och Kanada för mig men jag lärde mig mycket som jag har haft nytta av när vi tog över gården och jag fick vänner för livet.

Genomtänkt arbetsfördelning 

Förutom att ha ett bra upplägg i spridda verksamhetsgrenar, så finns det ett genomtänkt upplägg i arbetsfördelning. Erik sköter den dagliga driften med djuren, växtodlingen och det mesta praktiska. Till sin hjälp med det har han pappa som fortfarande är engagerad och hjälper till där det behövs, samt två deltidsanställda. Den ena är Fanny från byn, och den andra Mikaele från Eritrea, som de kom i kontakt med via ett projekt som gick ut just på att få in nyanlända i de gröna näringarna. Beatrice sköter ekonomi, besöksnäringsverksamheten, gårdsbutiken och försäljning, och hoppar ibland in i det praktiska vid behov.

Generationsskiftet blev tufft

2016 kom han hem till gården, och stannat där sedan dess. Då började familjen prata generationsskifte, och Eriks bror var inte intresserad. Trots det var det inte lätt, det var en påfrestande process för alla i familjen.

- Generationsskiftet var en tuffare process än vad jag hade trott. Det var stora förändringar som skedde under en kort tid och vi alla var nog rätt pressade, men man måste börja någonstans. Vår rådgivare sa under denna tid att i de bästa generationsskiftena är alla parter lite missnöjda. Det låter hårt men det ligger mycket i det. Vill man att gården ska leva vidare i familjen så är det upp till alla att ge och ta.

Som ett stöd vid sin sida i processen hade han Beatrice, som han träffade strax efter att han kommit hem till Älvsbyn.

- Jag träffade Beatrice 2017, och som tur är kunde hon tänka sig att flytta upp till mig i Norrbotten eftersom jag inte kunde röra mig söderut. Mjölkbönder är ju inte så mobila. Det var en ren slump att vi träffades, men det gick ju bra, skrattar han.

Jämställdhet på gården är en självklarhet

Nog gick det bra och idag är paret gifta och har idag två barn. Här återkommer temat om att ha satt upp ett bra system för sig själva. Paret försöker leva så jämställt de kan, och delar på allt vad gäller barn och hem, på ett högst medvetet sätt. Erik menar att det ibland finns ett problem med ojämställdhet på gårdarna, att en som jobbar i verksamheten ofta tar mindre ansvar för de privata delarna med familj och hem.

- Det är jätteviktigt för mig att Beatrice inte ska göra mer i hemmet för att hon är kvinna eller inte jobbar i lagården som jag gör. Familjen är det viktigaste jag har, utan dem hade jobbet på gården inte varit värt något. Det måste alltid finnas tid för familjen. När man får barn så händer det något med ens perspektiv, och man ser hur viktigt det är att dela lika. Det ska inte accepteras att kvinnan fastnar i hemmet, av så många skäl. Detta hoppas jag är en fråga som LRF kommer att lägga vikt i framåt, det behövs för att vår bransch ska vara attraktiv för unga, säger Erik.

Engagemanget i LRF

Det blir en del LRF-prat hemma vid köksbordet. Beatrice är nog nämligen välbekant för många LRF-medlemmar, då hon sitter med i riksförbundsstyrelsen. Men Erik är inte helt ovan i officiella LRF-sammanhang heller, då han tidigare var styrelsemedlem i LRF Ungdomen, och idag sitter han som ordförande i sin lokalavdelning.

- Jag ser LRF som den självklara organisation som företräder oss lantbrukare, ger oss en mötesplats som kollegor och som kan påverka både lokalt, nationellt, och på EU-nivå. Utan LRF hade vi inte fått krisstöd och genom LRF har vi möjligheten att ge politiken en inblick i och förståelse för lantbruket och skogsbruket. Utan LRF hade vi nog sett långt många fler regler och bestämmelser som inte hade varit bra för oss bönder. När vi bönder blir färre är det ännu viktigare att LRF finns som en stark partner. LRF är helt enkelt viktigt för mig, och det är en organisation som verkligen behövs.

Om Månadens bonde

En gång i månaden gör vi nedslag över hela landet, hos medlemmar i olika typer av branscher. 

Här kan du läsa mer