Krönika: Petter Schwan

Petter Schwan i regionstyrelsen skriver i sin krönika om solpaneler och energigemenskaper.

Det vackraste jag vet en solig januaridag är att köra genom en frostigt gnistrande björkskog eller en granskog med snötunga hängande grenar. Det näst vackraste är att passera ett ladugårdstak fyllt med blåsvarta gnistrande solpaneler som levererar grön el till sin ägare och till grannfastigheter.

Alltför ofta är dock det stora taket bara fyllt till en bråkdel med paneler och stora ytor gapar tomma och förblir outnyttjade för den i vår tid så kritiskt viktiga resursen, förnyelsebar el.

Ibland är det så enkelt att det saknas kapital eller möjlighet att ansluta mer effekt till nätet i anläggningen, men ofta är det krångliga skatteregler och begränsningar i el-lagen som försvårar eller gör det olönsamt att täcka hela taket med paneler.

Det som är tydligt när man jämför regelverken är att det finns en skev jämvikt till fördel för privatbostäder med små anläggningar genom bidrag och till de stora markbundna anläggningarna eftersom de får en låg kostnad per installerad kW. Ladugårdstaken däremot hamnar i ett limbo utan tydliga fördelar åt något håll när de i själva verket borde vara första prioritet för samhället.

En möjlighet till att rätta till denna skeva fördelning stavas energigemenskaper. Det praktiseras i både stor och liten skala i våra europeiska grannländer men i Sverige har lagstiftarna valt en mycket passiv hållning i frågan. Man anser att man underlättar genom att åtminstone inte försvåra och vill låta parterna själva komma överens om hur energigemenskaper kan utformas. Parterna är i detta fall ett monopolstyrt elnätsbolag, ett elhandelsbolag och den tilltänkta energigemenskapen. Således på intet sätt jämbördiga och helt i händerna på ett elnätsbolag och dess vilja att visa beredvillighet och vara föregångare.

Energigemenskaper syftar till att ge alla medborgare möjlighet att vara rådiga över sin egen energiproduktion oavsett tjocklek på plånbok och boendeform. I den gemensamma framtiden har lantbrukaren chansen att mot bra ersättningar upplåta lämpliga tak eller mark där många tillsammans kan investera i en rationell och kostnadseffektiv produktion av sol-el i stor skala. På så sätt blir våra gårdar de nya naven i lokalsamhället både för mat-och energiproduktion. De större säkringsstorlekarna skapar också möjligheter till att vara mer flexibel gällande stora tillfälliga effektuttag när elpriserna är gynnsamma. För vinnarna i de framtida variabla energisystemets darwinistiska kamp är de som gemensamt anpassar sig och har möjlighet att vara flexibla.