Krönika: Martina Schagerlund

Martinas krönika tar såhär i skördetider upp lantbrukarkårens arbetsvillkor och mående utifrån egna erfarenheter förra året.

Kära medlemmar! Äntligen har vi gått in i skörd 2024 och 2023 börjar lägga sig i minnesbanken. Förra året fick mig nästan att kasta in handduken för gott. Sämsta skörden, sämsta ekonomin och personalbrist på det. Ingen semester. Det var så illa att jag ringde bondekompis, en fantastisk hjälp till slutkörda lantbrukare. Men skam den som ger sig! I år har det gått som tåget och minnet är kort. I år går vi in i skörd efter en välbehövlig semester, utvilade och taggade. 

”Jordbruk är inget för veklingar” brukar jag säga till mina anställda. Vi lagar maskiner i fält i ur och skur, rensar stopp i torkar och utgödslingar, kör dygnet runt med regnet flåsande i nacken, drar ut kalvar dygnets alla timmar, springer på larm i kycklingstallar; ja listan kan göras lång. Utöver allt detta är vi en del av marknadsekonomin och världsmarknaden. Är det några som verkligen behöver semester för att vila både kroppen och knoppen så är det lantbrukarkåren. 

Jag frågade ChatGPT om lantbrukare är mer drabbade av psykisk ohälsa än andra yrkesgrupper och svaret var ja! Den hänvisade även till forskningen, så jag hoppas att det stämmer någorlunda. Varför är det så? 

• Hög arbetsbelastning
• Fysiskt kärvande arbete
• Ekonomisk osäkerhet
• Säsongsbetonat mycket intensivt arbete
• Social isolering, ensamarbete kan leda till brist på socialt stöd
• Brist på återhämtning, många lantbrukare tar sällan ledigt  

Så min förhoppning är att ni alla har haft en välbehövlig semester med vila och tid för familj och vänner. Om ni inte lyckades få till ledighet i år, så sätt målet inför nästa år. Planera ledigheten i god tid och ta in ersättare om så bara för några dagar. Att ta ledigt är ett styrketecken! 

Ta hand om er och lycka till med skörden! 

Martina Schagerlund
Styrelseledamot LRF Södermanland