Krönika: Gabriella Cahlin
2024-02-29
Gabriella Cahlin, ledamot i regionstyrelsen i Östergötland, skriver i sin krönika om det höga vattenståndet i våra vattendrag och sjöar, hur det påverkar lantbrukare och vad LRF gör regionalt i Östergötland i frågan.
En mycket blöt höst har följts av en ”riktig vinter” med snö. När den nu har smält undan har vi fått en tidig och mycket ymnig vårflod. Vattenståndet i våra vattendrag och sjöar är mycket högt, i Roxen så högt att invallningarna riskerar att rämna. Lantbrukare runt sjön har den senaste tiden slitit med att pumpa vatten och förstärka vallarna. Nu har många stängt av pumparna och låtit marken bli översvämmad, för att försöka skona vallarna.
Med anledningen av de höga flödena har Älvgruppen för Motala Ström aktiverats. Det är första gången det händer sedan gruppen bildades för några år sedan. Älvgruppen leds av Länsstyrelsen och är ett forum för samarbete mellan myndigheter, kommuner, kraftbolag och andra intressenter inom vattendragets avrinningsområde i frågor om vattennivåer och flöden. Jag deltar som LRF:s representant.
Vi har tyvärr ännu inte nått så långt att vi aktivt har kunnat minska trycket på Roxen, mer än det som redan görs inom ramen för kraftverksföretagens vattendomar. Men det har varit en bra och viktig dialog och jag upplever att jag har fått gehör och förståelse för lantbrukets perspektiv. Vattnets flöde genom Motala Ström är komplicerat och vi kan inte rädda Roxens invallningar på bekostnad av översvämningar någon annanstans.
Länsstyrelsen har möjlighet att beordra kraftverksföretagen att tillfälligt frångå sina vattendomar, för att hålla kvar eller släppa på mer vatten vid olika kraftverk i systemet, i syfte att skydda vissa områden eller infrastruktur mot översvämning. Men myndigheten tar då över ansvaret för räddningstjänsten och även eventuella skadeståndskrav till följd av beslutet. Det kan som nog alla förstår bli väldigt dyrt. Länsstyrelsen hade troligen ändå varit beredda att ta detta beslut häromdagen, om vattennivån för Glan hade varit lägre. Men även Glan ligger tyvärr nära gränsen för översvämning, systemen hänger ju ihop.
I både diskussioner om förebyggande arbete och vid den senaste tidens mer akuta möten har diskussionen landat i att vattendomar utgör mycket strikta begränsningar för möjligheterna att reglera flöden vid ”onormala nivåer”. Kraftbolagen bryter inte mot vattendomarna om de inte beordras av Länsstyrelsen. Och oron för att Länsstyrelsen blir skadeståndsskyldiga riskerar att leda till ett moment 22.
Vi är lyckligt lottade i länet som har Vättern som en gigantisk vattenreservoar. Att tillfälligt höja vattenståndet i Vättern något skulle få små konsekvenser för sjön och även för Jönköping, men potentiellt stor betydelse för sjöarna i Motala Ström – om regleringen görs i tillräckligt god tid. Även det skulle dock kräva att man tillfälligt frångår gällande vattendom. Man kan också undra om det i ett längre perspektiv finns mer att göra i Norrköping, som blivit den flaskhals genom vilken allt vatten från Motala Ström ska passera på sin väg till Bråviken. Tar man i stadsplaneringen höjd för ett förändrat klimat, när man planerar nya bostadsområden? Behövs det rentav någon ”reservkanal” för vattnet vid höga flöden och har naturliga sådana passager byggts bort?
Lantbruk och elproduktion, landsbygd och stad är sammanlänkade genom vattnet i en komplex väv. Därtill kommer vattendomar som formulerats i en helt annan tid, då både samhället och klimatet såg annorlunda ut. Det är endast genom goda samarbeten och helhetssyn på hela avrinningsområden som vi kan lösa knutarna.
Sist men inte minst; ni som jobbar nära vattendrag med höga flöden, var försiktiga! Detta gäller även när vattnet drar sig undan, eftersom riskerna för jordskred då ökar.
