Gruvbrytning i alunskiffer – en risk vi inte har råd att ta?

Gruvnäringen argumenterar för att Sverige behöver fler gruvor, för att säkra råvaror för den gröna omställningen. Men när det gäller alunskiffer måste vi ställa oss frågan: till vilket pris? Det skriver Lars Ahlin, ordförande i LRF Jämtland om i en replik i Östersund Posten.

Svemin menar att vi behöver en ”saklig” debatt om prospektering och gruvor. Det håller vi med om. Problemet är att Svemins version av saklighet ignorerar den reella risken med gruvbrytning i alunskiffer och de konsekvenser det får för vår matproduktion, vårt vatten och våra lokalsamhällen.

Gruvbrytning i alunskiffer innebär att stora mängder tungmetaller, uran och andra miljöfarliga ämnen riskerar att läcka ut i mark och vatten. Föroreningarna hotar inte bara den lokala miljön, utan kan spridas långt nedströms och påverka hela ekosystem. I Jämtland riskerar brytning att förorena Storsjön och vattenförsörjningen för tusentals människor. Dessutom hotas en av Jämtlands mest produktiva jordbruksbygder, vilket skulle få direkta konsekvenser för livsmedelsproduktionen i hela Sverige.

Jämtland har en unik möjlighet att öka sin jordbruksproduktion, en förmåga som blir allt viktigare när klimatförändringar minskar produktionen i andra delar av Europa. Nato har identifierat Sveriges norra regioner som avgörande för försörjningskorridorer, vilket ytterligare understryker vikten av att skydda vår matproduktion. Att riskera detta för en gruvindustri som ger minimala intäkter till staten och saknar garantier för att mineralerna faktiskt stannar i Sverige är fullständigt oansvarigt.

Svemin lyfter vikten av att Sverige utvinner egna råvaror för att minska beroendet av import. Men hur stor är den strategiska nyttan när det saknas garantier för att mineralerna ens blir kvar inom Sverige och EU? Med dagens system kan de lika gärna exporteras till Kina eller andra länder vi vill göra oss oberoende av. Dessutom har inga etablerade svenska gruvbolag visat intresse för att bryta alunskiffer, vilket väcker frågan: om våra egna gruvexperter inte ser det som lönsamt eller miljömässigt hållbart, varför ska vi då tillåta utlandsägda aktörer att experimentera på svensk mark?

I dag kan gruvbolag starta provborrningar och lägga beslag på mark utan att först bevisa att deras metoder är säkra. Det är orimligt. LRF Jämtland anser därför att politiken behöver förändras – ingen ansökan om brytning i alunskiffer ska kunna godkännas innan det finns vetenskapliga bevis för att det kan ske utan allvarliga miljökonsekvenser. Staten måste sedan sätta tydliga krav på att fyndigheter som utvinns i Sverige ska bidra till vår egen försörjningsförmåga. Markägare måste därtill får full kompensation för provborrningar, och bolagen måste ta fullt ansvar för eventuell miljöpåverkan.

Svensk industri har en viktig roll i den gröna omställningen, men den får inte ske på bekostnad av vår miljö, vårt vatten och vår livsmedelsförsörjning. Det är dags att politikerna tar sitt ansvar och sätter stopp för gruvbrytning i alunskiffer innan vi står inför en oåterkallelig miljökatastrof.

Lars Ahlin, regionordförande LRF Jämtland