Hej då Hans Ramel – som avgår som regionordförande i LRF Skåne vid stämman

Varför avgår du som regionordförande?

- Jag blev invald i LRF:s riksförbundsstyrelse i maj förra året och vill fokusera på att göra ett så bra jobb som möjligt. Jag tänker också att LRF Skånes medlemmar behöver en ordförande som är fokuserad på Skåne och inte sitter på dubbla stolar i organisationen. Efter sex år är det dessutom bra att ge plats åt nya krafter och idéer. Jag vill tacka alla som har bidragit till att göra min tid som ordförande så kul och givande.

Du kom in i styrelsen 2013 och blev ordförande 2018, hur känns det att lämna över stafettpinnen?

- Det är en mix av känslor och lite vemodigt, med tanke på hur bra jag trivs i LRF Skåne. Att arbeta med alla, både i styrelsen, personalen och medlemmarna, samt andra förtroendevalda har varit en positiv upplevelse. Samtidigt känner jag att det är rätt att lämna över nu, särskilt med tanke på den kvalificerade styrelsen vi har som kommer fortsätta arbetet på ett utmärkt sätt.

Vilket är ditt starkaste minne från dina sex år som regionordförande?

- Det är ingen lätt fråga. Det finns många starka minnen. Att träffa och diskutera med medlemmar och att lyssna på deras berättelser och erfarenheter från våra olika branscher har gjort starka intryck. Särskilt inspirerande är det nog när jag träffat unga medlemmar som går ”all in”, som verkligen satsar på näringen, då blir man på gott humör och får ny energi. Regionstämmorna är alltid spännande och har varit minnesvärda. Och det är alltid kul att träffa och skaka hand med personer man ”känner igen från tv” som till exempel Frankrikes president Emmanuel Macron nu senast. Men det är verksamheten i Skåne och medlemmarna som har betytt mest.

Du kallas ibland för Skånes ”Bondeboss” – vad har det inneburit för dig?

- I LRF Skånes dokument för organisation och ledning står det att ordföranden är Skånes bondeledare. Det är en väldigt hedersam benämning som jag alltid känt mig väldigt stolt men ödmjuk inför. Den lite mer humoristiska titeln ”Bondeboss” är det nog min styrelsekollega Maria Hofvendahl Svensson som först satt snurr på (skratt). Oavsett benämning så handlar uppdraget om förmånen att få representera våra medlemmar och vara näringens samlade röst till beslutsfattare och allmänheten. Där har jag försökt att verkligen lyssna in synpunkter från hela medlemskåren. LRFs bredd är ju en stor styrka, men ibland också en utmaning när man ska formulera sig spetsigt och tydligt samtidigt som ingen ska känna sig bortglömd. Men det känns fint och lite högtidligt att nu få lämna över titeln, Skånes bondeledare, till nästa ordförande.

Kan du nämna några saker som du är extra stolt över under din tid i styrelsen?

- Jag är stolt över min styrelse och det goda samarbetet i styrelsen men också med personalen och med förtroendevalda i hela Skåne och resten av landet.

- Vi har i LRF Skåne under de här åren byggt upp goda relationer med myndigheter, vilket har bidragit till konkreta förbättringar. Utan att för den skull vara några ”ja-sägare” så har vi en professionell och samarbetsinriktad relation med bland andra Länsstyrelsen Skåne och Region Skåne. 

- Hanteringen av torkan 2018 och andra extraordinära händelser som uppkommit är också något jag är stolt över.

- Vi har samarbetat bra med branscherna och bedrivit påverkansarbete tillsammans.

- Jag är nog framförallt stolt över att vi är så många som jobbar tillsammans och hjälps åt att dra LRF Skåne framåt på alla nivåer. Det var ett mål för mig från början att det inte bara skulle bli ”Hans Ramel” utan att många skulle hjälpas åt. Vi har hamnat i ett bra läge där tycker jag. 

Du har träffat många medlemmar och tjänstepersoner från andra organisationer. Vem har gjort störst intryck på dig?

- De fem landsbygdsministrar som jag träffat under min tid i styrelsen – Eskil Erlandsson, Sven-Erik Bucht, Jennie Nilsson, Ann-Caren Sätherberg och Peter Kullgren har alla gjort intryck på mig på olika sätt, särskilt när vi fått ta emot dem i Skåne. Men att träffa president Emmanuel Macron var naturligtvis också en spännande upplevelse. Men som jag sa innan så har jag nog tagit ännu större intryck av engagerade medlemmar och förtroendevalda med konstruktiva tankar och idéer kring sitt eget företagande och för våra gröna näringar. Deras entusiasm ger mig ny energi och inspiration.

- En företeelse jag tar stort intryck av varje år är känslan jag får när jag stiger innanför dörrarna på riksförbundsstämman på Sånga Säby. Överallt hör man förväntansfulla röster som beskriver ungefär samma utmaningar och möjligheter, fast på olika dialekter från hela vårt avlånga land. Jag slås varje gång av en insikt om att LRF är större än man kan tro och att vi samtidigt som vi har olika förutsättningar också har väldigt mycket gemensamt med varandra över hela landet. 

Vilka är dina viktigaste lärdomar ifrån LRF som både medlems- och företagarorganisation? 

- Jag kommer spontant att tänka på att kommunikation är viktigt och utmanande. LRF gör verkligen mycket för många inom en mängd områden. Många gånger när jag berättar om framgångar vi haft har jag fått synpunkten att ”varför har jag inte hört det” och att LRF borde bli bättre på att nå ut med information och på att kommunicera våra framgångar. Och jag håller med. Men det är en ständig utmaning att nå fram igenom bruset i medlemmarnas stressiga vardag. 

- Sen är en erfarenhet att kunna balansera mellan att jobba för specifika frågor och för hela branschen. Det är lätt att vi delar in oss i grupper inom de gröna näringarna och bevakar våra olika frågor när vi egentligen vinner mest på att hitta de där större gemensamma nämnarna. Vi måste kunna känna stolthet över våra olika tillhörigheter, exempelvis en stolt skåning, en stolt växtodlare eller nötköttsproducent, men man måste också se att när vi jobbar mot samma mål tillsammans är vi starkare. 

Vad ska du hitta på nu?

- Jag hoppas få lite mer tid över för vår egen gård. I LRF fortsätter jag i riksförbundsstyrelsen, vilket är ett väldigt spännande uppdrag med många bottnar. Jag kommer nu som sagt att arbeta för bönder och skogsägare i hela Sverige. Men Skåne kommer förstås alltid ligga mig varmt om hjärtat. Jag finns fortfarande i närheten och ser fram emot att dra nytta av mina erfarenheter från regionen på nationell nivå. Så jag säger inte Hej då utan På återseende! Och tack för den här tiden!