Krönika: Kristin Södergren

Kristin Södergren i regionstyrelsen skriver om det rekordtidiga vårbruket, om att drabbas av brand, hjälpsamheten på landsbygden, oron i omvärlden och att det känns bra att vara bonde och producera mat som vi alla behöver.

I år kom våren tidigt! För oss i nordvästra delen av länet har det verkligen varit rekordtidigt vårbruk. Vi har aldrig någonsin påbörjat vårbruket och harvat och sått klart så tidigt som i år. Mitt ansvar är harvningen, sonen har kört flytgödsel och mannen har kört gödning och sått. Dagarna flöt på riktigt bra. Väderprognoserna stämde hyfsat. Det blev inte en enda fastkörning och det har gått att köra även på de fuktigaste ställena där vi annars kanske håller lite avstånd. Baksidan av detta är väl kanske att det är lite väl torrt. Vi behöver mer vatten i markerna helt enkelt. Tänk att vi bönder aldrig är helt nöjda. Men nu har det kommit lite regn i några dagar. Vallarna behöver dock mycket mer. Men vädret styr vi inte över så det är som det är.

Vi fick en fin påskhelg med våra nära och kära. Det var skönt och trivsamt med hela familjen hemma och nära. Dock blev det ledsamt när vi fick höra att ytterligare kollegor i länet drabbats av en fruktansvärd ladugårdsbrand. Det är verkligen otäckt när det händer och många tankar har gått till familjen. Om jag förstått det rätt så har många grannar och vänner till de drabbade kommit för att hjälpa till och det känns gott att höra. Vi blev ju själva drabbade i höstas av en brand och en sak som en brandman sa då var att ”när det brinner i stan tar folk fram mobilerna och filmar – här på landet kommer folk och vill hjälpa till i stället!” Det ligger något i det. Det var verkligen en fin uppslutning av grannar och vänner som kom och hjälpte till och det kändes så otroligt fint. Det är jag väldigt tacksam för!

Vi är mitt uppe i byggprocessen för att bygga ett nytt sinko- och ungdjursstall efter branden här hos oss i höstas. Det är mycket papper som ska ordnas, offerter som ska granskas möten med försäkringsbolag och byggare. Samtidigt som vi ser en framtid i branschen så kan jag inte låta bli att tankarna gå till de stora orosmomenten som händer i omvärlden med krig, svajig börs och maktfullkomliga ledare. Det blev mycket tankar där i traktorn under vårbruket. Stort och smått. Oro och glädje. Men till sist så kom jag nog fram till att det ändå känns rätt bra att vara bonde och producera mat – från jord till bord. För att äta det behöver vi alla göra!

Med hopp om en fortsatt fin vår och en lugnare omvärld!

Kristin Södergren
Styrelseledamot LRF Södermanland