Ingvor och Åke Nilsson från Vänge fick guldmedalj

Egentligen har Ingvor och Åke Nilsson mjölkat ihop till guldmedaljen tidigare. Men i början missade de att anmäla vem som var ansvarig för mjölkningarna och några år försvann även när de flyttade verksamheten till nya gårdar. Så de är glada att det äntligen blev en medalj, berättar Ingvor Nilsson.

– Den är ett roligt erkännande och vi är stolta över vår mjölk. Vi har haft toppkvalitet länge och framför allt känner vi glädje över att ha klarat det här tillsammans. De senaste 30 åren har det varit jag, Åke, sönerna Lennart och Jörgen och vi har rott det i land som ett lag. 

Ingvor var från början högstadielärare i matte och fysik men när hon gifte sig med mjölkbonden Åke 1970 blev hon alltmer involverad i djuren. 1975 tog han över föräldragården med 50 kor och sedan dess har de hunnit med en flytt till en gård i Dala Järna där de hade 60 kor och en flytt till nuvarande gård i Ålands-Västerby som de kom till 1987. Då var där plats för 90 kor. Under åren har familjen Nilsson moderniserat och byggt till. Först blev det en lösdrift 1998 och sedan en utbyggnad 2011. Där har de i dag 180 kor som sedan 2014 mjölkas med robot.

– Fram tills vi satte in robotar var jag huvudansvarig för mjölkningarna och som den mattelärare jag är har jag räknat ut att jag under 45 år har mjölkat 78 kor i snitt varje dag. Och jag har varit med om att mjölka i spannar, med rörmjölkning, i mjölkgrop och med robot.

Sitt gamla jobb har hon fått god användning för genom åren.

– Givetvis har jag glädje av matte i bokföringen och det faller sig lätt för mig att hålla reda på kornas olika nummer och vad de mjölkar. Det är fullt av matte på vår gård och fysik hittar man också överallt. 

Med åren har Ingvor och Åke Nilsson börjat känna sig lite slitna, men de vill inte lägga av.  I dag är hennes huvudsyssla att sköta kontoret medan han fortfarande kör traktor. Ingvor berättar att allt på en mjölkgård hänger ihop och man måste alltid sätta djuren först om det ska bli bra. Det handlar om allt från att vara noggrann med foder och skötsel till att se till att utrustningen fungerar perfekt.

– Vi bytte till uppdaterade robotar i höstas och när man satsar som vi gör behöver allt på gården vara välskött. Det gäller att få djuren att må bra och svara på de insatser vi gör. Att vi skördar ett bra foder som ger oss den mjölkmängd vi vill ha så att vi klarar våra utgifter. Hela kedjan måste funka och det är intressant och sporrande.

Tekniken gården satsat på är till god hjälp, men den ersätter inte den mänskliga närvaron i ladugården, säger Ingvor Nilsson.

– Jörgen och Lennart lägger lika mycket tid på korna som tidigare, men på andra sätt. I stället för att stå i mjölkgropen kan de ge dem mer tillsyn, klippa dem, hålla dem rena och hinna med småpyssel. Lösdriften gjorde också mycket för djurens hälsa, där kan de röra sig på ett helt annat sätt.

Gårdens kor ger både mjölk av högsta kvalitet och ligger bra till när det gäller avkastningen, berättar Ingvor Nilsson.  

– Vi är stolta över att producera så mycket bra mjölk. Det är ett viktigt livsmedel och det är viktigt att vi producerar mat där vi kan i Sverige. Det talas mer om beredskap i dag och jag hoppas att det inte ska behöva bli kris för att folk ska förstå lantbrukens betydelse.

Med mjölkgårdarna kommer också öppna landskap och i djurens beteshagar gynnas den biologiska mångfalden.

– Närproducerad mat innebär inte bara kortare transporter, det finns fler fördelar i närmiljön. Jag brukar glädjas när jag ser skyltar om närproducerat i butikerna, säger Ingvor Nilsson.

Det finns också spännande sätt att ta vara på gårdarnas resurser på fler sätt, berättar hon. En satsning som de ville få till men som inte blev av var att förädla gödsel till energi till Uppsala kommun.

– Skit är en resurs som kan ge näring på våra åkrar i ett kretslopp men även användas på fler sätt. Jag hoppas att det här kan utvecklas mer framöver.

Familjen Nilsson har alltid diskuterat mycket och bollat idéer när det gäller lantbruket. I våras stod de vid ett nytt vägval, berättar Ingvor.

– Vi behövde göra något åt robotarna. Våra dåvarande var på väg ur produktion och det skulle inte gå att få tag på reservdelar. Vi kunde antingen välja att stiga av eller investera stort i nya. Men vi har vigt våra liv till det här och sa att vi satsar! Folk måste ha mat i framtiden också!