Inte markägarens ansvar att vara först på plats vid trafikskadat vilt

Lokalavdelning Öja-Västermo belyser, i en sent inkommen motion/skrivelse, problemet med ökande viltstammar som även medför ökat antal viltolyckor i Södermanland. Vissa vägar är särskilt utsatta och markägare invid större vägar får åka och ta hand om trafikdödade djur med nästintill ständig jour. Det är en ohållbar situation och ansvarsfrågan behöver belysas. 

När en viltolycka sker ska den som orsakat olyckan alltid ringa 112. Eftersöksjägare anknutna till nationella viltolycksrådet gör, på uppdrag av polisen, eftersök på trafikskadat vilt. Dessa jägare har kompetens och specifik utbildning, utrustning och är försäkringsskyddade samt får ersättning för arbetet. Om en person som kolliderat med vilt kontaktar markägaren i första hand så ska markägaren hänvisa till 112. Det är inte markägarens ansvar att vara först på plats och ta hand om olycksskadat vilt. Det är lätt att man som markägare tar emot samtal och hjälper till, men polis måste kontaktas, det är även nödvändigt för att den som kolliderat ska få ersättning för skador på bilen.

Polismyndigheten har sedan 2007 ansvar för samordning av verksamheten för eftersök av trafikskadat vilt. I ansvaret ingår både att samordna samverkan med medlemsorganisationerna i nationella viltolycksrådet (NVR) och att ansvara för att organisera polisens operativa hantering av viltolyckorna. 

Inget tvång att ta vara på det dödade viltet

Tillsammans med Jägarnas Riksförbund tillhandahåller Svenska Jägareförbundet eftersöksjägare med spårhundar och kontaktpersoner för viltolycksorganisationen. Trafikverket har huvudansvar för det viltolycksförebyggande arbetet. Naturvårdsverket får styra jägarnas del av den operativa viltolyckshanteringen, till exempel genom föreskrifter om tillåtna vapen och ersättningar till den som har genomfört eftersök och avlivning av trafikskadat vilt.

Vid en viltolycka tillfaller viltet jakträttshavaren, så länge det inte är fråga om statens vilt. Regeringen har dock medgivit en möjlighet för jakträttshavaren att få behålla älg eller hjort, trots att de som utgångspunkt är statens vilt när dessa djur är fredade. Det finns inget tvång att ta vara på det dödade viltet. På större vägar har Trafikverket ett ”uppstädningsansvar” så där hamnar det oftast på dem att hantera frågan. På dessa vägar finns även en uttalad risk för enskilda markägare att städa efter vägen.

Extremt mycket vilt i länet

LRF Södermanland ser ett behov av att denna fråga utreds vad gäller ansvar för vem som tar hand om trafikdödat vilt på och nära vägar och även hur kadaver hanteras.

- Regionstyrelsen föreslår att frågan tas vidare i det regionala viltolycksrådet och i viltförvaltningsdelegationen. Det är även bra att medlemmar känner till vad som gäller och vilka skyldigheter man har eller inte har, säger Clas Rydberg. 

Ett särskilt problem för Södermanland är att det finns extremt mycket vilt i länet och därmed är viltolycksstatistiken hög.

Fortsätt provta fällda vildsvin

Dessutom finns många vildsvin och en risk för spridning av smittor - afrikansk svinpest, men även salmonella som blir alltmer spridd i Södermanland.

Läs mer om salmonella hos vildsvin här: https://www.sva.se/amnesomraden/smittlage/overvakning-av-salmonella-choleraesuis-hos-vildsvin/

- Smittspridningen är en tickande bomb. Vi ser en stor ökning i länet och uppmanar markägare och jägare att fortsätta provta fällda vildsvin och anmäla självdöda. Vi hör att många noterar en minskning av smågrisar och undrar om de kan ha dött av sjukdom, påtalar Clas Rydberg, viltansvarig i LRFs regionstyrelse i Södermanland.