LRF driver fråga om hur man kan klimatanpassa vattendomar

Sedan i vintras har det varit stora problem för markägare runt Roxen med den översvämmade marken och invallningar som läckt. Minst 300 hektar översvämmades och förutom höga flöden orsakade stark vind/vågor stor belastning på vallarna. På grund av den regniga hösten 2023 har vattenståndet i både Vättern och Roxen nått rekordnivåer.

Den 19 september möttes aktörer från Länsstyrelsens vattenenhet, kommuner, Räddningstjänsten, SMHI och LRF ute på Grimstad gård för att inom länets vattengrupp Älvgrupp Motala Ström bland annat diskutera problem med översvämningar och hur man kan jobba framåt. Värd för mötet var LRF Östergötland tillsammans med LRF Åkerbo lokalavdelning. Emil Ericsson, lokalavdelningsordförande, berättade om gården och om hur den och andra företag har drabbats av översvämningarna. Gabriella Cahlin, regionstyrelsen, beskrev hur täckdiken och invallningar är uppbyggda och varför en fungerande markavvattning är nödvändig för jordbruket. Vattenexpert Anuschka Heeb från Lovanggruppen guidade gruppen på en invallning och förklarade hur det fungerar och vilka utmaningar som finns.

LRF har stöttat lantbrukarna i området 

Roxens vattenstånd låg högt ända till sommaren 2024, vilket gjorde att vattnet inte kunde pumpas bort förrän i juni. De skadade invallningarna repareras nu hjälpligt då bärigheten fortfarande är delvis påverkad. Man har också fått laga länga sträckor staket på översvämmade betesmarker. LRF, både lokalavdelningen och regionen, har under den gångna vintern stöttat lantbrukarna i området. En del av problemet är att vattendomen inte medgav tappning av den vattenmängd som skulle behöva tappas för att sänka vattenståndet tillräckligt snabbt för att lantbrukarna ska hinna både laga vallar och kunna höstså.

Möten hölls i vintras också med Länsstyrelsen och Tekniska Verken som ansvarar för tappning. LRF uppmanade till att släppa mer vatten eller att tillfälligt minska tillflödet till Roxen ifrån Vättern och därmed sänka vattenståndet på de översvämmade markerna. Tekniska verken menade dock att de inte kan frångå sin vattendom utan att riskera höga bötesstraff och eventuellt skadestånd. Inte heller länsstyrelsen hade möjlighet att ta ett beslut om att vattendomen skulle frångås, då också de riskerade höga skadestånd om det blev översvämning någon annanstans i avrinningsområdet.

Frågan har lyfts till riksnivå

Slutresultatet är för vissa av lantbrukarna att man nu riskerar att inte få skörd på sin invallade mark flera år i rad. Man har valt att inte höstbruka i år då man bedömer att det innebär för stora risker. Många hektar livsmedelsproduktion går förlorad vilket är olyckligt både för den enskilde lantbrukaren som drabbas både ekonomiskt och genom den stressande situationen att inte kunna bruka sin mark, men också ur ett samhällsperspektiv där Sverige uppmanas att öka sin livsmedelsproduktion ur beredskapsperspektiv.

LRF har därför lyft frågan till riksnivå som nu driver frågan om hur man kan klimatanpassa vattendomar, så att man kan förebygga översvämningar när sjöar i vissa vattensystem närmar sig kritiska nivåer. I denna fråga har även Länsstyrelsen agerat och gör en skrivelse i frågan från sitt håll. LRF menar också att underlag borde tas fram för att underlätta för Länsstyrelsen att snabbt kunna besluta om att vattendom ska frångås, vid risk för översvämning eller svår torka. LRF lyfter även att samarbete behövs mellan kommuner och ägare till invallningsföretag om lämpliga jordmassor till rimliga kostnader samt att man bör se över vilka statliga/EU-stöd till klimatanpassning av jordbruket som behövs för att kunna hantera stora vattenmängder eller bli mer motståndskraftiga vid torka.