Här blir ompysslade kalvar guldkor

Utanför Oskarshamn driver Göran och Viveka Stuhre en av årets minsta guldgårdar. Här ges varje djur både tid och omsorg. Döttrarna Linnea och Emma är gärna med och sköter ladugårdens minsta, med filosofin att ompysslade kalvar blir friska kor.

Medaljgård med anor

På gården i Malghult fullföljs en lång tradition. Göran Stuhre tog över som elfte generationens bonde och släktleden har spårats tillbaka till 1600-talet. I dag har familjen 26 mjölkkor i den röda ladugården och de ger mjölk av allra högsta kvalitet.

– Att få LRF Mjölks guldmedalj betyder mycket för oss. Den är något vi har sett fram emot och försökt uppnå. Producerar man ett livsmedel vill man att det ska vara det bästa och vi är alla väldigt glada för medaljen, säger Göran Stuhre.

Känner varje individ

Han berättar att det ligger mycket arbete bakom mjölken och viktigast är att djuren mår bra.

– Man måste vara noggrann, ge dem den tid som krävs och rätta till eventuella problem direkt. Vi har få kor och känner varje individ väl. Då ser man lätt hur de har det, säger han.

– På en liten gård får det också större genomslag om någon inte mjölkar som den ska. Vi måste ha fokus på god djurvälfärd, för alla. Det underlättar att hela familjen är engagerad för vi upptäcker olika saker, säger Viveka Stuhre.

Barnen ger bra start

Att döttrarna Emma 11 år och Linnea 13 år gärna hjälper till med ladugårdens yngsta är både roligt och betydelsefullt. Även den omsorgen bidrar till att det så småningom blir mjölk av guldmedaljskvalitet, förklarar Viveka. 

– Kalvarna blir ompysslade och får en bra start. Det har de med sig som kor, så djuromsorg är viktigt redan från början. Just att få följa djuren är något av det roligaste med jobbet. Det är också intressant att förbättra gården utifrån våra förutsättningar och se arbetet ge resultat.

Betande landskapsvård

Familjen Stuhres gård må vara förhållandevis liten, men den har ändå stor betydelse för bygden. Korna är ute och betar från tidig vår till sen höst och det är inte bara bra för deras hälsa. De håller även landskapet öppet och gör en insats för naturen, påpekar Göran.

– Här i skogsbygden kan vi inte odla vad som helst och det krävs betande djur för att hålla efter alla mindre lotter och hagar. Det tar tid att bruka och vårda den här typen av skiften, men det är nog så viktigt för landskapet och den biologiska mångfalden.

Ordning och stolthet

Viveka instämmer och jämför med spannmålsgården hon växte upp på i Skåne. Där var odlingsmöjligheterna och arbetstimmarna helt annorlunda. Men varje lantbruk har sin charm och man får utgå från de förutsättningar som trakten har, säger Göran och Viveka.

– Vi upplever att folk omkring oss tycker om våra kor och omgivningen de ger. Gården ligger mitt inne i byn och vi är också noga med att hålla ordning överallt, inte bara i ladugården. Här ska se trevligt ut och avspegla den stolthet vi känner för lantbruket och djuren.