Framtiden i fokus på Stora Hallebo

I vår resa med nedslag hos livsmedelsproducenter runt om i länet har turen kommit till Habo, där Andreas Hellqvist med familj driver mjölkgård.

På Stora Hallebo utanför Habo finns 270 mjölkkor och 540 ha växtodling inklusive betesmarker. Sedan två år tillbaka är gården självförsörjande på el genom sin biogasanläggning, där spillvärmen värmer verkstaden på vintern och luften till spannmålstorken. Andreas och Susanne Hellqvist driver gården med hjälp av några anställda, och yngsta sonen Lucas går andra året på Driftsledarutbildningen på Vreta och håller så smått på att fasas in. 
– Jag försöker att släppa in honom mer och mer så han får ta en del ansvar i lagården, bredvid vår förman. Sen är han med och gör växtodlingsplaner och sådana saker, han får ta huvudansvaret på vissa bitar, säger Andreas Hellqvist. 

Än är det lång tid tills Andreas och Susanne ska trappa ner, men generationsväxlingen måste få ta tid och själv säger han inte nej till mer tid i grävmaskinen och skogsmaskinen i stället. Tillvägagångssättet i generationsväxlingen liknar tiden när de tog över gården, då Andreas mamma valde att kliva åt sidan och lämna över ansvaret för ekonomi, växtodling och djurhållning. 
– Pappa var kvar som min högra hand, det är han fortfarande. Han är över 80 år men han jobbar fortfarande mer än heltid. De är en av mina största tillgångar, som båda har varit duktiga lantbrukare och som tycker det är kul och har kunskap. Jag hoppas att jag kan fortsätta i samma anda åt min son. 

Orosmoln framåt

Hellqvist Lantbruk har producerat ekologisk mjölk i 20 år. Nu är frågan om det går att fortsätta, eller om de ska gå över till konventionell produktion. Diskussionen har inte uppkommit på grund av lönsamhet, ideologi eller trender hos konsumenter. I stället beror det på att de känner sig tvingade att sluta använda mindre skiften med betesmark som ligger en bit från gården, och då räcker inte betet för de krav som ställs inom ekologisk produktion. Stora Hallebo ligger nämligen på gränsen till Brängenreviret, och vargarnas närvaro märks tydligt på djuren. 
– Jag är inte rädd att mina djur ska bli uppätna men vi får så sjukt mycket merarbete med djur som är så rädda och så skrämda så de inte går att hantera längre. Där är vi redan, säger Andreas Hellqvist.

En lösning är alltså att sluta använda betesmarker som ligger en bit bort, en process som redan har börjat. När de gång på gång får jaga efter djur som har sprängt staketen i panik är det ju en djurägares ansvar att göra något. Att bli konventionell skulle vara ett av de enklaste alternativen för att få vardagen med djuren att funka igen. En lättnad i beteskravet skulle göra skillnad, då är tanken att samla djuren kring gården och bygga ett rejält stängsel runt. 

Viktigt opinionsarbete

Vargen är en av LRFs viktigaste frågor nu, menar Andreas. Känslan är att avståndet mellan gårdsplanen och beslutsfattarna bara har vuxit, man pratar inte samma språk alls. Samma sak när det kommer till äganderätten och skogen, där oron finns för att skog som vårdats och skötts i generationer plötsligt kan anses ”för” värdefull och därför tas i anspråk.

På tal om beteskrav så ser han stora vinster med om beteslagen skulle göras om även om deras besättning skulle fortsätta vara ekologisk. Då blir skillnaden för konsumenten än mer tydlig och det går lättare att verkligen få betalt för mervärdet i den ekologiska produktionen. Vilken riktning Hellqvist Lantbruk väljer återstår att se. 

Är du intresserad av att läsa fler artiklar som berör mjölkproduktion, generationsskiften eller varg? Logga in på Mina sidor på lrf.se och klicka i dina intresseområden så missar du inget!