Krönika: Sveriges åkermark

Sveriges åkermark, en gång betraktad som landets grundsten för matproduktion och ekonomisk stabilitet, står nu inför både utmaningar och möjligheter.

I takt med att befolkningen växer och urbaniseringen fortsätter att skynda på minskar den svenska åkermarken. Enligt jordbruksverket har mer än 1 miljon ha åkermark försvunnit under de senaste hundra åren och varje år förloras nya ha till exempelvis städer, vägar, industrier, återvätning och även igenväxning där det helt enkelt är olönsamt att odla. 

Åkermarkens försvinnande har både direkta och indirekta effekter, för det första innebär det mindre mark att odla på vilket i sin tur gör oss mer beroende av importerat livsmedel, för det andra medför förlusten av åkermark också en minskad biologisk mångfald. 

Samtidigt som vi förlorar åkermark står vi inför klimatförändringar som hotar det jordbruk som är kvar. Extremväder såsom torka, översvämningar och förändrade växtsäsonger gör odlingarna mer osäkra och kräver både ny teknik och en annan syn på hur vi ska förvalta våran jordbruksmark. 

En viktig aspekt är markens förmåga att binda koldioxid. När åkermark bebyggs eller försummas förlorar vi en potentiell kolsänka, därför handlar dagens jordbruk inte bara om att producera ma, den är även en pusselbit i klimatarbetet.

Men det finns också hopp när man ser en ökad medvetenhet kring behovet av åkermark. En viktig fråga är att ge bönderna rätt förutsättningar att bedriva ett hållbart jordbruk. Jordbrukspolitiken måste ge oss förutsättningar bedriva lönsamma företag.

Vi står inför ett vägval men det finns lösningar! Om samhället ser åkermarken som den resurs den är har vi alla en chans att bidra till att den bevaras, förvaltas och utnyttjas på ett hållbart sätt.

Henrik Nyqvist, Jönköpings regionstyrelse