Månadens bonde: Äppelodlare i Köping med passion för den svenska måltidsdrycken
2024-11-12
Lena Ryberg Ericsson och Anders Ericssons gård gick från mindre mjölkgård med tillhörande jordbruk till 6000 äppelträd med över 70 ton frukt, nästan i ett svep – med noll erfarenhet av fruktodling. Varför inte, tänkte paret. Några år senare är de experter på ämnet på Köpings Musteri – och passionen är såklart den torra cidern.
Det var 2015, när paret Lena och Anders skulle ta ett beslut om man skulle fortsätta att driva Anders familjegård vidare, sälja, eller byta riktning. Den 35 hektar stora marken hade försörjt både Anders föräldrar och morföräldrar, med sin spannmåls- och vallodling med tillhörande mjölkkor. Anders och Lena drev jordbruket på gården i några år när Anders föräldrar höll kvar delen med mjölkkor. Vid generationsskiftet skulle Anders och Lena byta ut mjölkkorna mot köttdjur, men livet tog en annan väg.
- Jag blev tvungen att byta hjärta mitt i allt, och då beslutade vi att avveckla alla djur. Vi fick fundera på vad vi nu skulle göra med marken, och det var inte ekonomiskt försvarbart att driva den vidare med bara jordbruk. Antingen skulle vi tvingas sälja som en hästgård, och den här oasen av möjlighet till självförsörjning skulle försvinna. Valet föll på att plantera äpplen, berättar Lena Ryberg Ericsson, vd på Köpings Musteri.
”Det har jag inte provat så det kan ju inte vara så svårt”
Det låter som något från Pippi Långstrump, men orden tillhör Lena. De började med några hundra träd på den egna gården, med vetskapen att det skulle dröja många år innan de bar frukt. Året därpå blev en äppelodling några mil bort ledig. Familjen köpte gården, med tillhörande 6000 äppelträd.
- På träden satt totalt 70 ton frukt, redo att plockas. Vår då samlade erfarenhet var att jag plockat nektariner på Nya Zeeland när jag var 17 år. Så det fanns minst sagt stor utvecklingspotential, säger Lena.
Engagerar lokalsamhället
Hur plockar man 70 ton äpplen i en familj om fyra, där två vid tiden var unga barn? Enkelt, tyckte föreningsengagerade Lena och Anders. Man involverar de lokala idrottslagen, och har gjort det sedan dess.
- Det ger idrottslag konkreta inkomstkällor och man lär sig dessutom något genom att plocka tillsammans, istället för att sälja kakor eller strumpor på föräldrarnas jobb. Vi ser det som en tillgång, att få visa hur bra det blir när närsamhället engagerar sig och hjälper sina unga. Dessutom lär sig våra unga mycket om livsmedelsförsörjning och lantbruk på det här sättet, vi ser det som en stor vinst, säger Lena.
Och så har det fortsatt genom åren, alltid med lokala idrottslag med i plockningen. Och själva tillvaratagandet på frukten var ett lärande i sig, berättar Lena. Först var man inne på fruktkorgar, sälja till grossister eller detaljhandel, men det blev för komplicerat. Beslutet blev att fokusera på torr cider och must.
Intresse över generationsgränser
Sedan några år tillbaka är dottern Johanna involverad i företaget. Tillsammans jobbar mor och dotter operativt i bolaget, när far och son pysslar med annat.
- Jag jobbar här för att möjligheten fanns och då blir möjligheterna oändliga. Alternativet är att sälja gården när mamma och pappa inte orkar längre, och det är inte ett alternativ för mig. Jag känner mig bunden till platsen och det känns naturligt att arbeta med det jag har, säger Johanna.
Framtiden som bonde känns ljus, säger både Lena och Johanna.
- Det är fint att kunna bibehålla de små lantbruken här i vår trakt, det finns en poäng med dem. Vi kan producera livsmedel, ge anställning och trygghet i vårt lokalsamhälle – dessutom har vi visat att man kan ställa om sin verksamhet om och när det behövs, säger Lena.
Lena och Johanna är också måna om att fler ska förstå vikten av att handla svensk mat.
- Vi vill tillföra något till samhället med vår verksamhet, en upplevelseplats att komma närmare maten, ursprunget och råvaran. Hos oss kan man få förstå processen, träffa en äppelbonde, prata om livsmedelsproduktion och förstå att vår samhällsekonomi hänger på att vi konsumerar den svenska råvaran.
Stort intresse för hantverket – men politiken behöver steppa upp
De ser också en ljusning i branschen kring måltidsdryck, sin gård som upplevelsedestination och i förlängningen Sverige som matdestination.
- Det finns en enorm potential i vår bransch, och vi märker att intresset ökar. Vi är på väg mot en större bredd och vill utveckla vårt erbjudande här på gården. Men då krävs också politiska beslut som förenklar vår utveckling, säger Johanna.
Idag har flera svenska restauranger börjat ta in must och torrcider på sina menyer, men mer behövs för att få upp försäljningen. Här är gårdsförsäljningen en nyckel, menar Lena och Johanna.
- Gårdsförsäljningen är en enormt viktig del i upplevelsebiten. Till oss kommer dryckesintresserade på ciderprovning men de kan inte köpa med sig drycken hem i dagsläget. Att gå via Systembolaget blir en tröskel som man drar sig för att kliva över och gårdsförsäljning skulle möjliggöra den extra upplevelsen av att ta med sig en svensk dryck hem.
Sverige har ett dåligt självförtroende när det kommer till vår mat och dryck, menar Lena, men det är på väg att bli bättre.
- Jag vill att det ska jämställas med den franska vinet, vi ska vara väldigt stolta över våra svenska drycker – som dessutom kompletterar smakerna i vår mat alldeles ypperligt. Stolthet springer ur självförtroende, och vi är än så länge lite för oroliga att ”tycka fel”. Det är dags att gaska upp sig.
LRF har accepterat utmaningen
Här menar Lena att LRF kan bidra.
- Se på jobbet som LRF gjorde för att få svenskt kött att bli en självklar produkt hos var och en. Nu behöver måltidsdrycken göra samma resa – och jag ser att LRF verkar accepterat utmaningen vilket gläder mig. Jag har varit aktiv inom LRF i över 24 år. Det har varit självklart hela tiden att engagera sig i det som politiskt rör oss. Vi lantbrukare behöver LRF för att prata i det stora sammanhanget.
