Krönika: Mathilda Åberg

Nu när sommaren börjar gå mot höst reflekterar Mathilda kring att vara boende och verksam på en turistintensiv plats.

Ofta när jag pratar om Stockholm blir det att jag säger ”hemma”. Nyligen var jag just i Stockholm och efter ett dygn fick jag brått hem. Till Gotland. Jag har också haft Bryssel som mitt hem under flera år. Det är en ynnest att ha så många hemma-platser att få vara på.

I år har turism och detta att vi lånar platser av varandra väckt mycket känslor, i alla fall hos vissa. Besökarna, som är så tärande, och samtidigt så närande. Som får samhällen att vibrera av liv, som skapar trängsel och oväsen. Man blir störd och det händer roliga saker. Förutom att skattebetalande fastboende alltid har en demokratisk fördel där man bor, så kanske det finns en moralisk aspekt av det här tudelade myntet? Är någon mer värd en plats än någon annan?

Nu närmar sig tiden när lugnet breder ut sig över Gotland. En njutningens tid. Men det blir den ju bara av att sommaren varit intensiv. Precis som jag njuter av sommaren för att det har varit vinter. Liksom jag älskar att få komma hem till Grötlingbo efter att jag varit i Stockholm en stund. Utan kontrasterna blir tillvaron rent ut sagt tråkigt. Jösses vad bra jag har det!

Mathilda Åberg 
Styrelseledamot LRF Gotland