Krönika: Gabriella Cahlin

Något som kännetecknar många av oss lantbrukare är att vi ofta har så hög arbetsbörda att det är svårt att prioritera mer långsiktiga frågor, innan de blir akuta. När problemen blir akuta blir de tyvärr ofta både dyrare och mer komplicerade att åtgärda än de hade behövt bli med lite mer framförhållning. I vissa fall riskerar det att drabba bara det egna företaget, i andra fall kan också andra bli drabbade.  

Det senare gäller en fråga som jag har varit ganska okunnig om tidigare, men som jag i mitt uppdrag som förtroendevald har blivit alltmer uppmärksammad på i olika sammanhang - lantbrukets ansvar för underhåll av gemensamma vattenanläggningar, så kallade markavvattningsföretag.

Många markavvattningsföretag bildades under första halvan av 1900-talet. Det kan gälla öppna eller kulverterade diken, brunnar, vägtrummor och invallningar, som anlades för att avvattna flera fastigheter. De samfälligheter som bildades för att sköta underhållet och ta tillvara samfällighetens intressen har kanske fallit i glömska? Många fastigheter har bytt ägare, slagits ihop eller styckats av. Privatpersoner eller sommargäster som har köpt en avstyckad gård kanske inte vet om att de ingår i en samfällighet och alltså är skyldiga att vara med och betala för underhållet? Du kanske dikar om men ändå inte blir av med vattnet för att underhållet är eftersatt någon annanstans? Samfälligheterna är också viktiga sakägare i samband med till exempel ny bebyggelse. 

Lite speciellt är att de samfälligheter som bildades innan 1983 ska förvaltas enligt den vattenlagstiftning som gällde när samfälligheten bildades. Det finns väldigt bra informationsmaterial på både LRF.se och Jordbruksverket.se med tips och råd både om hur man kan förstå och läsa ritningar och hur man förvaltar ett markavvattningsföretag. Detta är också ett ämne som lämpar sig utmärkt för studiecirklar, till exempel i en lokalavdelning som väljer att fortsätta vara aktiv. Om ett dike lämnats utan underhåll under en längre tid kan det innebära att man måste söka nya tillstånd för rensning, vilket innebär merarbete och kostar pengar. Det är också viktigt att det finns dokumentation över att samfälligheten är aktiv, genom att anmäla styrelsen till Länsstyrelsen.   

Hösten har ju på många håll varit väldigt bra vädermässigt. Min erfarenhet är att det är enklare att reda ut ansvar och diskutera underhåll när förhållandena är goda. Och att skaffa sig kunskaper om både de juridiska och praktiska frågorna kring vatten ger både trygghet och handlingsutrymme framåt.  

Jag vill också påminna om att det fortfarande finns investeringsstöd att söka för den som är i behov av dikning. Lycka till!