Guldmedaljör: Djuromsorgen får ta sin tid

– Guldmedaljen är ett kvitto på att man har gjort något riktigt bra och hållit i det i många år. Priset signalerar också att kvalitet räknas. Allt handlar inte om att vara billigast, utan om att djur som mår bra ger den allra bästa mjölken. Vi har sett fram emot denna medalj!

Det säger Lars Eriksson, som tillsammans med hustrun Monika Eriksson, får motta LRF Mjölks guldmedalj. 

De driver Erikssons Lantbruk, en mjölkgård i Hundsjö, Boden, som Lars och hans bror Erik tog över efter föräldrarna 1981. Men Monika var tidigt med i bilden. Hon och Lars träffades på Lantbruksgymnasium och bestämde sig för att satsa på varandra och kor. 

Ingen dag är den andra lik

I dag har Erik pensionerat sig och Lars och Monika jobbar med sin dotter Elin som har börjat på gården och så småningom vill ta över. Mycket har hänt sedan 1920 då Lars farfar flyttade hit med 11 kor. Den gamla ladugården har ersatts ett par gånger och idag står här ett modernt lösdriftsstall med 70 kor och mjölkningsrobot.

– Det bästa med jobbet är att den ena dagen aldrig är den andra lik. Det är utvecklande och man kan hela tiden förbättra saker. Det är också ett känslosamt arbete som går som en berg- och dalbana. Det är sorg när en ko blir sjuk och glädje när en kalv föds eller skörden blir bra, säger Lars Eriksson.

På gården lägger de mycket tid på korna och allt omkring dem. Det är en förutsättning för att mjölken ska bli av högsta kvalitet, förklarar Lars och Monika.

– Korna måste må väl och det gäller att ha en bra struktur och arbeta förebyggande. Det är bättre att hålla djuren friska än att behandla i efterhand med antibiotika. Djuromsorgen får ta sin tid och vi håller koll med både data från roboten och genom att vara bland korna. 

Hos familjen Eriksson har man avlat på friska, hållbara och lugna kor, det är viktigare än att de mjölkar allra mest, säger Lars.

– Ser man till mjölkmängden har vi ett gäng medelmåttor på gården, men de är trevliga att jobba med. Och när de lever länge blir det ändå mycket mjölk sammantaget. Vi har haft några riktiga trotjänare, som Fina som blev så gammal att hon kom upp i över 100 ton mjölk. En jättefin ko och vi har flera döttrar kvar efter henne.

Mjölkgårdarna ger jobb i flera led

Jobbet är inte bara intressant, det är viktigt att producera livsmedel, tycker Lars och Monika. De är tråkigt att se gårdar överges och växa igen eller när man bygger på bördig åkermark. 

– Det är ju inte bara ett vackert landskap som försvinner, det är ju vår möjlighet att producera mat. Kraven på att vi ska vara mer självförsörjande på livsmedel blir allt större, då kan inte halva Sverige vara en vit fläck där vi bara har industrier. Vi har jättefina förutsättningar för mjölkproduktion på många ställen här i Norrland. Men då måste politikerna signalera att det finns ett långsiktigt tänk så att bönderna vågar investera och satsa.

Monika och Lars lyfter också fram andra värden som kommer med mjölkgårdarna. Som hagar och ängar där skyddsvärda fåglar, insekter och växter trivs. 

– Det är viktigt att tänka på. Vi får ett vackert och öppet landskap med biologisk mångfald i stället för biologisk enfald. Kon är också vital för att hålla liv i landsbygden. Mjölkgårdarna ger jobb i flera led och ser till att vägarna hålls plogade för mjölkbilen och andra.

De påpekar att gårdarna har ett ansvar för att mjölkproduktionen ska vara så miljöanpassad som det går. Gården levererade ekomjölk fram till torkan 2018, då man fick lägga om. Men att jobba hållbart är fortfarande viktigt.

– Vi har naturlig ventilation i stallet och har minimerat elanvändningen. Vi har maskinsamverkan och kör med så lite dieselförbrukning det går. Vi har också gjort klimatberäkningar för att jobba så effektivt som möjligt, få så stora skördar det går med så liten miljöpåverkan som möjligt. 

Kommande generationsväxling på gården

Monika och Lars tycker att det är roligt att deras engagemang smittat av sig till dottern Elin. De har börjat tala om generationsväxling på gården, men föräldrarna som fyller 63 i år längtar inte till en lugn pensionstillvaro.

– Vi känner att så länge arbetet är intressant och roligt jobbar vi gärna vidare. Livet ska ju vara intressant och roligt. Så länge vi har hälsan knallar vi nog på i ladugården även om Elin tar över.