Hög tid för politiken att stoppa dammutrivningarna 

DEBATT: Trots ett stort motstånd från både kommunalt håll och från allmänheten riskerar många av Sveriges cirka 10 000 dammar nu att raseras.

Denna text är ursprungligen en debattartikel som publicerats i flera västgötska dagstidningar. 

Trots ett stort motstånd från både kommunalt håll och från allmänheten riskerar många av Sveriges cirka 10 000 dammar nu att raseras. Det är nämligen så att huruvida en damm ska rivas eller inte avgörs beroende på om dammen skulle kunna utgöra ett vandringshinder för fiskar. Ytterst få andra aspekter tas i beaktning.

Men vad blir egentligen konsekvenserna när fördämningar, som i vissa fall funnits i hundratals år, rivs ut och hela sjöar torrläggs?   

Listan kan göras lång men för att nämna några potentiella risker kan utrivningarna medföra problem för dricksvattenförsörjning, etablerade ekosystem, lokal brandberedskap, leda till översvämningar och drastiskt förändra boendemiljöer, kulturmiljöer samt turism vid våra vattendrag. Sedan är det inte bara samhället i stort som riskerar att drabbas. Det gör även enskilda individer. Den som äger mark med en damm på kan man bli ålagd att riva ut en den vilket i sin tur kan tvinga markägaren att göra flera kostsamma utredningar. Utredningar som snabbt kommer upp i sexsiffriga belopp och kan innebära en personlig konkurs, innan man ens kan börja riva ut dammen.   

Hur har vi egentligen hamnat här kan man fråga sig? Jo, till skillnad från de flesta andra EU-länder har Sverige en särskild förvaltningsmodell där våra myndigheter är fristående. Samtidigt styrs Sverige i hög grad av EU-direktiv, exempelvis vattendirektivet som är grunden till dammutrivningarna. I utformningen av dessa EU-direktiv utgår man, i kontrast till den svenska förvaltningsmodellen, från att det genomgående ska finnas en politisk närvaro och att myndigheter inte ska ha makten när direktiven tillämpas. EU-rätten bygger alltså på ett politiskt engagemang som vi i Sverige inte har någon tradition av.    

Vattendirektivet har utrymme för mycket större politisk styrning än vad vi har idag och precis som i andra EU-länder bör även politiken i Sverige ta för sig mer. Mer än vad man är van vid. Och det är hög tid att skrida till verket. Om politiken vill skydda fler samhällsintressen än fria vandringsvägar och förhindra att enskilda markägare hamnar i en ekonomiskt orimlig situation måste man agera nu. Ändra lag och vägledningar. Genomför det förslag till förändrad vattenförvaltning som lades fram i en utredning redan för 5 år sedan (SOU 2019:66). Annars kommer dammutrivningarna fortsätta, trots förödande konsekvenser. 

Sofia Karlsson
regionordförande LRF Västra Götaland