LRF Mälardalens vice ordförande: ”Jag ska ta min plats”

Hur kom det sig att du blev invald i styrelsen?

– Jag var hållbarhetsambassadör för LRF, och blev väl lite känd då inom organisationen. Det gav väl lite avtryck både lokalt och regionalt. Vi var flera ambassadörer som jobbade mycket mot konsumenter på olika sätt, allt från marknader till skolor och vi berättade vad vi inom LRF gör. Och så startade jag Viltveckan i Nynäshamn, hade kontakt med alla partier i kommunen och träffade dem i olika sammanhang, var med och drog i gång den nu så aktiva kommungruppen här i Nynäshamn också. Så det var fullt upp och mycket roligt. Men det var nog framför allt hållbarhetsarbetet som gjorde mig lite känd inom LRF.

Så blev du invald i regionstyrelsen, vad visste du om vad regionstyrelsen gör?

– Nej, egentligen ingenting. Det var nytt och spännande, men det är klart jag tänkte ibland varför ska jag vara med här. Så var det verkligen. Jag tänkte jag har ju gjort de här sakerna, absolut, men jag visste nog inte vad det innebar. Så det var mycket nytt. Jag har fått lära mig allt ifrån grunden, från program och system, rapportering, och organisationen LRF. Så det var många delar som skulle falla på plats. 

Och gjorde de det då, föll på plats?

– Många delar föll förstås på plats, men jag hade nog väldigt svårt att ta plats i styrelsen. Jag förstod nog inte vad min roll var i den. Och det är klart att man är ju invald för att man har någonting som gör gott för gröna näringarna. Det blev många politiska mötena, samverkan med kommungruppen. Jag tror att jag har en bra förmåga att få ihop folk till möten, jag är inte rädd för en KSO [Kommunstyrelsens ordförande], liksom.

Så fick du då efter ett år frågan om du skulle vilja bli vice ordförande. Vad tänkte du då?

–Det var ju inte självklart att jag skulle tacka ja till det, eller veta vad det innebar. Absolut inte.  Men det spelade stor roll att då gick ju Tomas [Olsson] in som ordförande, och jag blev hans vice. Och han har ju alltid bjudit in mig till hans olika saker som han har varit med på, för att lära mig styrelsearbete och allt det andra vi gör, så att jag kan bli bättre på att stötta honom och resten av styrelsen. Vi fungerar jättebra ihop, så det har varit viktigt från början.

Hur tycker du det har gått?

– Första året var väl lite kämpigt, för mig att ta min plats. Många ser nog att jag har jättebra självförtroende utifrån sett, men här inne är det inte så. Så den har jag jobbat med, jättemycket. Att jag får säga det jag vill, att jag får ta plats. Det känns som att det här året som börjar nu, att jag kommer att ta mer plats på ett annat sätt. Och faktiskt det jag säger betyder någonting, det är något jag jobbat jättemycket med, för egen del liksom.

Hur har du jobbat med det?

– För att komma hit har jag tagit hjälp av en coach. Så är det. Jag hade inte klarat det här själv och jag har satsat tid och energi på just de frågorna som jag har funderat över. Så nu känner jag mig både självsäkrare och sen så tror jag att vi alla behöver se oss själva utifrån. Så coachen har hjälpt mig se på mi själv utifrån. Med det i ryggen känner jag mig mer självsäker och jag tror att jag 2024 kommer att ta mer plats.

Är det något som har förvånat dig om styrelsen och ert arbete, som du inte visste innan?

– Förvånar mig? Vet inte, kanske mer har förvånat mig om vicerollen än om styrelsen. Att uppdraget är dels vad man gör det till, dels att det kommer med en del förväntningar, och man har ju lite mer ansvar. Sen förstår jag att det ser olika ut i andra styrelser. Vi jobbar på, är ett bra team, och det är god stämning även om vi ibland har svåra frågor att hantera. Så det känns bra.

Hur skulle du sammanfatta 2023?

– Ja, men det var ju ett tufft år. Det var många medlemmar som hade och har det riktigt tufft så vi hade mycket omsorgsarbete. Här i området vi är i klarade vi oss ganska bra ändå genom torka och blöta, men på många håll var det riktigt tufft, så att man fick nog bara vara stöd till de här andra som hade det jobbigt. Och det var förstås många andra i styrelsen som också jobbade med det, vi ryckte alla in och sa ring och prata med mig. Jag tror inte jag kunde ha tillfört så mycket mer än att lyssna. Det var ett tufft år för många.

Hur känner du dig i den rollen?

– Men där är jag nog både ödmjuk och inlyssnande. Jag kanske inte kan komma med så många praktiska råd och tips, men jag lyssnar gärna, jag tar gärna samtal med medlemmar. Och ofta är det de behöver, att man lyssnar. Men jag pratar mycket med Tomas och de andra i styrelse, Håkan [Johansson] inte minst, som är omsorgsansvarig. Det är också ett stort stöd för oss att vi har så nära kontakt med tjänstepersonerna också, att vi kan ringa dem för stöd, kanske någon information som ska fram eller så. Då kan jag också bolla vidare om det behövs, till rätt person.

– Jag tycker ju att det är så himla fint att förtroendevalda och tjänstepersonerna jobbar tillsammans. Det är inte, vad säger man? Vi är inte var för sig. Vi är ju en enhet. Så har jag alltid sett det. Och jag tror att det är också bra att jag kommer utifrån och ser det på ett annat sätt. Jag har bara jobbat i tre år i LRF som organisation. Men det har jag lärt mig, att man ska använda varandra.

Vad tänker du om 2024?

– Jag tänker att jag ska fortsätta ta min plats i styrelsen, tillsammans med de andra, och kanske framför allt fortsätta samarbetet med Tomas, hur kan vi dela upp arbetet och stötta varandra. Vi är ju ett väldigt bra team i styrelsen och jag vill säga ja till fler saker och faktiskt ta plats. Och jag tror inte jag är ensam, kanske, att känna så. Det är nog inte alltid klockrent vilken roll man har som förtroendevald, och det kan finnas en bild utifrån. Men jag vill jobba nära medlemmarna, det tycker jag är jätteroligt och jag sitter ju på medlemsfrågorna i styrelsen.

– Sen får jag hoppas att 2024 blir ett bättre år och det gör väl alla egentligen. Vi har enorma möjligheter inom lantbruket, att bidra till den gröna omställningen Sverige behöver. Men då behöver vi rätt förutsättningar, inte minst att få upp lönsamheten så vi själva kan klara av de stora investeringar som krävs, och att kunna hantera de stora risker vi tar, inte minst det vi såg förra året. Se möjligheter, det ska jag fortsätta göra.