Katarina Hedmans resa från mjölkgård i Roslagen till Bryssel

Katarina Hedman växte upp på en mjölkgård i Roslagen, var tidigare ordförande för LRFs kommungrupp i Norrtälje, och arbetar nu som näringspolitisk rådgivare i Bryssel.

Berätta om dig själv, vem är du?

Jag heter Katarina och är uppvuxen på en mjölkgård i Roslagen. Jag har precis tagit agronomexamen och känner att jag äntligen vet vad jag vill göra när jag blir stor. Att jobba i de gröna näringarna eller för LRF var inte alls något jag drömde om när jag var liten och istället sökte jag mig mot Stockholm och musikbranschen efter gymnasiet. Men ändå har jag alltid haft ett intresse för lantbruksfrågor och tyckt att det är viktigt att köpa svenska livsmedel till exempel. Så efter ett par år började jag ändå känna att det var något annat jag egentligen ville jobba med, att det var andra frågor som var viktigare för mig och som jag hellre ville jobba med än de frågor jag jobbade med i musikbranschen.

Jag var administrativ chef på branschorganisationen Musikförläggarna när jag sa upp mig för att börja studera till agronom och jag har inte ångrat mig en enda dag. Under studietiden har jag passat på att samla på mig lite arbetserfarenhet inom de gröna näringarna, jag har varit projektledare för Food Safety Uppdate, en temadag för livsmedelssäkerhet, och jobbade två somrar som fältbesiktare på Jordbruksverket. Jag engagerade mig också i LRF och var ordförande för både Söderby-Karls lokalavdelning och för Norrtälje kommungrupp, något som gav bra insikt i både hur LRF fungerar men också gav mig mer förståelse för hur lantbrukare tänker och fungerar. Alla bönder är med sin drivkraft och sitt engagemang på något sätt väldigt lika samtidigt som var enda bonde är unik och driver sin gård på sitt eget sätt med sina egna lösningar baserat på vad som passar bäst just där.

Under min sista termin på utbildningen var jag praktikant på Sveriges EU-representation i Bryssel, där jag tillsammans med mina handledare fick delta i massa spännande möten - Allt ifrån arbetsgruppsmöten där NGT, regionala utvecklingsfrågor eller veterinära frågor diskuterades till jordbruksministerråden där jag fick delta i både förberedande möten och på ministermötena tillsammans med Peter Kullgren.

Du har precis börjat jobba som näringspolitisk rådgivare i Bryssel, vad innebär det jobbet?

Jobbet innebär att representera LRF och Sveriges bönder i Bryssel och i den europeiska bondeorganisationen, Copa, och organisationen för lantbrukskooperativ, Cogeca. LRF har haft ett Brysselkontor sedan 1989 (flera år innan vi blev medlemmar 1995) och kortfattat är vår roll att vara ”öga, öra och dörröppnare i Bryssel”. Lite som en ambassad för LRF hemma.

En stor del av jobbet går ut på att hålla sig uppdaterad om det senaste som händer inom EU när det kommer till jordbrukspolitik och andra frågor som påverkar svenskt lantbruk. Men kärnan av det vi gör är såklart näringspolitisk påverkan. Vi försöker göra LRF:s röst hörd mot beslutsfattarna i Bryssel. Det innebär att försöka påverka EU-kommissionen, Europaparlamentet och ministerrådet, även om vi främst påverkar Ministerrådet hemma i Sverige, det vill säga mot vår egen regering. För att lyckas krävs att vi samarbetar med våra kollegor från andra länder och därför är arbete i Copa-Cogeca en grundförutsättning för att vi ska lyckas. En stor del av arbete går därför åt till att samordna med våra sakfrågeskunniga och förtroendevalda hemma. Att underhålla och utveckla nätverk i Bryssel är också en stor del av jobbet, därav blir det mycket möten.

Vi bevakar det som händer i Europaparlamentet och försöker ha regelbundna och riktade möten med våra viktigaste Europaparlamentariker för att informera om LRF:s ståndpunkt i olika frågor. Vi träffar också EU-kommissionen, det är den institution som har förslagsrätt så det är mycket viktigt vi spelar in till dem hur olika regelförslag eller kommande initiativ kan tänkas slå mot svenskt jordbruk. Vi deltar också i presidiemötena, de strategiskt beslutande organen i Copa-Cogeca, tillsammans med LRFs ordförande Palle Borgström, Lennart Nilsson som är styrelseledamot men även ordförande för Cogeca, den kooperativa delen i Copa Cogeca. Även Hans Ramel från riksförbundsstyrelsen brukar delta. Varje vecka skriver jag också LRF:s Brysselnytt, ett nyhetsbrev för dem som vill hänga med på vad som händer i EU när det kommer till jordbruk, skog och livsmedelsproduktion.

Är det något som har förvånat eller överraskat dig med nya jobbet eller Bryssel?

Kulturkrocken hade jag inte förväntat mig. Trotts att Bryssel och Belgien inte ligger långt från Sverige så är mycket annorlunda här. Samtidigt samlas människor från hela Europa här och det ger verkligen en kulturkrock och en kulturblandning!

Som svensk förvånar det mig att möten ytterst sällan börjar i tid, såväl ministermöten som arbetsgruppsmöten i rådet hade ofta minst en akademisk kvart. När det kommer till jämställdhet, jämlikhet och mångfald tycker jag att vi fortfarande har en lång väg att gå i Sverige, men här märks det att vi är ett av de mest jämställda länderna i Europa.

Du var tidigare ordförande i LRFs kommungrupp i Norrtälje, vad var roligast och mest utmanande med det?

Jag tyckte det roligaste var möjligheten att påverka politikerna på det lokala planet. Att till exempel delta i möten med kommunens landsbygdsråd och bidra med lantbrukets perspektiv på allt från kommunens beredskapsplanering till kommunens översiktsplan. Att hela tiden påminna kommunens politiker och tjänstepersoner om lantbrukets möjligheter och utmaningar.

Vad tar du med dig från din erfarenhet med LRF i Norrtälje till Bryssel?

Att ha varit förtroendevald gör att jag tycker att jag har en känsla för vad LRF tycker som organisation, eller åtminstone vad lantbrukare i Norrtälje skulle kunna tycka. Vilket är något som är värdefullt i alla delar av mitt arbete här. Att förstå LRF ser ut på företroendesidan har också gjort det lättare för mig att komma in i mitt arbete eftersom det var något jag redan kunde och därför inte behövde lära mig.

Vad kan LRF lära sig av Bryssel?

Jag tänker att LRF:s medlemmar redan kan en hel del om vad som sker i Bryssel när det kommer till politik och olika lagförslag. Dock tror jag inte lika många vet att vi har ett kontor här i Bryssel eller förstår vad vi har det till. Bryssel är ju EU:s hjärta och de viktigaste politiska besluten som rör alla EU:s medborgare, inte minst LRF:s medlemmar fattas här i Bryssel. Därför har LRF ett kontor här, för att det är ett måste att vara på plats och försöka påverka de beslut som fattas här. För att vara framgångsrik i det arbetet krävs att vi samarbetar med andra och skapar allianser, att vi har bra nätverk, att vi har tydliga budskap som kommer vid rätt tidpunkt och att vi hela tiden tänker utifrån ett EU-perspektiv. Att skapa ett bra nätverk tar lång tid och att nå framgång i frågor handlar om att vara uthållig och kompromissvillig. Dessutom måste vi tänka på de kulturella skillnaderna som vi har i Europa, alltifrån språk, uttryckssätt, historia, tonläge och värderingar. Det gäller att vara ödmjuk för detta.