Förvaltning av klövvilt – en krönika av Conny Jakobsson, ledamot i LRF Sydost

Under mitt första år i styrelsen med ansvar för viltfrågorna så har det varit många möten och samtal om älgfövaltningen. En minskande älgstam som det till och med talas om att den kan komma att rödlistas, har skapat en försiktighet hos jägarna, med en klart lägre avskjutning på många platser under de senaste åren. Jag har länge varit engagerad i viltförvaltningen och vill här dela lite tankar om hur vi kan ta steg framåt i viltförvaltningen.

2012 införde Riksdagen ett nytt älgförvaltningssystem. Det innebar att de mål som fastställts på olika nivåer inom förvaltningen löpande skulle följas upp och utvärderas. Det skulle finnas en tydlig återkoppling mellan beslut och utfall vad gäller avskjutning, påverkan på skog, åker och andra faktorer såsom viltolyckor. Systemet är inte perfekt men i mångt och mycket var det vad vi önskade oss, lokalt förankrade beslut. Sedan är det bara den där lilla detaljen att komma överens.

Markägarna måste ta ett större ansvar

Vi markägare måste ta ett större ansvar i viltförvaltningen, vi måste först och främst själva lägga jaktintresset åt sidan och se till våra egna, och våra grannars produktion i skog och på åker. Vi måste kunna samverka och sätta gemensamma mål. Oavsett om vi sedan också jagar själva eller har upplåtit den rätten, så måste vi vara tydliga i våra mål och förväntningar. Viltskadorna orsakar årligen stora kostnader för jordbruket och skogsbruket, och även kännbara effekter i samhället.    
Älgförvaltningen har också blivit mer komplex då populationerna av andra klövvilt har ökat kraftigt i antal och utbredning de senaste tio-femton åren. Från att ha förekommit sporadiskt på fåtalet platser, har arterna mångdubblats och spridit sig till nya områden som skapat både möjligheter och utmaningar.

Vi kan enas

I grund och botten tror jag alla kan enas, vi vill ha gårdar som är lönsamma, jakt som känns meningsfull och en levande landsbygd där jakten även bidrar till den sociala samvaron. Det finns ett starkt behov av samverkan mellan berörda parter samtidigt som det krävs förändringar och uthållighet. I frågan om skog, jordbruk och vilt råder till exempel komplexa samspel mellan viltpopulationer, fodertillgång och viltskadornas omfattning och vi behöver vara lyhörda för varandras åsikter och målsättningar.

Goda exempel

Jag vill nämna lite om de goda exemplen och åtgärder där markägare och jägare tillsammans tagit ett större ansvar för förvaltningen av alla klövvilt (flerartsförvaltning). Vi i Västervik Norra ÄFG insåg tidigt att det inte var möjligt att endast förvalta en klövviltsart om det finns fyra, fem andra arter som lever i samma område och delvis konkurrerar om samma föda. Arterna påverkar varandra och hänsyn måste tas till det sammantagna antalet klövvilt som uppehåller sig i området och tillgänglig foderutbud.

Hos oss omorganiserades skötselområdena med nya stadgar som beskriver att deras huvuduppgift är att genom jaktlig samverkan reglera alla klövviltsstammarnas storlek och kvalité i syfte att skapa balans mellan viltstammarna och tillgängliga foderresurser. Att markägare engagerade sig är en oerhört viktig faktor för att detta kunde bli verklighet.

Vi enades om enkla och tydliga övergripande målsättningar där den sista punkten, att vara faktabaserade har varit avgörande flera gånger när vi haft olika åsikter i en fråga. Vi kan då backa tillbaka, titta på tillgängliga fakta och enas om hur den ska tolkas.  

Övergripande målsättningar;
•    Höja kvalitén på klövviltstammarna.
•    Skapa balans mellan klövviltstammarna och betesresurser. 
•    Minska viltolyckorna i trafik. 
•    Minska betesskador på skog och inom jordbruk.  
•    Vara faktabaserade. 

Gott om verktyg

Viltförvaltningen har gott om verktyg för att kunna ta så välgrundade beslut som möjligt men det finns ändå en inbyggd osäkerhet i informationen – det är trots allt vilda djur vi försöker förvalta. Det behövs en ödmjukhet inför detta faktum och en vilja att ta de bästa besluten med de fakta vi har.  Nya metoder för att inventera viltstammarna och mäta naturlig fodertillgång, behöver utvecklas som stöd för flerartsförvaltningen.  

Hos oss har vi enats om följande arbetsverktyg och principer.
•    LST-Moose (täthetsberäkning som grundar sig på fällda älgar, övrig dödlighet och älgobservationer)
•    Viltskadeinventeringar.
•    Viltolycksstatistik.
•    Slaktvikter. 
•    Klövviltsinventering med drönare med termisk teknik, täthetsberäkning av klövvilt/1000ha i vinterstam.
•    Referensburar i området som visar betesskador i grödor.
•    Betestryck räknas i älgekvivalenter/1000ha i vinterstam. (1 älg=2 kronvilt, 1älg=4 dovvilt, 1 älg= 7 rådjur)
•    Ang. förvaltningen av övriga klövviltsarter än älg, så skapas årligen måltal i antal och med en könsfördelning som är 20 % handjur, 40 % hondjur och 40 % kalv/kid för varje jaktlag.
•    Älgtilldelning är olika för de ingående delområdena i skötselområdet utifrån älgtillgång. 
•    Total inrapportering krävs om antal fällda klövvilt och kön från alla jaktlag i de inrapporteringssystem som används, för att se nyttjandegrad och trender inför kommande förvaltningsplanering. 

Med hopp om goda skördar, trevliga jakter och sakliga diskussioner i viltförvaltningen!

Conny Jakobsson, ledamot i LRF Sydosts styrelse och ansvarig för viltfrågor

Om du är intresserad av vilt, viltförvaltning och viltskador logga in på Mina Sidor och uppdatera vilka områden du är intresserad av, så får du ett mail när LRF publicerar något om det.