Har blick för kor och framtid

Går in helhjärtat

Med stort intresse för djur, natur och teknik har Stephan och Elisabeth Johansson byggt ut och moderniserat gården i Flarken. De är årets nordligaste guldmedaljörer och gården är en av de största. Det ligger mycket jobb och tid bakom mjölk av allra högsta kvalitet, berättar Stephan.

– Inget gör sig av sig självt när man producerar mjölk. Det är viktigt med bra rutiner och att de som jobbar i stallet får tid att utföra sysslorna. Då skapar vi en bra arbetsplats. Allt kring korna ska stämma alltid. Det är både fördelen och nackdelen med jobbet, att det är 100 procent. 

Förebyggande friskt

Kor som mår bra mjölkar bra, förklarar han. Därför måste djuren alltid komma först. De ska ha bra foder, bra skötsel och man ska vara uppmärksam och ha blick för dem. Det bästa är att jobba förebyggande.

– Vi försöker fånga upp problem innan de uppstår. Datorerna hjälper oss att hålla koll på korna, men framför allt krävs ett gott ”djuröga” hos oss som jobbar i ladugården. Vi har också månatliga gårdsbesök av veterinären, men då är sällan något fel. Djuren är väldigt friska.

Vettig och lokal mat

Jobbet är inte bara intressant, det känns viktigt att producera mat, tycker Stephan och Elisabeth Johansson. Att gården dessutom håller landskapet öppet är ytterligare en fördel. Djuren betar både på Johanssons egna marker och flera arrenden, vilket uppskattas.

– Robertsfors är bondtätt och här har man förståelse och förtroende för lantbruket. Sverige behöver öka självförsörjningsgraden och vi behöver mer lokal mat. Ska man vara krass är mjölk ett av få livsmedel vi kan producera på ett vettigt sätt uppe i Norrland, säger Stephan.

Smidig övergång till eko

För drygt fem år sedan gick gården över till ekologisk mjölkproduktion. Det blev ytterligare ett sätt att utveckla verksamheten. Men som på många mjölkgårdar var det inte ett jättestort steg att ta, förklarar Stephan.

– Vi besprutade inte våra vallodlingar och vi kunde klara oss utan konstgödsel. Gården har gott om egen gödsel. Vi hade också tillgång till mark så att det räckte till utökade beten. Det gick faktiskt ganska smidigt att lägga om. 

Gott om framtidstro

Elisabeth och Stephan har båda passerat 65 men känner sig inte helt pensionsfärdiga. Den moderna lösdrifts- och robotladugården är inte så tungjobbad och de fortsätter att hjälpa till på gården, som sedan 2017 ägs av sonen Mikael Johansson. Även han brinner för mjölkproduktion och driver flera företag med koppling till det. Det gör att gårdens anställda tar stort ansvar för djur och växtodling och är en stor del av det goda resultatet, påpekar Mikael och Stephan, som glatt blickar framåt.

– Det finns en framtidstro i branschen och vi är mycket glada att även denna gård får en fortsättning. Vi är gärna med ett tag till och vi ser positivt på framtiden. Mat kommer ju alltid att behövas, avslutar Stephan.