Förslaget om slopat beteskrav för mjölkkor är ett av flera i en utredning om hur man ska kunna öka konkurrenskraften i svensk animalieproduktion som beställts av regeringen. Framför allt gäller det hur vi ska kunna stoppa att mjölkproduktionen minskar i Sverige, vilket den gör, trots att en enig riksdag bestämt att vi ska öka vår livsmedelsproduktion i den livsmedelsstrategi som togs fram 2017. En ökad inhemsk livsmedelsproduktion är nödvändig för att kunna lösa vår matförsörjning i händelser av kris.

Vi lantbrukare ser självklart inte våra djur som maskiner utan vi bryr oss mycket om de djur vi har i våra företag, tvärtemot vad Annika Rullgård (Mora Tidning, 13/9) hävdar. Korna måste ha perfekt foder och skötsel, vara friska och må bra för att kunna växa och producera mjölk. Vi har EU:s lägsta antibiotikaanvändning vilket tyder på friska djur, detta är ett långsiktigt arbete för bättre djurhälsa som bedrivits under många år.

Alla företag måste ge ett överskott, inget företag kan leva vidare på röda siffror. Detta gäller även lantbruksföretag med mjölkkor. Om lantbruksföretag inte får generera ett överskott kommer de läggas ner och vi får en lägre livsmedelsproduktion i Sverige med igenväxta marker, förlorade arbetstillfällen osv. som följd. Vi kommer då att behöva importera mer livsmedel. När det gäller mejeriprodukter är vi idag bara självförsörjande till 70 procent. För bara 20 år sedan hade vi 100 procent självförsörjningsgrad på mejeriprodukter och detta är något som vi ska sträva efter att uppnå igen.

Nuvarande beteslagstiftning skrevs 1988 när huvuddelen av våra mjölkkor var uppbundna. I dag går 70 procent av korna i lösdriftsstallar med hög djurkomfort och det är dessa kor förändringen i lagstiftningen gäller.  Jag är övertygad om att de flesta kor kommer släppas ut även om lagen förändras. Förändringen skulle innebära att jag som mjölkbonde kan bestämma själv när och hur jag släpper ut korna och därmed slipper all administration och journalföring som följer med ett lagkrav.

Vi måste också beakta att i lantbrukarkåren är medelåldern 58 år. Ska vi få till de ägarskiften som krävs för att kunna ha kvar våra gårdar krävs framtidstro. Det i sin tur kräver att man ser en möjlighet att kunna få ett överskott i sina företag. Man måste också kunna ta ut en rimlig lön för alla de timmar man arbetar som lantbrukare.

Att som Annika Rullgård tillskriva oss lantbrukare åsikter gynnar ingen. Faktum är att ett slopat beteskrav handlar inte om minskad omtanken om våra djur, utan det är en viktig förändring för att öka försörjningstryggheten och minska importen av livsmedel. För att detta ska ske krävs att unga vill fortsätta driva våra gårdar. Tomma ladugårdar och igenväxta betesmarker är en utveckling ingen vill se, varken vi som bor här eller de som besöker oss.

Anita Boman Daniels, ordförande LRF Dalarna

Det här är en debattartikel publicerad i Mora Tidning.

Magnus Nystedt
Regional kommunikatör LRF Mitt
magnus.nystedt@lrf.se
010-184 26 49